Matchrapport Roma - Lazio
Skyhöga förväntningar. En nästan febrig känsla. Derby. Alla hoppades vi på ett hett derby, ett sånt derby som bara kan utspela sig i en enda huvudstad, ja stad också för den delen, i hela världen. Romderby. Säsongens första Romderby. Och ja, visst skulle det bli sådär magiskt som vi alla hade drömt om.
Totti saknades, han satt ihopkurad på läktaren i en vit dunjacka, och visst kunde man ana en liten nerv hos kaptenen. Vi vet ju alla hur det såg ut förra hösten, då Lazio i princip krossade Roma efter en stark rödgul inledning och hur vårens derby var ett extremt sömnpiller till match. Det var "upp till kamp", och Olimpico var den platsen vi alla nog egentligen ville befinna oss på.
Inledningen bådade verkligen inte gott. Lazio såg extremt starka ut och spelade lugnt och sansat runt bollen i ett vackert kortpassningsspel. Allt så väldigt enkelt ut och bollen rullades runt så att alla fick känna på den, samtidigt som Roma såg ut att vilja hitta sina positioner. Matchens första riktigt bra chans fick Mancini då han fick bollen inuti straffområdet, strax till vänster om Ballotta. Någon känsla i avslutet fanns det dock inte och Mancini bombade över. Roma började ta över bollinnehavet mer och mer (iallafall ville jag inbilla mig det), och man skulle etablera den pressen som skulle leda till ett rödgult inferno av lycka, det målet som skulle få hela Sud att överhettas. Då kom kallduschen. En snabb kontringsboll hamnade hos Rocchi som tog fart på vänsterkanten. Han sprang ifrån Mexes och när fransmannen såg ut att vara ikapp kom avslutet. Doni försökte förgäves få fingrarna på bollen som smet in i hans bortre hörn. Nord exploderade, 1-0.
Roma skulle dock få chansen att göra 1-1. Vucinic var sopren efter att snyggt ha undvikit offside, men på något sätt lyckades han träffa ”gubben” Ballotta i de blåas mål. Mirko, som har haft en otroligt bra streak den senaste tiden, skulle dock snart få jubla. Efter att med korta små passningar med Mancini ha snirklat sig förbi ett antal försvarare fick han bollen inne i straffområdet. Ett snabbt skott på mot målvaktens första hörn (hans vänstra) resulterade i mål då Ballotta inte kunde hålla i bollen. Vucinic lycka visste inga gränser, och han firade, tidigare citat av icke namngiven skribent här på Romasektionen; ”som en femtonårig Okaka”.
Roma ägde nu boll. Rollerna från början av den första halvleken var ombytta, och Lazio såg oroliga ut. I den 42:a matchminuten kom så urladdningen. Ett vackert kortpassningsspel mellan Mexes och Mancini gav bästa möjliga utdelning. En underbar chipp från Mexes nådde fram till Mancini som hade tre försvarare runt sig. Med fri skottsektor gjorde han inga misstag utan placerade bollen i nättaket. Ett vackert 2-1 mål av världens vackraste lag.
Roma hade lägen att avgöra matchen. Man spelade bollen bra och Lazio såg ut att krypa tillbaka mer och mer. Perrotta var bara en av de spelare som Ballotta fick freda sitt mål ifrån.
Jag kan inte riktigt beskriva lätet, men det är en blandning av ”JAAAAAA” (extrem lycka) och ”OOOOH” (extrem beundran över hur vackert någonting är). Exakt så lät jag, och säkert många med mig, när Roma gjorde 3-1 på sin lillebror. Vucinic volleysparkade ett inlägg mot en framrusande Perrotta. Ballotta kom rusande från andra hållet, och precis när bollen var emellan de två tjurarna, så satte Perrotta foten på den. Han vickade upp trasan i en retsam lobb över målvakten, lät den dala, och lade sedan in den på volley i öppet mål bakom en gräsätande Ballotta. ”Olé!”, som fotbollsstjärnorna skanderade i en reklamfilm för några år sedan. Detta skedde i den 56:e minuten, och Roma såg ut att börja slappna av. I den 69:e minuten kom dock ytterliggare ett extremt vackert mål, dock i fel nät. Ledesma fick till sitt livs träff på en frispark i bra läge, och bollen träffade ribbans underkant. Den studsade sedan ner i mål och det stod 3-2.
De sista minuterna var nervkittlande, men Roma lyckades till slut hålla undan för att återigen visa vilket Romlag som är störst, bäst och vackrast.
Roma: Doni; Panucci, Juan, Mexes, Cassetti; De Rossi, Pizarro (Brighi 87); Mancini (Giuly 75), Perrotta, Tonetto; Vucinic (Cicinho 90)
Lazio: Ballotta; De Silvestri, Stendardo (Makinwa 84), Cribari, Zauri; Mudingayi (Firmani 68), Ledesma, Manfredini (Meghni 46); Mutarelli; Pandev, Rocchi
Domare: Rocchi
