Nyckelord: Tålamod, förtroende, häpnad
Mycket ska man vara med om innan man släcker för natten. Återigen har Juventus misslyckats med att visa upp något som ger en tillförsikt för framtiden, och där sitter man framför sida 338 och tror att man drömmer.
Tålamod: Jag måste ständigt påminna mig om att inte börja gnälla och tycka allt var bättre förr. Det har jag lovat mig själv att inte tycka. Jag har efterlyst ett annat spel och intressantare spelare, så då får jag hålla fast vid det. Därför kan jag leva med att Del Piero springer in med bollen i en klunga av Torinospelare när Palladino står helt solo 20 meter därifrån.
Jag kan stå ut med att Chiellini för trettiotredje gången rensar bollen upp på läktaren. Jag kan tänka mig att det första han gjorde med fotbollen han fick i present på sin treårsdag var att springa ut och skicka den över grannens häck.
Jag sväljer att Nocerino slår bort samtliga bollar som behöver färdas längre än tio meter. Jag sväljer att Legrottaglie ser panikslagen ut så fort han hamnar i närduell och bollen inte är två meter över marken.
Svårast är att gå med på det evinnerliga långbollandet som en effekt av den totala bristen på ett eget spel. Ranieri har mycket att göra för att skapa Italiens attraktivaste lag, så det är nog tur att han har ett treårskontrakt. Juventus är ett lag fyllt med träben, kompletterat med veteraner som letar efter storformen. Buffon och Zanetti står i särklass. Trodde aldrig jag skulle uppskatta en insekt som Zanetti så mycket, och jag trodde heller aldrig att jag skulle få se Buffon snedsparka.
Vi ska heller inte glömma vilka spelare vi igår saknade, och ändå lyckades vi ta tre poäng. Marchionni, Boumsong, Camoranesi, Andrade, Iaquinta och Zebina är stora namn i dagens Juve. Dessutom har vi en portugisisk mittfältare i världsklass som väntar på sig själv. Den som väntar på nåt gott...
Det kommer bli bra. Vi ligger tabellmässigt långt före vad vi förtjänar. De unga ska bli varma i kläderna och nyförvärven ska spelas in. Om ett år kan kraven höjas. Nu bygger vi grunden. Det är ett evinnerligt tjatande om det i mitt huvud under matcherna. En vild fight pågår för att banka ner instinkterna.
Förtroende: Det är lätt att ifrågasätta allt från laguttagningar till val av hörnläggare. Det är lönlöst. Johanna Alm tror alltid på klubbledningen och jag väljer att gå med henne. Vem vet bäst om inte den? Ranieri vet vad han gör. Att utgå från något annat är att åsamka sig onödig mental påfrestning. Det gäller att ha tålamod.
Kan Chiellini bli en stabilt mittlås? Javisst.
Är Legrottaglie en skicklig spelare? Jodå.
Kan Nocerino bli en centralfigur på mitten? Absolut.
Är Palladino en framtida stjärna? Tveklöst.
Är Del Piero slut? Aldrig.
Häpnad: Ur ingenting dyker världens bästa målskytt upp och genomför en perfekt akrobatisk manöver och avgör derbyt. Trezeguet är fantastisk. Om Abbiati är världens bästa dåliga målvakt är Trezeguet världens sämsta bra utespelare. Jag börjar inse vad vi höll på att tappa i somras.
Offside? Javisst. Inte enligt reglerna, förstås. En moralisk offside, om sådana nu finns. Om herr linjeman varit lite snabbare med flaggan hade läget aldrig uppstått, men direktiven är ju att han ska undvika att vinka tills den offsidestående spelaren tar bollen. Trezeguet var alltså offside, tills Dellafiore gav sig in i leken.
Synd om Dellafiore som gjorde sin bästa serie A-match sedan Palermos möte med Inter på San Siro i våras. Mindre synd om Juve som fick tillbaka poängen Di Natale snodde på en liknande sätt, med skillnaden att han blev framspelad av en lagkamrat. Är tämligen säker på att samtliga juventini hellre slår Torino och torskar mot Udinese än tvärtom om så slutet blev lyckligt.
Före derbyt hade jag svårt att bli begeistrad över matchen. Torino har aldrig varit ett hot, bara något mörkt och osexigt som ska sättas på plats. Till nästa match blir det annorlunda. Gubbar som Comotto och Corini betedde sig som svin. Comotto tycktes vilja mörda allt i svartvitt och Corini har aldrig varit så ilsk. Han är ju en lirare, ingen ligist. Att Comotto inte fick gult kort (minst!) för stämplingen på Del Pieros knä är otroligt. Det som orsakade frisparken där muren stal två meter, för den som undrar.
:::: :::: ::::
Trezeguets målgest var intressant. Han tog av sig tröjan och visade upp namnet för sina egna supportrar. Som om alla i curvan plötsligt fått Alzheimers och glömt bort vem han är. Den som inte var upptagen med att studsa sönder sina hälsenor i euforin kunde blivit provocerad.
:::: :::: ::::
Respekt till Molinaro som inte rörde en min när Bjelanovic behandlade honom som en päronboll.
:::: :::: ::::
Ranieri är en intressant tränare. Gång på gång tar han ut de spelare som varit bäst. Synd att klaga, det funkar ju.
:::: :::: ::::
Torino är missnöjda med domaren. Vänta nu... Det förlorande laget är missnöjda med domaren? I Italien?
Jag förstår dem faktiskt, även om målet inte var regelvidrigt. Jag minns hur det kändes efter förlusten mot Udinese.
:::: :::: ::::
Jag vill ha tillbaka Fabio. Den Fabio vars efternamn börjar på C. Sen ett A. Slutar på O. Inte han som är expert i den statliga televisionen.
Napoli är en fluga, Juve är ett monument. Gör som Ferrara.
:::: :::: ::::
Sex poäng och 5-0 i mål på de senaste två matcherna. Inte illa pinkat. Tyvärr räcker det inte mot en anstormande Fiorentina. De lila har varit i samma sits som vi, men ligger ett par år före. Det blir tufft. Minst lika tufft som i Rom.
:::: :::: ::::
Juventus. Juventus. Det blir starkare och starkare. Juventus.
:::: :::: ::::
Sökord: Tiago.
