Casa Lazio - Ett inlägg i läggmatchsdiskussionen
Gamla redaktionsmedlemmar bloggar om La Lazio... och allt annat.
Casa Lazio - Ett inlägg i läggmatchsdiskussionen
Tillägnat Gabriele och Alija
20 maj 1973. Sista omgången i serie A. Roma leder mot Juventus med 1-0 i paus medan Milan ligger under mot Verona. Lazio har i sin tur 0-0 mot Napoli.
Milan 44 poäng
Lazio 44
Juventus 43
45 minuter senare har Juventus vänt underläget till seger. Verona har slagit Milan och Napoli Lazio. Sluttabellen ser ut som följer:
Juventus 45 - Campione d'Italia
Milan 44
Lazio 43
Inför kvällens match mellan Lazio och Inter kräver den gulröda delen av Rom att Lazio skall göra sitt absolut yttersta för att ta poäng av de regerande mästarna. Romersk media (som i de flesta fall håller på Roma) har i princip målat upp Lazio som favoriter. Man har i vissa fall sjunkit så lågt som att klassificera en eventuell seger som en "mini-scudetto". Trots derbysegern har nästan all fokus lagts på lagets inställning till matchen mot Inter, och man har bland mycket annat spekulerat i ett eventuellt byte - förlust i ligan mot vinst i Coppa Italia-semifinalen.
Vidare har ett antal romanisti ifrågasatt Laziosupportrarnas stolthet och heder när läggmatchsdiskussionen hamnat på tapeten. På SvenskaFans roar sig till och med våra kollegor på Roma-redaktionen med att dra paralellen till deras egna match mot Cagliari och en eventuell läggmatch. Det kan man naturligtvis tycka vad man vill om. Personligen hade jag inte haft något emot det. Det är lugnt, ni kan gärna förlora mot våra bottenkonkurrenter Cagliari, om ni vill!
Det är inte första gången som Roma tvingas sätta sitt hopp till lokalkonkurrenten, något som naturligtvis måste svida extra hårt med tanke på 1-4-förlusten mot Inter och det underbara Romderbyt senast. Det färskaste exemplet hittar vi så sent som den 5 maj 2002. Inter var i förarsätet inför den sista omgången och kunde säkra ligatiteln via vinst mot Lazio på Olimpico. Där bakom skuggade Juventus och Roma - bägge med chans på scudetton. Hela Italien - ja, hela världen - trodde på en läggmatch från ett Lazio som inte hade annat än en UEFA-plats att spela för. Majoriteten av åskådarna i Curva Nord hejade dessutom passivt på de blåsvarta vännerna från Milano. Lazio vann matchen med 4-2 och Juventus gick förbi på målsnöret. I romanisti var i sin tur inte sena med att använda uttrycket "5 maggio alè!" som en förolämpning mot de blåsvarta, rimligtvis åsyftandes att det skulle vara förnedrande att förlora en given läggmatch.
Ytterligare ett exempel plockar vi fram från säsongen 2000/2001 när Roma vann sin senaste scudetto. På våren, den 18 mars, krossade Lazio Juventus med 4-1 på Stadio Olimpico. När serie A summerades efter 34 omgånger stod Roma på 75 poäng - två fler än jagande Juventus.
Kontenten av ovanstående rader är alltså att Lazio aldrig förlorat, utan snarare vunnit, när man genom en förlust på riktigt haft chansen att stjälpa lokalkonkurrenten Roma. Ett faktum som naturligtvis förbisetts av allt och alla. Vad våra kusiner däremot gjort finns dokumenterat och bevisat i historieböckerna, och uppmärksammat i inledningen av det här inlägget...
***
Roma-redaktionen pratar i sin införrapport om klasskillnad i Rom. Det gjorde man efter derbyt också. "Klass, motivation och intelligens slår arrogans, dumhet och slöhet" hette det då.
Klasskillnad, var det ja.
***
Jag förstår inte snacket om att Laziali som vill se en förlust mot Inter skulle vara mindre värda som supportrar. Utomstående supportrar kan ha hur många åsikter de vill - de är inte Laziali - men internt handlar det om att respektera bägge sidor. Den ena värnar om staden, och vill minst av allt se den invaderad av gulröda vid en scudetto, medan den andre anser att supporterskapet i alla lägen går ut på att se Lazio vinna. Bägge synsätten är sunda och bör bemötas med respekt.
En snabb titt på supportersidan piazzadellalibertas omröstning visar att 282 önskar sig en seger, 41 ett kryss och 489 en Inter-seger. På ett annat forum skriver många Laziali under slagordet "niente favori alle merde giallorosse". Det räcker för att bevisa var de flesta Laziali står i frågan.
Personligen är jag kluven. Jag jublar vid vinst (Forza Lazio per sempre) men deppar inte vid förlust (Roma merda - ieri, oggi e domani, Scudetto: Game Over!). Jag sätter mig helt enkelt ner och njuter av ännu en Laziomatch.
***
...liksom Alessandro Tuia (1990), Francesco Mancini (91), Marco Davide Faraoni (91) och Ettore Mendicino (90). Samtliga dessa ungdomsspelare skrev i dagarna på ett proffskontrakt med Lazio som därmed säkrar sin framtid. Tuia och Mancini har skrivit på för fem år vardera, medan Faraoni och Mendicino är bundna till klubben i tre.
Tuia och Faraoni är redan kallade till sommarens träningsläger med truppen och kan - om allt följer planerna - kallas upp till A-laget redan nästa säsong.
FINALMENTE!
***
Vill man spä på spekulationerna, bör man låta Muslera stå ikväll...
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
21 mars - Con la testa e con il cuore
Tillägnat Gabriele och Alija
Var börjar man? Jag är fortfarande helt jävla tom. All nervositet, passion och ångest ut ur systemet i den 92:a minuten. Con la testa e con il cuore, som Behrami skrikande hävde ur sig på löparbanan framför Curva Nord. Framför Gabriele Sandri. Det var så mäktigt att jag omöjligt kunde tro det var sant. Vad har han ställt till med. Han avgör ett derby i 92:a minuten. Den lyckan finns inte, den skall inte vara möjlig.
Det bästa är att det var välförtjänt. Vår motivation var två klasser högre än deras och vore det inte för Taddeis axel hade vi varit i förarsätet redan efter 45 minuter. Vår första halvlek var riktigt vass, förmodligen den bästa i år. Vi såg det Lazio som vi glimtvis såg förra säsongen, då allt var så självklart. Samtliga spelare visste vad som krävdes, visste vad som skulle göras, och såg till att jobba för varandra. Det är på det sättet man vinner Romderbyn.
Scudetto: Game Over!
Jag var nere på golvet, under bordet, när Rocchi skulle skjuta den tveksamma straff som vi äntligen fick med oss i en viktig match. Visste att den skulle bli katastrofalt dåligt lagd. Kändes som 50/50. Lyckligtvis blev den ännu sämre än jag (och Doni) tänkt sig och gick in. Extas. Sen Behrami, lycka, tomhet och fest. Idag inget tidsbegrepp och alldeles för mycket alkohol att förbränna. Att man kan må så dåligt men så bra på samma gång.
Jag fattar nog fortfarande inte vad som hände igår. Men en sak vet jag: det här var för er, Gabriele och Alija.
GRAZIE LAZIO MIA!
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
17 mars - Min syn på Romderbyt
Romderbyt har alltmer börjat bli en tid för eftertanke för min del. Det är just när det vankas derbytider som en stor del av själva essensen av supporterskapet träder fram. Lazialitá bygger i mångt och mycket på utanförskap, att kämpa från underläge, ständigt vara outsidern etc. – termer som även många andra lags supportrar använder sig av.
Men jag vidhåller att Lazio ändå är ett av de lagen som är mest berättigat till det. De stora lagen i norr är storlagen med all makt, och de små lagen är motarbetade för att de är så små. Napoli är visserligen motarbetat, men det har ändå hela Neapel bakom sig. Likaså Fiorentina.
Men för Lazio är det annorlunda. Rom har också Roma, som dessutom har den stora supporterskaran. Med andra ord är Lazio även motarbetat i sin egen hemstad. Och det föder ett speciellt band mellan supportrarna, det utvecklar en speciell supporterkultur. Och under Romderbyt ställs allt på sin spets. Man skärmar av sig från resten av världen. Full fokus är på vad som händer i Rom. Allting nollställs. Vinner man derbyt har man i alla fall sin stad, något som norditalien aldrig kan ta från Lazio.
I Milano har Inter och Milan bytt hela startelvor med varandra de senaste åren, i synnerhet åren efter millennieskiftet. Och på så sätt sätts hela rivaliteten ur spel. Hur ska då supportrarnas rivalitet återspeglas på planen? Och i EPL kommer halva ligan från London, där dessutom halva lagen - i Arsenals fall hela laget – är franskt, på vilket sätt är det genuint?
Vad jag vill ha sagt är att Lazio och Roma är två av väldigt få lag i Europa som fortfarande värnar som den sanna derbyrivaliteten, som håller kvar vid de gamla traditionerna. Jag vet inte hur pass mycket Chelseafansen eventuellt må ogilla Ashley Cole, men i Lazios fall blev Fabio Liverani utbuad under en hel säsong på grund av att hans hjärta tillhörde fel lag. Derbyrivaliteten är inget som man låter någon president med ignorans mot historien få en att bortse ifrån.
Derbyt betyder allt. Alla dessa år som de tre giganterna i norr har lagt beslag på scudetton, stjärnglansen och de fina placeringarna har satt sina spår. Lazio och Roma var tvungna att skapa något eget. Och det har man också gjort.
Sviterna av Romderbyt sitter i till det nästföljande derbyt. Oavsett vad som händer därimellan – såvida inte klubben konkar eller åker ner till Serie B – är den senaste derbyvinsten det enda som egentligen är av relevans.
”Hey, vi vann i alla fall derbyt”, det kan ingen ta ifrån en.
Om vi förflyttar oss till själva matchen: Hur man fullständigt naturligt skiter i hur det går matchen innan derbyt. Såväl spelare som supportrar har redan innan matchstart deklarerat att fokus ligger en match framåt i spelschemat.
Och vid det förlösande 1-0-målet: hur stadion exploderar, målet firas som ett avgörande mål i en VM-final av spelarna. Och om målet görs framför den egna kurvan, hur målskytten hoppar över reklamskyltarna, springer fram till kurvan, supportrarna rusar också framåt, för att gratta spelaren. Och medspelarna, hur de inte bara klappar om målskytten utan lika mycket riktar blickarna mot folkmassan framför dem.
Hur det tar flera minuter innan domaren kan blåsa igång matchen igen.
För att citera ett gammalt blogginlägg: ”Romderbyt överträffar de flesta derbyna i glädjerus. Att göra ett ledningsmål eller segermål kräver ett firande på flera minuter. Och firandet måste vara spektakulärt.
Giorgio Chinaglia och Paolo Di Canio tystade Romakurvan. Tommaso Rocchi och Paolo Di Canio visade med fingrarna Laziokurvan vad ställningen var. Francesco Totti lånade kameran. (Vincenzo Montella firade fyra gånger under en och samma match.)
Därför Lazio, därför Roma.
Just därför.”
Till det stundande derbyt har jag tänkt mycket på Lorenzo De Silvestri - vår näste bandiera. Hur mycket jag önskar att det blir hans match. Att han gör en betydande insats, att han på något sätt leder Lazio, tar på sig den roll som vi Laziosupportrar så gärna hoppas få se honom i.
Alessandro Nesta spelar inte längre i Lazio, men som laziale kommer han sitta klistrad framför teven. Och precis som oss är jag övertygad om att han håller tummarna för att en ny Laziostjärna ska födas. Detsamma får väl också gälla för Paolo Di Canio.
I ett riktigt Romderby leds de bägge lagen av en odiskutabel bandiera. Roma har Franscesco Totti. Och om ingen olycklig skada inträffar – eller att Delio Rossi tar ett oförlåtligt beslut – ställer även Lazio upp med en bandiera. Kanske inte med lika mycket stjärnglans, definitivt inte med samma erfarenhet, men likväl en bandiera, med glöd i ögonen och hela sin klubbs supportrar i ryggen.
/David
16 mars - Derbytider och Rossis kontrakt
Jag har bloggat alltför sällan under säsongen. Bristande möjligheter till att följa matcherna via TV och allmäna förändringar i livet får anges som orsak det. Mycket kan hända på ett år. Lazio kommer dock alltid att finnas kvar som någon form av fast punkt i livet. Lazio kommer alltid att finnas med dig, oberoende av vad du gör.
Så här i derbytider blir det extra påtagligt. Jag känner mig lika upprymd och fylld av väntan, nervositet, hat, kärlek, oro och hopp idag som gjorde för fem år sedan.
***
Över till något helt annat; Il misters kontrakt. Lotito (grym bild, Johan!) har erbjudit honom en förlängning.
Rätt eller fel?
Utan tvekan rätt. Delio är kompetent, tycks fungera hyfsat med Lotito (det kan ju inte vara helt jävla enkelt...) och han känner både truppen och klubben.
Säsongen har kanske inte blivit som alla förväntade sig, men en usel sommarmercato, en oerfaren trupp i Champions League och skador har onekligen satt sina spår. Och de faktorerna kan inte Rossi beskyllas för.
Därmed inte sagt att jag har varit nöjd med alla beslut, spelares insatser eller hur säsongen faktiskt har utvecklat sig. Men det kunde ha varit värre. Vi kunde ha harvat i Serie B efter att ha startat förra säsongen i andradivisionen med sju minuspoäng. Typ.
Och: Rossi är definitvt ett bättre alternativ än random (läs billig) tränare som Lotito kan locka sig till och börja från ruta ett med.
***
Är du laziale och befinner dig i Dublin på onsdag? Hör av dig till alex372@hotmail.com.
***
Och så den eviga sanningen: AS Roma merda!
/Alexander
13 mars - Nedräkningen har startat
Tillägnat Gabriele och Alija
Det börjar kännas på allvar nu. Trots upprepade försök att utesluta den har nervositeten börjat tränga sig på redan nu. Sju dagar kvar till den match som bestämmer om vår säsong blir fiasko eller rentav godkänd. Spelar ingen roll hur det går i ligan - torskar vi två derbyn finns det inget som kan rädda oss. Inte ens seger i den italienska cupen. Såna är reglerna och har man ett ljusblått hjärta känner man till dem. Det är nu de skall kliva fram, det är nu de MÅSTE kliva fram ett steg till. Jag tänker på Rocchi. Jag tänker på Behrami och De Silvestri. Det är bara att ta av sig silkeshandskarna och skita ner naglarna. Och de skall fanomej vara riktigt skitiga efter 90 minuter.
Nu kan med stor sannolikhet Mutarelli inte starta, men att ha honom på planen känns väldigt kittlande. Jag hoppas innerligt att Rossi vågar chansa med ett fysiskt och löpstarkt mittfält och därmed ge De Silvestri förtroende i backlinjen. Mutarelli - Ledesma - Behrami, med Meghni som trequartista, hade varit det ideala. Nu tar Dabo sannolikt Mutarellis plats på mittfältet, vilket åtminstone känns som ett bättre alternativ än Mudingayi.
På topp vill jag ha Pandev och Rocchi, det finns ingen anledning att störa deras samarbete med Bianchis närvaro i en sån här match.
Siviglia och Cribari centralt med Radu på vänsterkanten. Rozehnal är kvalitetsmässigt bättre än bägge dessa herrar men det vore vansinne att slänga in honom från start i ett derby.
I mål skall naturligtvis Supernonno stå. Vågar vi hoppas på en repris från i höstas? Teveräddningar på löpande band följda av det där underbart kaxiga stenansiktet. Det är okej att skratta, du är inte ensam. Sätter man det i perspektiv till tavlan mot Fiorentina och utkastet rakt upp i luften så blir det faktiskt svårt att hålla sig. Men en stor eloge för uppryppningen skall han ha, Ballotta. Faktum är att han räddat oss från poängtapp ett antal gånger nu. Det är ruskigt imponerande av en 43-åring.
***
Claudio Lotito är ute och attacker pressen igen. Dels i intervjuer men också skriftligt på hemsidan. Där här gången kände sig klubben (läs: Lotito) manad att svara på en artikel skriven i Il Messaggero som ifrågasatte intentionen att köpa loss Rolando Bianchi från Manchester City, analyserandes från ett ekonomiskt perspektiv. Den stora frågan måste ändå vara vad presidenten vill uppnå. Il silenzio stampa orsakar stor nyhetstorka i de romerska medierna och har så gjort de senaste månaderna. Att hitta nya infallsvinklar och ämnen blir därmed en essentiell faktor i journalisternas dagliga arbete. Det borde väl bäst motverkas genom att släppa på tystnaden, eller?
(Men Lotito verkar ju trots allt må ganska bra ändå.)
***
Professor Roberto Sassi har tagit fram en tabell som visar på antalet skadade spelare för serie A-lagen säsongen 2007/08. Informationen är samlad från dagstidningarna som rapporterat om skadefrånvarande spelare inför match, där varje spelare räknats som en poäng för laget. Lazio ligger tvåa på 120, att jämföra med förra säsongens 80 poäng efter hela säsongen. Bara Inter är värre med ett snitt på 4,6 skadefrånvarande spelare per match.
Där har ni nog en stor del av förklaringen till kräftgången i höstas.
Källa? Corrieren, så klart.
***
Niklas Jarelind. Kommentator på främst TV Sport och flitigt förekommande i samband med Lazios matcher. Måste ge honom det beröm han förtjänar. Efter att ha inlett ganska neutralt har han den här säsongen växt i mina ögon. Alltid väl påläst och uppdaterad kring det senaste runt klubben, dessutom begåvad med ett skönt spelsinne och förmågan att vara tyst när det behövs.
Matchen mot Livorno gjorde han riktigt bra. Det behövs fler kommentatorer som vågar attackera (de ofta dolda) problemen inom italiensk fotboll utan att för den skull överge objektiviteten. Det behövs fler kommentatorer som verkligen brinner för uppgiften varje gång de sätter sig ner i den där stolen. De är bara två sedan tidigare, och ett tredje tillskott hade varit mycket välkommet. Jarelind (som för övrigt levererat ett klockrent citat på sin blogg efter Lazio - Genoa, se nedan) är på god väg.
"Jag nöjer mig med att konstatera att Goran Pandevs patetiska filmning nog var det mest pinsamma jag har varit med om. Snubben har ett jätteläge att dunka in 2-2 bakom Rubinho, men tar det aktiva beslutet att VÄNTA IN en Genoaspelare och sedan låtsas bli vidrörd och därpå rasa ihop vid straffpunkten. Han borde ha blivit utvisad. Gult kort för filmning och ett till för patetik och dumhet."
Om vi bara kan byta ut "snubben" mot "kung Pandev" så är jag den första att skriva under. Oavsett lagtillhörighet. För ni kommer väl ihåg? Årets sämsta filmning - alla kategorier.
***
Fick frågan om vem jag tycker är Lazios bästa spelare just nu. Det finns bara ett svar på den frågan: Goran Pandev.
***
Momo Mugano satte 1991 en idé i verket. Han införde ett Romderby - i golf. I helgen är det dags igen och på den ljusblå sidan står bland annat Zdenek Zeman, som fyller in för den ordinarie lagkaptenen Francesco Rutelli, involverad i valkampanj. På Marco Simone di Guidonia-banan skall de ljusblå golfarna försvara Trofeo Buscaglione som vanns så sent som i december på Fioranello-banan. Roma har emellertid historisk plusstatistik med sina åtta segrar mot Lazios fem. Dags att börja jämna ut ställningen, men andra ord.
Fooooor(e)za Lazio!
***
Ni missar väl inte primavera-derbyt i helgen?
***
Avslutningsvis måste jag kommentera Guglielmo Stendardo. Jag kan bara inte låta bli att vara skadeglad. Här går han ut och kritiserar Rossi för utebliven speltid och hotar indirekt om att leta efter en ny klubb, samtidigt som han förklarar att hans dröm är att representera Gli Azzurri. Efter en match (rätta mig gärna om jag har fel) i Juventus backlinje blir han förpassad till bänken och har sedan fått stanna där. Detta alltså trots att Juventus försvar såg rent amatörmässigt ut mot exempelvis Fiorentina. Det, om något, säger allt om Stendardo.
Hur var det nu, Guglielmo. Du spelade i Perugia i serie C innan Lazio plockade upp dig, va? Känns som det är dags att lägga ner snacket och börja prestera. Du har Lazio att tacka för mycket, mer än vad du själv anar.
Sju dagar kvar...
...och just det. Udinese borta på lördag först. Glömde den.
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
28 februari - Rom, sågningar och dyra solglasögon
Tillägnat Gabriele och Alija
Var tänkt att jag skulle återkomma förra veckan med en kort rapport från mitt besök i Rom. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Först nu, en vacka och två matcher senare, kan jag i lugn och ro sätta mig framför datorn med en välkyld Carlsberg och en fet prilla och plita ned mina tankar. Resan fungerade mer som ett studiebesök än en nöjesresa. Ville sätta mig in i situationen där nere och på ett sätt kändes det viktigare att vara där nu - när det går åt helvete - än när det exempelvis vankas spektakulära derbyn. Finner en stor charm i den situation som vi för närvarande befinner oss i. Att vara Laziale handlar inte om att vinna. Lazio har aldrig präglats av en vinnarkultur och supportrarnas stöd har snarare, paradoxalt nog, ökat ju längre ner i skiten vi befunnit oss. Jag tror faktiskt att vi hade haft mer publik på matcherna om vi hade varit ett bottenlag i serie B. Lotito har totalt lyckats förstöra den romantik som den vardaglige Laziosupportern kan identifiera sig med. Den är förflyttad från stadion och kommer så att vara under hans era. Men lyckligtvis lever den kvar på andra ställen och kommer så alltid att göra, ty Lazialità och La Lazio är två helt skilda begrepp.
Vissa skrek efter Tare från start i matchen mot Reggina. Jag håller fullständigt med. Albanen är ingen briljant fotbollsspelare (läs: kass) men han representerar ändå det Laziosupporterna kan identifiera sig med i dagens totalt intetsägande trupp. Tare har ödmjukheten, respekten och heter Nonmollaremai i mellannamn. Tare vet vad det innebär att representera Lazio och han har lärt sig att en spelare aldrig någonsin kan bli större än klubben. Han är en förebild och fler primadonnor med för hög lön borde ta efter honom just nu. Och Behrami. Och De Silvestri. Och Radu.
Med alla de målchanser Rocchi missar och med det kontrakt som han inte förtjänar är det dags att börja leverera och sluta fjäska. Alla kan ha en dålig säsong, men Ledesma bemödar sig inte ens att kompensera med grinta. Han förtjänar vartenda burop, lika mycket som Mauri och Manfredini. Deras inställning är en skymf mot klubben och dess supportrar och jag vill allvarligt talat hellre se Baronio, Dabo och Meghni på de positionerna tills bättring sker. Kolarov är rejält överskattat och jag är förvånad över all den positiv kritik han får. Han är en man för framtiden - klart som korvspad - men i ärlighetens namn så är det en lång väg dit. Taskig bollkontroll, tydliga defensiva brister och tror att han kan göra mål från typ femtioelva meter. Det är på tiden att han visar lite sunt förnuft och prioriterar laget framför sin egna stjärnglans. Cribari och Mudingayi väljer jag att inte kommentera då de helt enkelt inte håller måttet. Inget fel i det, Rossi bär det yttersta ansvaret i den frågan.
Vad har hänt med förra säsongens stolthet? Vad har hänt med ödmjukheten och hängivenheten? Dagens Lazio (vänligen notera dagens) är fullt av mercaneri som inte förtjänar att bära våra färger. Dagens sanning. Varsågod att motbevisa mig, jag är den första att ändra åsikt, men jag börjar tappa tålamodet nu.
***
Resan var det, ja. Såg som sagt Lazio - Atalanta. Men det blev mycket annat också. Härliga måltider, sköna drycker, inspelning av lokal-TV, smått berusat framträdande i romersk lokalradio, pressläktaren, Excalibur, gåva i form av Lazio-keps till en restaurangägare med världens godaste pasta, handslag med Firmani, frysgrader på hotellet, handslag och blinkning från Tare (japp, ungefär som att han var den solklara stjärnan som tog sig tid för fansen... jag måste ha sett jävligt svensk ut bakom glasögonen trots allt), gulröd trafikkaos, Real-supportrar vid Piazza Spagna samt mycket, mycket annat. Blev intervjuad av TV på Olimpico också:
"È semplice diventare Laziale. C'è solo una squadra qui, la squadra più antica di Roma. Perchè La Lazio è una fede, anche per qualche persone in Svezia."
Tror faktiskt det är första gången jag sagt någonting någorlunda vettigt bakom en mikrofon. Första gången jag faktiskt gillade vad jag sa.
***
All heder åt de tappra Laziali som tog sig till Formello och protesterade mot laget i måndags. För mig kändes det som den första vinsten på länge, ty Lazialità och La Lazio är två helt skilda begrepp. I måndags var de på Formello och protesterade, ikväll var de en del av den curva som aldrig någonsin kommer att överge sin tro. De är det fundamentala, det äkta, i en förening och så länge som de finns där har varken vi eller spelarna någon som helst rätt att kritisera dem. Utan dem hade de bortskämda divorna på planen inte haft betalt.
***
Claudio Lotito till officiella hemsidan efter vinsten mot Reggina:
"Jag pratade med spelarna innan matchen. De var bedrövade efter vad som hände i Cagliari där även respekten mot supportrarna, som följer laget med många uppoffringar, saknades. Jag förklarade för var och en att i Lazio spelar man inte för stjärnglans men för att man är i rätt form. Man kan också förlora i fotbollen men med värdighet. Lazios motto är det att aldrig ge upp."
Ett bra uttalande som faktiskt är riktigt träffande. Synd bara att mr Moral själv har straffats av Consob för fiffel med aktierna, annars kanske man till och med hade kunnat ta det på allvar...
***
Visst är det synd om Roma? Ett domslut emot sig och domarkåren bör avsättas. Dags att vakna och inse att felaktiga röda kort i stort sett delas ut varanda vecka i världens samtliga ligor. Roma är inget undantag.
***
Juventus öppna brev till Lega Calcio är vansinnigt roligt. Bara i Italien...
***
Gick in i en solglasögonsbutik i Rom och frågade om det inte fanns något i den billigare prisklassen. Expediten tittade skeptiskt på mig och drog upp "en reservlåda" under disken och presenterade ett antal alternativ.
"Dom här kostar 110 euro. Men du får rabatt. 90 euro."
***
Supernonno Ballotta är lika vilsen vid sidan om planen som han är på densamma. När alla andra hoppade in i sina lyxbilar började målvakten sin vandring, iklädd Lazios träningsoverall, bort från grindarna och mot Tibern. Framåtlutad med en nästan filosofisk framtoning. Det sägs att ingen vet var han tar vägen...
***
Lazialità kommer alltid att leva vidare.
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
26 februari - Börjar det inte bli lite väl tröttsamt nu?
Lazio fortsätter på den inslagna banan med att spela bra ena matchen, för att bjuda på bottennapp i matchen därefter. Det har blivit ganska tröttsamt och förutsägbart vid det här laget. Nästan så att man kalkylerar med det på förhand…
:: :: ::
En av anledningarna – kanske den främsta – är Cristian Ledesmas makalösa variation av insatser. Som vi har sett så många gånger besitter spelfördelaren en riktigt hög högstanivå, och som vi börjar se alltmer av också en för låg lägstanivå. Lazio – eller något annat lag för den delen – har inte råd med en spelfördelare som inte ens kan lyckas med en simpel tvåmeterspass.
Mot Cagliari mäktade argentinaren i första halvlek med en extraordinär genomskärare till Tommaso Rocchi, men det var i stort sett det enda av dignitet han mäktade med. Samma visa är det med de fasta situationerna. Under säsongen har Ledesma bjudit på några fina frisparksmål, men sen tar det återigen ganska abrupt slut när det gäller kvaliteten på det fasta situationerna, hörnor såväl som frisparkar av inläggskaraktär.
Med det spelsystem som Lazio implementerar står man och faller med Ledesmas spelhumör. Och i om med att det spelhumöret och hans koncentration uppenbarligen svajar rätt rejält gör så även Lazios prestationer som lag detsamma.
:: :: ::
Jag har alltid hållit Stefano Mauri som en favorit. När han är i spelform är han alldeles underbar att beskåda, men den här säsongen har det hänt alltför få gånger. Knappt någon gång om jag ska vara helt ärlig.
Mauri har varit fullständigt under isen ända sedan säsongen började. Under hösten berodde det mycket på skador, formen hann aldrig komma innan nästa skada satte stopp för honom. Men efter vinteruppehållet har han spelat kontinuerligt, fast fumlandet med bollen, de slöa och okontrollerade tillslagen, balansen, farten… - ALLT! – är som bortblåst. Mauri åstadkommer typ bara en bra spelsekvens per match. Och likt Ledesma har vi inte råd med det. Lazios spelsystem har tre fundamentala byggstenar; anfallarnas rörlighet, spelfördelarens passningsprecision, och den offensive mittfältarens kreativitet. Endast en länk i kedjan fungerar, och vi vet alla vilken länk det är.
Om Mourad Meghni inte skulle ha dragit på sig den där skadan, ha fortsatt på sin spännande uppåtgående form, hade Lazio presterat mycket bättre då? Självklart hade Lazio gjort det, frågan är bara om Delio Rossi hade låtit Meghni hålla Mauri på bänken…
:: :: ::
Tack Rossi för att du äntligen mer och mer börjar inse att De Silvestri på högerbacken och Valon Behrami på mittfältet är det enda rätta! Fyfan om du går tillbaka till gamla synder där!
:: :: ::
Vad händer när Cribari kommer tillbaka? Kommer Radu att förpassas till bänken, trots att han spelat mer stabilt än Cribari som gått flera steg bakåt efter fjolårssäsongen? Tyvärr tror jag det, vilket är jävligt beklagligt. Brassen har varit rent ut sagt dålig den här säsongen, och när det nu finns ett konkurrerande alternativ, varför då inte använda det? Hatar att Rossi kommer fega ur redan från början. Låt Cribari få kriga till sig sin plats innan han får åka limousine in i startelvan igen.
Detsamma gäller väl egentligen för Aleksandr kolarov och Luciano Zauri. Kolarov går från klarhet till klarhet – även i defensiven – medan Zauri, som förutom att han som vi alla vet är för modest och svag i offensiven, har förlorat sin ”stabilitetsstämpel” i defensiven i mina ögon.
:: :: ::
Manfredini!!! Från start…allltid! Arrrghh!
:: :. ::
Firma Rocchi/Pandev är självklara i det spelsystem som används idag. Lazio saknar ordentliga yttrar som kan leverera ”nickinlägg”- så, vafan gör då Rolando Bianchi, en spelare som egentligen inte ska behöva nöta bänk, i Lazio?
:: :: ::
Rossi tror fortfarande att fjolårssäsongens form och självförtroende gäller. Han vågar inte ändra på taktiken och spelare trots det uppenbara att det är försent för en upphämtning formmässigt. Okej i höstas – med mycket matcher, skador och dålig försäsong. Men nu finns inga sådana ursäkter kvar, och problemet kvarstår!
Det börjar bli ganska uppenbart att en stor del av problemet ligger här. Claudio Lotito gjorde en fullt godkänd vintermercato där han införskaffade spelarmaterial som är fullt möjligt att vända på trenden med. Men Rossi insisterar, han är fast i illusionen att inget lag läser sönder Lazios spel, att de underpresterande Laziospelarna kommer att skärpa sig utan att hotas med bänknötande etc.
Etc.
:: :: ::
Borde Muslera givits chansen efter sina stabila insatser i Coppa Italia? Ballotta gör inga blundrar längre, men det märks alltför tydligt att han ibland är alldeles för stel för att komma ner och rädda vissa bollar som man kan förvänta sig av en målvakt.
:: :: ::
Så – borde Rossi gå, eller kommer även han till slut inse att det inte går att förlita sig på det förgångna längre?
/David
15 februari - med en dubbel espresso på Skavsta
Tillägnat Gabriele och Alija
Har precis anlänt till Nyköping och stadens flygplats. Klockan är 05.30. Faaaan vad trött man är. 70 kronor fattigare (dubbel espresso samt 20 minuter på internet) är man emellertid mogen nog att skriva ett inlägg här.
Skall ner ett par dagar. Se Lazio - Atalanta. På ett sätt kommer jag ner mitt i den sämsta tänkbara perioden, på ett annat sätt i den bästa. Supportrarna är - med all rätt - upprörda och har inte för intention att dölja det på söndag. Tråkig stämning kan tyckas, men samtidigt också en väckarklocka för laget och förhoppningsvis en positiv vändpunkt i en säsong som vi helst glömmer.
I oktober åkte jag ner och såg oss mot Real Madrid. Det var andra omgången i Champions League, 65.000 på läktaren, och vi gjorde förmodligen årets match. Nu tar vi oss an Atalanta inför glesa läktare och kämpar för att undvika nedflyttning. Bergochdalbana var det ja...
Min kredit börjar så sakteliga ta slut på den är datorn. Är lite piggare nu, kände att jag behövde kladda ner något här... hoppas ni har överseende.
Forza Lazio!
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
31 januari - en klockren mercato
Tillägnat Gabriele och Alija
Även fotbollsklubbar är beroende av att dagens teknik fungerar. När en faxmaskin klockan 18.30 går sönder - och den alternativa saknar skrivarbläck - är det inte kul att heta Claudio Lotito eller Walter Sabatini. Allt var klart och det enda som saknades var de sista dokumenten från England. Men tekniken tyckte annat.
Uppgifter i italiensk media skvallrar om att Lazio först i den absolut sista minuten lyckades överföra de dokument som var nödvändiga för att Lega Calcio skulle kunna registrera övergången innan stängning 19.00. Det kan mycket väl ha varit skillnaden mellan fiasko och optimism. Vi hälsar den tjeckiska landslagsmannen och mittbacken David Rozehnal välkommen till Lazio. Det var verkligen på håret...
I mitt tycke har Lazio och Claudio Lotito i och med värvningen av Rozehnal gjort en strålande mercato. Att Carrizo inte anländer förrän i juni är naturligtvis beklagligt, men å andra sidan inget Lotito och hans avdokat Gentile hade någon makt att ändra på. Att Cardaccio inte värvades redan nu ser jag inte som ett problem. Han har redan nått en överrenskommelse med Lazio och lär anlända i sommar, under lugnare omständigheter. Bra så, även om det alltid känns onödigt när en övergång av media behandlas som officiell, när den i själva verket inte är fullbordad.
Ut Scaloni
In Rozehnal
Ut Stendardo
In Radu
Ut Makinwa
In Bianchi.
Addera värvningen av Dabo, som gjorde sin första träning på Formello idag, så kan ni själva dra slutsatsen att laget har förstärkts - och det rejält. Utan att nödvändigtvis ändra åsikt om vår president, är det enda rätta i dagsläget att tacka honom för hans aktioner på vintermarknaden. Något som med all säkerhet kommer att bidra till en väsentlig förbättring framåt våren.
Bra jobbat.
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
21 januari - Fokus Argentina
Det är många argentinare som ryktas till Lazio i dessa dagar, men hittills har det som vi alla vet inte hänt ett skit. Inte nog med att jag irriterar mig på att nedräkningen till transferfönstrets stängning snart påbörjas, jag irriterar mig också på hur Lazio ständigt misslyckas med att ta tillvara och utnyttja den potentialen man har.
Milan har sin gamle spelare Leonardo stationerad i hemlandet Brasilien för att sondera marknaden på passande sambalirare. Och inte nog med att han hittar dem, med den respekt och det förtroende han inger som person väger hans ord om att ”Milan är det rätta valet” tungt. Om jag inte minns fel spelade just Leonardo en betydande roll i att Milan blev Kakas europeiska destination.
Vad jag vill komma till är att Lazio är en väldigt respekterad klubb i Argentina. Varför vet jag inte helt och hållet, men den sentida traditionen med många stora argentinska profiler bland Lazios stora ikoner det senaste decenniet går säkerligen inte att negligera.
Juan Sebastian Veron, Matias Jesus Almeyda och Diego Pablo Simeone är tre av den. Den sistnämnde har påbörjat sin tränarkarriär som bland annat har lett till en titel med Estudiantes. För närvarande coachar han självaste River Plate.
Varför inte utnyttja Simeone på ett liknande sätt som Leonardo tjänstgör för Milan? El Cholo är Lazio väldigt trogen, är mycket respekterad i sitt hemland, och tränar därtill en av de klubbar som producerar mest framtida stjärnor på den sydamerikanska kontinenten.
Men med en president som föredrar att inte samarbeta med någon blir det svårt. Och om man därtill anser att spelare som Steffen Iversen räknas som klasspelare, varför då rikta blickarna ända till Sydamerika med dess oändliga utbud av framtida världsstjärnor till billig penning och lön, varav många dessutom kvalificerar sig för EU-pass?
/David
9 januari - Tanti auguri Lazio mia
Tillägnat Gabriele och Alija
108 år av Passion.
Mod.
Styrka.
Stolthet.
Lidande.
Kaos.
Romantik.
Lojalitet.
108 år av Kärlek.
Buon compleanno, Lazio mia.
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
6 januari - Önskepresenter
Efter en höst 2000 då Lazio gick på halvfart vaknade Crespo till liv och dundrade in så pass många mål att Lazio slutade på en tredjeplats.
Hösten 2003 var det ungefär likadant. Stankovic vara eller icke vara gjorde att laget gick på tomgång. Under januari försvann han, samtidigt som Cesar och Fiore såg till att våren blev en fröjd att beskåda.
Förra säsongen var det åter ungefär samma sak. Minuspoängen från calciopoli lamslog hela Lazio, det var först efter den slutgiltiga reduceringen av minuspoängen som Lazio vaknade till liv för att runt jul och nyår och framåt ånga på som om man aldrig gjort något annat.
Hösten 2007 fortsätter i samma fotspår. Kontraktstvister med Rocchi, ett konstant löjeväckande skadeläge och avsaknad av en målvakt värdig ett Serie A-lag.
Om några dagar fyller Lazio 108 år. Och efter ytterliggare några dagar kickar serien igång igen efter jul- och nyårsuppehållet.
Den här gången räcker det inte bara med att någon spelare kliver fram och visar framfötterna.
S.S. Lazio har två födelsedagspresenter som hon hoppas lite extra på den nionde januari:
På önskelistan står det en målvakt och någon som vågar ryta till ute på gräsplanen.
/David
6 januari - Rossi vs Stendardo 1-1 (1-0)
Tillägnat Gabriele och Alija
Vi känner till fenomenet. När motgångarna infinner sig sprider sig osäkerheten i omklädningsrummet. Starka viljor drar åt olika håll och när det går över gränsen blir det praktiskt taget omöjligt att reparera. När en viss Paolo Di Canio fortfarande var Laziospelare hettade det till både en och två gånger. Paoletto ansåg sig, förståeligt nog, orättvist behandlad av sina tränare och var inte sen med att visa sitt missnöje. Kulmen nåddes när han - inför en samlad Laziotrupp - talade om för dåvarande tränaren Mimmo Caso att han "inte var en man". Klubben var naturligtvis tvungen att agera. Den gången föll valet på tränaren, som fick lämna sin post.
Guglielmo Stendardo var efter matchen mot Juventus trött på att se Lazio förlora och trodde sig sitta inne på lösningen. Bara han fick spela så skulle nog allt lösa sig. Delio Rossi var av en annan åsikt och vips - så var mittbacken inte längre välkommen i truppen. Det hette "beviljad ledighet" på den officiella hemsidan, men i själva verket skickades han att träna med Primavera-laget. Rossi deklarerade i en intervju att Stendardos vilja var att flytta från Rom, vilket också bekräftades av den senare som ett möjligt alternativ.
Men situationen - som för bara några dagar pekade på en omedelbar skilsmässa - har i dagarna tagit en ny vändning. När Lazio återsamlades på Formello efter julledigheterna var han där igen, den gode Willy. Men att förhållandet med Delio Rossi fortfarande är frostigt går inte att ta miste på. Det räcker med att läsa "Corrieren" för att få det bekräftat. Spekulationerna går naturligtvis heta i media och elaka rykten gör gällande att så länge som Rossi förblir tränare i Lazio, kommer mittbacken inte att få någon speltid. Klubben skall därför arbeta för en utlåningslösning för att sedermera utvärdera situationen i sommar och diskutera den kontraktsförlängning (nuvarande kontraktet löper ut sommaren 2009) som Stendardo själv har uttryckt känns nära till hands. Rossi däremot, som av media de senaste dagarna placerats ut på andra platser än Rom nästa säsong, verkar tyvärr vara ett mer svårläst kapitel.
Framtiden lär utvisa de båda profilernas öde. Frågor ni mig så står jag på tränarens sida. Inte bara för att han är betydligt mycket viktigare för Lazio, men också för att jag i allmänhet anser att Stendardo är rejält överskattad som fotbollsspelare.
***
Som ni alla känner till är det är inte bara Stendardo och Rossi som är i luven på varandra. Jag tänker på konfrontationen mellan Rocchi och Lotito framför TV-kamerorna utanför Stadio Renzo Barbera den 23:e december. Enligt Tommys agent var han missnöjd med det faktum att han inte serverats några vettiga bollar att jobba med under matchen, och att han därför i ren frustration skall ha avfärdat Lotitos gratulationsförsök. Il presidente, som naturligtvis var mäkta upprörd över incidenten, tog senare samma kväll över scenen och skällde i direktsänd TV ut den journalist som ställde en välplacerad och inte helt oskyldig fråga. Efter utläggningen lämnade Lotito helt sonika intervjun. Så kan det gå...
Jag vet emellertid inte om jag köper agentens förklaring. Givetvis är Rocchi förbannad och frustrerad på Lotito. Och jag förstår honom. Det kan inte vara kul att plocka ut en lön på 500.000 om året och samtidigt veta att Christian Manfredini gör precis likadant, och dessutom har sitt på det torra fram till 2011. Ärligt talat, hur tänker presidenten!?
***
Caso Pandev. Att vara eller att inte vara. Samma dag som ryktena om att Pandev befann sig i München för att skriva kontrakt med Bayern spreds som en löpeld genom media, gick klubben ut på sin officiella hemsida och dementerade en eventuell försäljning. Om det är något som Lotito inte tycker om så är det spelare som inte respekterar sina kontrakt, och det lär makedoniern få erfara inom den närmaste framtiden. Pandev själv säger däremot att hans intention är att stanna i Rom och kämpa för Lazio.
Jo, tjena...
Om sanningen skall fram så hade jag inte haft några problem med att se Pandev lämna. Synd, naturligtvis, men också naturligt. Jag tycker att Pandev är lite för bra för Lazio just nu. Och får vi ett bud över typ 15 miljoner euro så måste vi nästan ta det. Det hade varit alldeles för bra för att tacka nej till.
***
Det går inte annat än att citera Di Leva:
"För vem ska jag tro på, tro på, tro på när
Tro på när allt är såhär
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut"
***
Midnattsfest på Piazza della Libertà natten mot den 9:e januari. 108 år fyller hon. Fan, man hade velat vara där...
***
Silly season är komik på hög nivå. Steffen Iversen, Matteo Ferrari och Gianluca Pagliuca.
***
Hehe.
***
Pagliuca....HAHAHAHAHAHA!
/Johan
(jweninho@hotmail.com)
23 december - God jul Palermo, önskar den italienska domarkåren
Tillägnat Gabriele och Alija
Trots att Lazio med tanke på förutsättningarna gör en helt fantastiskt insats - och hämtar upp ett tvåmålsunderläge på Renzo Barbera mot Palermo - så är jag riktigt förbannad. Bägaren har fan runnit över nu. Kan köpa att brottas med ett antal tveksamma domslut i några matcher, det tvingas samtliga lag göra, men när det händer om och om igen börjar det bli sjukt tröttsamt. Domare Orsato och hans polare på linjerna gjorde idag sitt allra yttersta för att förhindra Lazio från de tre poäng som vi mycket väl kunde ha tagit under "normala" omständigheter. Vi kör en liten resumè:
Matchminut 34: Cribari sätter ut ett ben i luften och Fabio Simplicio lägger sig ner utan att ha blivit träffad. På den efterföljande frisparken nickar samma spelare in ledningsmålet för hemmalaget.
47: Fabio Vignaroli ramlar utanför straffområdet i en situation som till skrämmande stor del liknar den som föranledde Palermos ledningsmål. Orsato friar, spelet vänder och Ledesma gör en identisk tackling på en rosa spelare utanför defensivt straffområde. Resultat: frispark och gult kort till Ledesma. Lazio-spelarna, och i synnerhet Vignaroli, är vansinniga på domaren och smärre tumult utbryter när halvtidssignalen lyder.
46: (andra halvlek): Amauri utökar hemmalagets ledning till 2-0 efter att tillåtits spela vidare trots att han med stor sannolikhet befunnit sig offside.
57: Hemmalagets Guana sätter in en ren hockeytackling på Simone Del Nero ute på högerkanten. Den nyinbytte mittfältaren blir vansinnig, reser sig och placerar sitt huvud intill Guanas. Palermo-spelaren måttar ett knytnävesslag(!) - som lyckligtvis missar - tillbaka. Domare Orsato svarar med att ge Del Nero gult kort. Guana, som helt ofattbart klarar sig undan kort, varnas några minuter senare efter att verbalt ha förolämpat Del Nero.
60: Palermo tilldöms straff och Siviglia rött kort efter att ha dragit ner en Amuari med fri väg mot mål. Utvisningen är tydlig, men förseelsen startar däremot utanför straffområdet. Amauri missar straffen.
89: Lorenzo De Silvestri svarar för en perfekt glidtackling i defensivt område, träffar bollen och håller dobbarna medvetet nere. Den rosa spelaren faller, publiken skriker, och domaren kutar likt en skållad utter dit med ett gult kort. De Silvestris andra. Lazio reducerat till nio man och kapten Tommaso Rocchi är förtvivlad på mannen i gult. De Silvestris första reaktion är att protestera, men trots att tacklingen är klockren, vänder han sig om och går med raka steg mot avbytarbänken. Stort.
God Jul. Typ...
***
Eftersnacket handlar om "gesten" som kablades ut i SKY Italia. När Lotito närmade sig Tommaso Rocchi för att gratulera och prata svarade lagkaptenen med att vifta bort kontakten... med en inte alltför julvänlig gest. Känner jag Lotito rätt, så hänger Tommasino löst nu...
***
Frånvarolistan: Diakitè, Zauri, Behrami, Stendardo, Mudingayi, Mutarelli, Meghni, Mauri, Pandev. Namnen markerade i blått är vanligtvis spelare som befinner sig bland de 13-14 första i rangordning för en plats i startelvan. Att hämta upp ett tvåmålsunderläge, med allt och alla emot oss, på Renzo Barbera mot Palermo är en fantastisk prestation. En bättre julklapp kunde vi inte ha önskat oss från Delio Rossi och hans mannar.
GRAZIE LAZIO!
/Johan
16 december 2007 - La vecchia signora bianconera non cambierà mai...
Tillägnat Gabriele och Alija
Bollinnehav: 63.3 % - 36,7 %
Skott på mål: 9-3
Skott utanför: 5-4
Hörnor: 8-2
Passningar: 430 - 249
Än så länge är Gazzettan oskyldig. All statistik speglar en tydlig matvhbild. I det här fallet verkar hemmalaget kontrollera matchen och stå för det mesta av det konstruktiva där ute...
Mål: 2-3
...men det är här som samma Gazzetta tappar mig och många andra i sitt resonemang. Hur är det överhuvudtaget möjligt? Den engelska landslagsspelaren - numera BBC-reportern - Gary Lineker sa en gång att "fotboll är ett spel för 22 människor som springer omkring, spelar bollen, och en domare som alltid gör en massa misstag, och i slutänden vinner alltid Tyskland."
En kväll som denna skulle jag vilja modifiera citatet en aning och föreslår:
"Fotboll är ett spel för 22 människor som springer omkring, spelar bollen, och en domare som alltid gör en massa misstag, och i slutänden vinner alltid Juventus med uddamålet".
För ungefär så känns det. Jag säger inte att Calciopoli passerat obemärkt förbi, det har det uppenbarligen inte, men ränderna går aldrig ur. Det ligger i turinklubbens DNA att vinna på det här sättet. Skillnaden i dagens serie A är att man som motståndare inte kan skylla förlusten på något uppenbart. Domaren? Visst, med samma bedömningsnivå som på Giuseppe Meazza - där Stendardo fick straff emot sig för att han tog markering på en anfallare - så skulle vi ha haft minst 4 och halv straffar. Men det är snarare en bedömningsfråga. Linjedomaren? Nej, han var korrekt ute vid bägge målen och besparade oss faktiskt ett tredje friläge emot. Otur? Fotboll handlar om ytterligheter. Är man effektiv framför mål och har en utomjordisk målvakt så vinner man oftast matcherna. Juventus visade det idag.
Nej, ikväll kan man bara skylla på...La Vecchia Signora. Hon som aldrig någonsin kommer att förändras. När David Hasan Salihamidzic Trezeguet gav bortalaget ledningen i den första halvleken kändes allt sådär typiskt som det bara kan göra när man möter henne. Med all sin djävulskap hugger hon dig med käppen när du som minst anar det, när du blottar dina sårbarheter, snabbare än en hungrig kobra. Sen blir hon bara rynkig igen.
Det är bara Juve som kan göra ett sånt mål och komma undan med det. Ni vet. På en hörna, efter en halvmisstänksam vunnen nickduell, från misstänkt offsideposition, efter att ha vallat bollen via en lagkamrats fot in i mål. Och givetvis blir det målet som avgör hela skiten till slut...
Om någon juventini mot förmodan skulle läsa detta så vill jag att ni missförstår mig rätt. Min intention är inte att spy den klassiska galla som med en rejäl eftersmak av bitterhet redans spytts över er förening. Men med all respekt, ni vet inte hur förbannat hopplöst och tråkigt det är att möta er ibland...
***
Fantastisk insats av Lazio ikväll. Har inte sett oss såhär bra sedan klassikern på Olimpico mot Real Madrid. Spelmässigt utklassar vi våra motståndare och visar att det fortfarande finns stort kunnande och talang i det här laget. Tyvärr har vi inte marginalerna med oss ikväll och får, som vanligt, betala väldigt dyrt för våra misstag. Vi har ingen Peruzzi där att täcka upp för dem längre. Det är enkel matematik. Om man inte heter Claudio Lotito vill säga.
Annars...bra Lazio! Fortsätt såhär!
***
Hur kunde både domaren och Perlskog neka Kolarov den där solklara straffen?
***
Mudingayi och Mutarelli tillbaka i storform. Det är såhär vi kommer ihåg dem från förra säsongen och det är såhär vi vill se dem spela. Bravi!
***
Anfallet som föranledde 1-1-målet måste vara det snyggaste i år. Så jävla vackert.
***
Inte ens med sju stora starka och en korv med bröd i kroppen hade jag undgått att göra mål därifrån, Mauri...
***
In med Berni.
***
Lotito pezzo di merda!
/Johan
12 december 2007
Att komma på tionde plats…
Ifjol vid den här tidpunkten hade Lazio rullat igång. För inte mer än ett år och ett par dagar sedan hade vi kört över Roma i säsongens första derby, och sakta men säkert var formen uppåtgående. Vi hade åkt ut ur Coppa Italia, repat oss lite efter första tidens chock efter Calciopoli-skaket och ligan var det enda vi hade att satsa på. Vi hade en av ligans bästa målvakter, seriens bästa tränare och ett gäng mediokra spelare som väntade på att få visa att vi kunde. Och som vi gjorde det. Oändligt antal matcher i rad utan förlust kröntes med en CL-plats och alla studsade av glädje.
I alla fall nästan alla.
Inte jag; ackompanjerad av ett fåtal extrema pessimister (man blir sådan automatiskt efter några år med Lazio) såg vi hur worst-case-scenariot blev verklighet. Vi skulle ut i Europa. Hur det skulle sluta? Resultatet ser vi nu.
Jag visste att Lotito inte skulle handla framgångsrikt, men jag erkänner villigt att jag var övertygad om att han åtminstone hade målvaktssituationen under kontroll.
Jag var helt säker på att tvåfrontskriget skulle betyda att båda fronterna skulle bli lidande, ingen komplicerad slutsats men att det ändå var så få som såg den förvånar mig.
Har hört många argumentera att man hela tiden måste sikta på att vinna, och jag har sett hur det tillkommer laziali varje gång vi sänts lite extra på TV, eller efter att vi köpt en chilenare (eller alban…eller schweizare…eller serb…eller...ja…ni förstår) eller lyckats vinna ett par matcher i Europa – och hur dessa supportrar alltid desperat skriker efter vinster, spelare och framgångar.
Inte jag. Jag vet vad Lazio har att erbjuda, och det är inte pokaler och troféer som fått mig att älska biancocelesti (två guld på dryga 100 år förklarar vad jag menar).
Det är kanske lite svårt att förstå mig, men jag grät inombords när vi var klara för CL.
Varför? Svaret är enkelt. Denna säsong, och eventuellt nästa var tvunget att offras för spel i Europa, något jag inte var beredd att göra. Jag förstår givetvis att spelare och ledare skrek av glädje när vi skrällde borta mot Bukarest, och vid den tidpunkten gjorde även jag det.
Tycker ni jag låter som en hycklare? Inte! Jag skrek av glädje eftersom vi därmed slapp spel i UEFA-cupen. Att vi skulle vara med i Europa kändes fortfarande lika jobbigt.
Årets säsong är på inget sätt över, men att ingjuta mod och självförtroende i våra medelmåttor kommer att ta ett tag och frågan är om Delio Rossi har tålamodet att börja om på nytt. Det hoppas jag han har för Mister är nog den enda Mister i Italien som kan jobba under Lotito och fortfarande lyckas motivera sina spelare. Vi kommer att spela upp oss under säsongen och klättra en del i tabellen. Men Champions League var inte värt det.
Ifjol borde vi ha slutat på en stabil tiondeplats. Så långt från Europa och nedflyttningsstreck man bara kunde komma. Ännu ett år för spelarna att spela ihop sig ostört, en sommarmercato där Lotito hade sluppit en stor del av pressen att köpa kvalitetsspelare och en försäsong där Delio Rossi kunnat motivera sina mannar i skymundan.
Vi borde ha byggt laget i år, varit säkra på att få behålla centralfigurerna (varken Rocchi eller Pandev hade ju pratat om löneökning om vi inte tagit oss till CL) och försökt spela in de nya – utan press. Vi hade haft en match i veckan fram till Coppa Italia, och där hade vi låtit bänknötarna få speltid för att inte bli för griniga.
Istället sitter vi nu i skiten och varje match känns oerhört avgörande. Vi visade Europa att våra spelare var långt ifrån redo för CL (vinner man inte hemma mot Olympiakos är man långt ifrån CL-material), samtidigt som vi visade andra lag att här fanns en och annan med potential att försöka köpa loss.
Hela strukturen kring klubben är i upplösningstillstånd och i spetsen har vi en trojansk häst skickad av Roma vid namn Lotito. Inget ser ljust ut just nu.
Jo, förresten!
Vi slapp komma trea i gruppen. Om något skrämde mig mer än att spela i CL så var det att komma trea i gruppen och lottas in i b-turneringen.
Och när jag väl försöker se saker positivt så kan jag fortsätta med att säga att det ändå finns hopp. Har vi tur så repar laget mod efter motgångarna, samlar ihop sig och lär sig av sitt lillstora Europaäventyr.
Grabbarna inser att Lazio, trots den president vi har, är världens skönaste klubb och att man automatiskt är lycklig om man bor i Rom. Rocchi och Pandev inser att pengar inte är allt och stannar kvar (ni kommer få er belöning i form av ovationer och sånger när Lotito är borta och fansen tillbaka), samtidigt som Meghni och De Silvestri utvecklas och blir viktiga kuggar för laget. Carizzo anländer i januari och visar sig vara världens nya stormålvakt (och Lotito får tro att han är duktig) samtidigt som Delio Rossi beslutar sig för att förlänga med klubben.
Kanske får vi lite ro, lite tid att slicka såren och sakta men säkert bygga något nytt. För att vi ska kunna bygga långsiktigt krävs först och främst en sak denna säsong...
Vad?
En tiondeplats! Sakta men säkert kan vi bygga för framtiden och någonstans mellan min 50- och 60-årsdag får jag åter se trikoloren på världens vackraste tröja!
/Kashefi
11 december - Timmarna före...
Tillägnat Gabriele och Alija.
Manfredini, Mauri och Makinwa. Alla har de någonting gemensamt, utöver det faktum att deras respektive efternamn börjar på M vill säga. Ni som såg matchen mot Catania vet vad jag syftar på. Visst har en publik rätt att visa sitt missnöje - i annat fall skulle sporten dö ut - men är det inte att gå till överdrift att öppet bua ut sina egna spelare innan de ens hunnit komma in på planen? Att låta spelare som gjort en dålig insats höra det (typ Makinwa) är helt ok. Men jag måste erkänna att jag för allt i världen inte förstår varför Manfredini och Mauri fick ta skit vid sina inhopp. Den förstnämnde är visserligen en ruskigt dåligt fotbollsspelare, men han har alltid gett 100 % för laget i alla lägen och kan knappast klandras för att Delio Rossi ger honom chans på chans. Det är inte Manfredinis fel att han är totalt värdelös. Det är inte Manfredinis fel att han lyftar maxlön under lönetaket. Han har bara varit på rätt plats vid rätt tillfälle.
One season wonder, någon?
***
Är faktiskt inte särskilt nervös inför morgondagen. Skall bara njuta av att se oss spela fotboll på ett fullsatt Santiago Bernabéu (osäker på appostrofens placering där). När får vi den här chansen igen? Kommer vi någonsin att få den med Claudio Lotirchio vid rodret? Knappast. Vi har absolut ingenting att förlora och kan bara gå ut och ha kul. Låt oss ta den!
***
Goran Pandev är en världsstjärna och tyvärr alldeles för bra för Lazio just nu. Mot Real Madrid på Olimpico visade han att han håller även mot bättre motstånd. Spelare som makedoniern växer inte direkt på träd numera och det är inte en tillfällighet att tekniskt skickliga lag är och rycker i honom. 18 miljoner euro? Kanske. Men jag tror Lotito kommer att fixa minst 25. Sen förnyar han med Vignaroli och plockar tillbaka lill-Inzaghi från lånet...
***
Vad är det för fel på Claudio Lotito?
***
Allvarligt. Vad är det för fel på Claudio Lotito?
***
Personligen tror jag inte att buropen var riktade mot Stefano Mauri personligen. Snarare mot Delio Rossi, som helt oförståeligt prioriterar honom framför Meghni. Att Rossi, trots vinsten, öppet går ut och kritiserar supportrarna tyder emellertid på stor integritet. Respekt.
***
Meghni. Kan välvilligt erkänna att jag var skeptisk till det köpet när säsongen startade. Av det jag sett trodde jag han skulle ha problem med att hitta rätt i rollen bakom anfallarna, att han snarare behövde mycket boll och vara med i speluppbyggnaden för att blomstra på riktigt. På ett sätt fick jag rätt. Han ligger till synes betydligt djupare ner i banan än Mauri, men å andra sidan löper han som att någon fäst en raket och tänt på där bak. En stor portion beröm till fransmannen för hans inställning. Bara det inte blir för mycket av det goda nu...
***
Real Madrid - Mallorca förra året. Då drabbades marängerna av någon form av rampfeber. Vågar vi hoppas på något liknande imorgon?
DAJE REGÀ!
/Johan
4 december - Vi får vänta till efter jul- och nyårsuppehållet
Att se Lazio spela har mestadels varit en plåga den här hösten. Allting från den förra säsongen är borta. Glädjen, fantasin, rörelsen… lagandan.
Jag vill inte främst beskylla laget för det. Inte heller Delio Rossi, även om jag inte alltid är ense med honom gällande laguttagningarna.
Mannen, presidenten, galningen, diktatorn, individualisten…
Claudio Lotito.
Han skeppade iväg Pasquale Foggia, han löste inte målvaktsfrågan, han kickade hela fys- och läkarstaben så att spelarna i höst har skadat sig på löpande band.
När man inte får igång spelet och dessutom förlorar matcher är det svårt att hålla uppe moralen i laget. Fantasin förtvinar, rörelsen upphör, självförtroendet går i botten.
Stefano Mauri, under förra säsongen en av nyckelgestalterna, har varit skadad i stort sett hela säsongen hittills. När han väl har kommit tillbaka har han varit alldeles för matchotränad för att kunna prestera. Och så skadar han sig igen. Och så upprepas det igen.
Sebastiano Siviglia som håller mittlåset i schack har också varit otillgänglig, och försvarsspelet har varit därefter med bland annat komiska misslyckanden med offsideställanden i Champions League.
Därtill har Valon Behrami varit borta från spel med jämna mellanrum, och när han väl har kunnat spela har det varit som ytterback. Inte heller det har varit helt lyckat.
Claudio Lotito har ingen att skylla på. Det är ingen annans fel än hans eget. Och han vet det – även om han aldrig skulle våga erkänna det.
Så vad gör vi nu?
Kräftgången kommer att fortsätta tills jul- och nyårsuppehållet. Då får spelarna tid att komma i form, låta den egentliga startelvan få tid att spela ihop sig, samt en riktig målvakt att ställa i målet.
Synd bara att det som man i en normal klubb gör under en försäsong tar ett halvår i Lazio.
/David
23 november - Fredagstankar
Tillägnat Gabriele
Sedan den där dagen har det varit helt tyst om bloggen. Förståeligt för vissa, obegripligt för andra - helt naturligt. Får be om ursäkt. Söndagen den 11 november påverkade oss alla på ett eller annat sätt. Jag kan inte föra andras talas utan bara min egen, men för min del ligger förklaringen i att jag helt enkelt inte haft fotbollslaget Lazio i tankarna. Först nu har jag kunnat fokusera på söndagens match och allt runt omkring den. Och när man inte har något vettigt att säga så är det ibland bättre att vara tyst. Hoppas ni har överseende.
Det värmer i hjärtat att se hur supporterskarorna på lördag och söndag kommer att sluta sig samman för att hedra Gabriele Sandris minne. En starkare demonstration än så går inte att hitta. Vår Lorenzo De Silvestri, som ju utvecklat en personlig vänskap med Gabriele, bestämde sig i veckan för att sätta sina tankar på pränt i ett öppet brev (finns att läsa på Laziocity). Jag önskar jag kunde översätta men tyvärr är brevet lite för långt och italienskan lite för komplicerad. Men även om jag inte förstår varenda ord så går innebörden, sammanhanget och Lazialitàn rakt in i mitt hjärta. Lorenzo uppmanar samtliga att bidra på sitt egna sätt för att hedra Gabriele och för alltid låta honom leva vidare i våra hjärtan. Att aldrig glömma honom och att ge hans familj vårt stöd. Han som älskade fotboll, Lazio och livet - precis som vi.
Lorenzo har bestämt sig för att skriva Gabrieles namn på sina fotbollsskor. För att ha dubbel kraft när bollen sparkas. För att göra mål tillsammans.
Jag personligen kommer att bidra genom att tillägna Gabriele mina blogginlägg. Tillsammans kan vi svara upp på Lorenzos budskap. Det behöver inte vara något gigantiskt initiativ. Det räcker med små, små gester.
***
Cribari, Mauri, Behrami, Del Nero, Diakitè och nu senast Zauri. När skall det ta slut? Börjar misstänka att vår medicinska stab inte gör sitt jobb snarare än att det beror på otur. Eller blev den tidiga och relativt hårda försäsongsträningen det som tog udden av spelarna? Jag kommer inte ihåg när Delio Rossi senast kunde ta ut en elva. Nu känns det mer som att den tar ut sig själv.
***
Roberto Baronio deklarerade på den officiella hemsidan att hans vilja är att stanna i Lazio. Om han är villig att gå ner i lön - som för närvarande ligger på 700.000 euro om året och är högst i Lazio - delar jag hans önskan. Tycker han är en betydligt mycket bättre fotbollsspelare än både Firmani, Manfredini och Del Nero. Känns bra att ha honom tillgänglig på bänken. Det visade han om inte annat mot Livorno.
***
Att ingen av våra ytterbackar, som till stor del utgör stommen i Delio Rossis centraliserade taktik, är med på SvenskaFans ranking över seriens bästa offensiva ytterbackar säger en hel del. Som tur är har Rossi redan upptäckt problemet. Jag tror att Kolarov och De Silvestri är vår framtid. Och om Alessandro Tuia, mittback född 1990, är hälften så bra som alla journalister säger går vi en spännande sådan till mötes.
***
Han är bara 19 år men han pratar fem språk flytande, skriver som en fullutbildad journalist och pratar med media som om han inte gjort någonting annat i hela sitt liv. Men på samma gång är han en av oss, en bland oss. Alltid tillgänglig och ärlig inför i Laziali, tar sig alltid tid att prata och uppträder precis som varje professionell fotbollsspelare borde göra. När han på söndag lämnar sin blombukett framför Curva Nord - acckompanjerad av en dånande applåd - vill jag se kaptensbindeln runt hans arm. Bara för en match. Bara som en fin och solidarisk gest. För att hedra Gabriele.
Tack Lorenzo, jag är stolt över att ha dig i mitt Lazio.
***
Tre poäng på söndag känns viktiga. Fruktansvärt viktiga.
/Johan
11 november - Vila i frid Gabriele Sandri
Ciao Gabriele
11 november 2007.
10 november - Paolè j'hai fatto male!
Måste börja med att skriva några rader om morgondagens match mot Inter. Känns som att det viktigaste just nu är att hålla siffrorna nere, att på något sätt försöka upprätthålla det nyvunna självförtroendet och förhindra ridån från att falla ner som mot Milan. Sex av våra för tillfället nio skadade spelare hade utan vidare problem tagit en plats i morgondagens startelva. Det håller inte mot Inter, det är lika bra att inse det.
Missförstå mig rätt. Jag tror mycket väl att Lazio kan skrälla och plocka med sig en pinne, åtminstone är det min naiva förhoppning. Men det kommer att behövas en stor portion tur och framförallt hjälp. Något som vi dessvärre inte kan påverka på egen hand. Gör Inter en bra match imorgon så vinner man mot Lazio. Alla dagar i veckan. Bollen ligger utan tvivel hos dom.
Av motståndarlagets alla stjärnspelare borde Ibrahimovic vara den jag fruktar mest. Men av någon underlig anledning gör jag inte det. Han har aldrig varit bra i någon av sina matcher mot Lazio - vare sig i svartvitt eller blåsvart - och jag tror inte han kommer att göra något större väsen av sig imorgon heller. Om Behrami fått chansen som högerback (vilket han troligtvis inte får) tror jag längta-tillbaka-till-Lazio-Cesaretto hade fått det tufft på sin kant. Vill nog påstå att schweizaren är en av ligans absolut bästa försvarare i man mot man-spelet. Nu är det istället upp till De Silvestri att visa varför han belönats med ett nytt kontrakt.
Nej, den jag fruktar mest heter Esteban Cambiasso. Ett ord: världsklass. Vårt hopp står till att Behrami och Ledesma lyckas stänga alla ytor i mitten, annars kan det dessvärre rassla till i nätet bakom Ballotta, både en och två gånger.
Ballotta, ja. Mannen, myten, legenden. Har fortfarande inte förstått om han är på riktigt eller inte.
Tror fan inte det.
***
Det ryktas om att Adriano är på väg till Lazio. Precis som det gjorde i somras. Men innan nyheten når engelsk/svensk media så vill jag utesluta den möjligheten redan nu. Dels på grund av att Adriano förmodligen tjänar mer än vad Lazios startelva gör tillsammans, men också för att Moratti så sent som i somras avslog Lotitos förfrågan beträffande spelaren. Då erbjöds vi Recoba på lån, men valde att dra uss ur, av samma anledning som skriven ovan.
Kontentan: Fram med saltkaret. Silly Season är här.
***
Paolo Di Canio lägger skorna på hyllan efter säsongen. Det berättade han för Corriere dello Sport igår. En stor förlust för Il Calcio och framförallt en stor förlust för oss Laziali.
Come te nessuno mai. Grazie di tutto.
Stekheta länktips: hit och hit. Rysningar garanteras.
***
Avdelningen onödigt vetande och skvaller: Delio Rossi har Champions League-hymnen som ringsignal på sin mobiltelefon. Men han har inte fixat den själv. Det har hans dotter gjort.
***
Att Delio Rossi skulle få sparken kändes väl lika troligt som att få se Josè Mourinho dela ut pris på den svenska fotbollsgalan?
***
Jag är övertygad om att Delio Rossi är den tränare som sitter säkrast av alla, oavsett hur det går den här säsongen.
/Johan
9 november - Serie A eller Champions League?
Tyvärr kunde jag inte se matchen mot Werder Bremen i veckan. Men efter att ha sett höjdpunkterna där Mourad Meghni verkligen övertygade, förstår jag de som såg matchen.
När man befinner sig i en oerhört tung period finns det ibland tillfällen som lyfter en till skyarna igen, som gör att man fortfarande tror att det kan gå vägen. Det är nästan så att man befinner sig där nu. Men i helgen väntar Inter borta, och kräftgången i seriespelet riskeras att fortsätta.
På diverse forum och artiklar diskuteras det kring hur Lazio ska göra: Serie A eller Champions League?
Personligen ansåg jag att en topplacering i årets Serie A-upplaga var ouppnåeligt redan innan säsongen började, och de anser jag fortfarande. Däremot vet jag inte hur jag förhåller mig till Champions League efter Werder-matchen.
Så länge Lazio spelar i Champions League kommer seriespelet att förbli lidande, truppen är – som vi alla vet – alldeles för tunn. Men i och med att en topplacering i ligan är bortblåst har man ingenting att förlora såvida man inte riskerar att åka ur Serie A. Tyvärr vet jag inte om jag är tillräckligt kaxig för att ta för givet att det aldrig lär hända, vad som än händer.
Vad jag istället är säker på är att saker och ting kommer stabiliseras efter nyår. Skadade spelare kommer tillbaka, målvaktsfrågan blir löst(?) och tid för reflektion över vad som hittills har gått så fel äger rum. Förhoppningsvis har dessutom Claudio Lotito förstärkt laget när seriespelet drar igång igen efter uppehållet, men med Laziopresidenten vet man aldrig, alltför ofta bara på ont nuförtiden.
Men det är en annan historia, som jag återkommer till en annan gång.
/David
7 november - Ett glädjevrål
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
/LGL
1 november - All heder åt våra krigare
Först och främst: det svider att förlora ett derby. Det har det alltid gjort och kommer så alltid att göra. Känslan av besvikelse är definitivt inget att sticka under stol med.
Men en kväll som denna är det betydligt lättare att acceptera en förlust. Vi slog ur kraftigt underläge. Vi visste att det krävdes mirakel för att få med oss ett positivt resultat. Grabbarna står för en stor kämparinsats och presterar under perioder riktigt bra fotboll. Vi håller jämna steg med de andra, men förlorar helt enkelt på grund av att våra spelare saknar den kvalitè som krävdes. Inget konstigt med det. De andra har en betydligt bredare och dyrare trupp, att det tar ut sin rätt ikväll är bara naturligt.
När vi trots allt kämpar in i det sista - och ger 110 % i varje moment - kan man inte begära mycket mer. Vi räckte helt enkelt inte till idag och det kan vi inte skylla på någon eller något utomstående.
Vi gick inte bara en match mot de andra idag, utan också mot verkligheten. Någonstans tar det stopp. Någonstans måste man betala priset för en totalt misslyckad mercato och en alldeles för tunn trupp. Att överprestera och göra enstaka kanonsäsonger är en sak, men någonstans på vägen hinner verkligheten ifatt och fäller krokben. Problemet är bara att Lotito redan springer åt fel håll och lyckas undvika det. Gång på gång.
Det kommer att göra ont ett tag nu. Det gör det alltid, det hör till spelet. Men det är svårt att inte lida med de spelare som verkligen gör sitt yttersta och representerar våra färger på ett föredömligt sätt ikväll. Mer än så kan vi, som sagt, inte begära. Jag är stolt över grabbarna.
Forza Lazio.
Per Sempre.
/LGL
31 oktober - Omvänd logik
2000-talets största derbysegrar har kommit när vi har varit som mest uträknade. Först det där vinterderbyt 04/05 när inte ingenting – nej, fanimej ingenting – talade för Lazio. När man var på väg mot en känslomässig kollaps, när allt var hopplöst.
Då reste hon sig. Och så hon gjorde det. Så spelarna gjorde det.
Inför förra säsongens höstderby var vi ånyo uträknade. Roma-supportrarna var som vanligt stöddiga, experterna eniga om vår underlägsenhet och nästan alla andra likaså.
Sen kom smällen: Ledesma, Oddo, Mutarelli. 3-0.
Hon hade gjort det igen; vänt på logiken, motbevisat alla.
Och däri finns Lazios styrka. Att från ingenstans, från noll, från besegrade på förhand gå till att bevisa Romas självgodhet, blotta deras förklädda myter och allt annat som gör Lazio så fantastiskt och olikt de rödklädda.
Det är omöjligt att med vår formkurva skryta om hur vi ska ta en förkrossande seger - det är sånt som Roma sköter bäst ändå - men är det någonting som talar för Lazio så är det den omvända logiken - den har vi som alltid på vår sida.
/Alexander
30 oktober - Den stora Roma-frågesporten (det var dom som började...)
Efter att ha läst Roma-redaktionens derbyuppladdningsartikel så föddes en idè. Istället för att ryckas med i pajkastningen bjuds ni här på den Stora Roma-frågesporten. Laziale som Romanista är välkommen att svara. Priset till den som prickar in flest rätt är en helkväll på Trigoria.
Lycka till!
Hur vet man med säkerhet att AS Roma är Roms stolthet?
a) Totti spelar där.
b) Alla 0 europeiska titlar.
c) För att man föddes sist av alla Rombaserade fotbollsklubbar.
d) 7-1
Varför spelar Francesco Totti fortfarande kvar i Roma?
a) För att han vill vinna europeiska titlar.
b) Alla löneförhöjningar.
c) Han hade inte gjort sig förstådd någon annanstans.
Vad kännetecknar en romanista?
a) Marco Amelia
b) Franco Cordova
c) Fabio Liverani
Hur många europeiska titlar har AS Roma vunnit?
a) Inga.
b) Inga.
c) Det beror på hur man definierar "europeisk titel".
d) Roma är offer för en global konspiration.
Vem eller vilka myntade det i Roma-kretsar det så berömda citatet "Roma diskuteras inte, det älskas"?
a) Domarna, efter att de fått en varsin Rolex-klocka av Franco Sensi.
b) Fabio Liverani när han drog på sig lagkaptensbindeln för Lazio.
c) Fabio Liverani när han kysste Laziotröjan efter ett mål.
Vad är "romanità?
a) Att hata Juventus.
b) Att ständigt, var man än går, klä sig i minst tre rödgula plagg.
c) En myt.
Hur många tunga utmärkelser har världens i särklass bästa fotbollspelare Francesco Totti vunnit?
a) Det beror på hur man definierar "utmärkelser".
b) Noll.
c) Totti är offer för en global konspiration.
d) Den prestigefyllda och hett eftertraktade "Guldskon".
Hur vet man med säkerhet att en italiensk landslagsspelare är romanista?
a) Han tar "time-out" under kvalmatcherna.
b) Han spottar på motståndarna.
c) Han armbågar motståndarna i ansiktet.
d) Han filmar till sig röda kort.
e) Han klagar på skorna.
Varför har AS Roma, trots betydligt bättre ekonomiska förutsättningar, en jämn statistik med SS Lazio i derbyna sedan Claudio Lotito tog över den nämnda klubben?
a) Roma är offer för en global konspiration.
b) Romanità.
c) För att Di Canio egentligen inte är Laziale.
Varför kallar Roma-supportrarna Lazios motsvarigheter för napolitanare?
a) För att Roma och Napolis supportrar har haft ett tvillingsskap.
b) För att man i Romalägret firar på ett mer återhållssamt och stilfullt sätt.
c) För att visa att man har självinsikt och kan bjuda på sig själva.
Vem sa: "vi borde ta efter Lazio"?
a) Daniele de Rossi efter 1-3-derbyt.
b) Daniele de Rossi efter 1-3-derbyt.
c) Bägge alternativen är korrekta.
Varför firade Rodrigo Taddei sitt förra derbymål genom att slå sig på hjärtat?
a) För att han smörade för Lazio innan flytten till Rom.
b) För att han gjorde likadant i Siena.
c) Romanità - bägge alternativen är korrekta.
Vad är en romanistas "hemliga vapen"?
a) Att kalla Lazio för "Nazio".
b) Att kalla Lazio för "SS".
c) Att totalt bortse från sitt eget.
Hur kommer det sig att Roma har fler supportrar än Lazio?
a) "Eftersom alla mina vänner håller på Roma så måste jag ju också göra det."
b) Det finns många medgångssupportrar i Rom.
c) Romanità - bägge alternativen är korrekta.
När och var bildades egentligen Roma?
a) En sak i taget; först löser vi syd mot nord-konflikten.
b) I Rom, någon gång under sommaren 1927.
c) Vem bryr sig egentligen om vår och Roms historia?
d) Romanità - alternativ C är korrekt.
Vad är egentligen kontentan av den här frågesporten?
a) Roma Merda - ieri, oggi e domani
27 oktober 2007 - Det är Roma som söker revansch, inte Lazio
Det vankas derby. Jag vet inte vad jag känner inför det faktumet, tror nog att jag mest känner mig rädd den här gången. När Lazio vann med 3-0 sist öste Roma på som fan, men Lazios defensiv var så jävla solid att det aldrig blev riktigt farligt.
Lazios defensiv är inte solid längre.
Marco Ballottas utkast där bollen flög rakt upp och höll på att rendera i ett snöpligt baklängesmål mot Werder Bremen var så patetiskt att jag började skratta i stället för att förarga mig över blundern.
Därtill misslyckades försvaret i sitt positioneringsspel tio gånger om var femte minut matchen igenom.
Efter 2-0 stängde jag av streamen, fanns ingen anledning att fortsätta kolla.
Ett derby är alltid ett derby, i de allra flesta fallen är det mest taggade laget det lag som firar med sin kurva efter slutsignalen. Att motivation slår klass går aldrig att ta miste på i ett Romderby.
Men jag har svårt att se att det ska gynna Lazio den här gången. Laget spelar uselt, i synnerhet defensiven, samtidigt som lagmoralen inte ligger på topp just nu precis.
Och: Det är Roma som söker revansch, inte Lazio.
Endast Paolo Di Canio skulle kunna få mig att tro annorlunda.
/David
24 oktober 2007 - avdelningen polemik
Sitter och försöker plugga italiensk språkhistoria. Ni vet Dante med sällskap. Men trots att Italiens historia är något av det mest intressanta som finns att studera, så förmår jag inte binda mig till studierna just nu. För många tankar. För hög volym på "Quanto è bello esse Laziale" och "Lazio Forza Lazio". Champions League har tydligen den effekten på folk.
Olyckligtvis finns det annat att tänka på också. Derbyt. Bara en futtig vecka kvar nu. Siviglia, Cribari, Ledesma och Mauri är alla skadade ikväll och kommer inte att komma till spel. Av hela vår ordinarie centrallinje (ja, så illa är skadeläget faktiskt...) kommer för att strö ytterligare salt i såren enbart Cribari att tillfriskna i tid för matchen mot vår 27 år yngre lillebror. Ikväll är dessutom Behrami, Pandev och Mutarelli alla tveksamma till spel och skall testas på uppvärmningen. Vill det sig riktigt illa kan alltså Lazio komma till spel utan sju av sina elva ordinarie spelare mot Werder Bremen. Ett utmärkt tillfälle för Lotito att visa vilken gediget jobb han gjort under sommaren och vilken otrolig bredd Lazios trupp för säsongen 07/08 håller? Nja. Finns det italienska motsvarigheter till Poolia så är det läge att ringa nu...
Satt och degade framför teven idag och satte kasslern i halsen när jag såg att Eurosport - av alla kanaler - hade ett inslag om matchen. När hände det senast? Nästan lite overkligt att se Luciano Zauri och höra hans röst ersättas med en engelsk översättares. Näst på tur var någon Thorsten-figur som tydligen är kapten i Werder Bremen. Han hävdade - enligt samma engelska översättare - att Lazio är ett lag som är känt för att backa hem och förlita sig på motståndarnas misstag. Att "Lazio är ett bra lag enbart på kontringar." I mina ögon finns det två alternativ här: antingen hade den gode Thorsten tryckt i sig för många starka till lunchen, eller så är han enbart ute efter att provocera.
För visst är det märkligt att ett lag som enbart levar på andras misstag, kan spela till sig en tredjeplats i serie A?
/LGL
24 oktober 2007 - bloggen ser dagsljuset
Nej, så lätt kommer ni inte undan. Vill passa på att rikta ett stort tack till redaktör Samin för att han låter oss hållas. Redaktionsbytet har gått väldigt smidigt och örnen flyger fortfarande högt på SvenskaFans. Grymt jobbat!
Jag, David och Alexander kom fram till stutsatsen att det var dags att dra igång Casa Lazio i bloggformat. Vi kör till att börja med säsongen ut och kommer att dela våra åsikter om allt mellan himmel och jord. Bloggen blir en plats där vi får chansen att skriva av oss. Det kommer att hyllas och sågas, tjatas och gnatas, men framförallt snackas väldigt mycket onödigt skit.
Som vanligt ber vi snällt er som inte är intresserade av den här sortens alster att helt enkelt "ge fan" i att läsa vad vi skriver.
Väl mött!
/LGL, El Piojo & Stake
