Jag kallar det Juventus, livet eller fotboll
Det är inte ofta jag vet vad som blir nedskrivet när jag friger mina krönikor. Allt jag vet är att, eller låt mig påstå att det som skrivs är taget från de djupaste av mitt hjärta. Verkligen. Jag tillåter mig erbjuda er kvalité, inget annat. Den dagen mina läsare tröttnar, den dagen jag slutar bidra er meningsfullt väljer jag att säga finito, basta.
Det finns så mycket mer i livet än bara fotboll och Juventus, det är jag medveten om. Men jag har med hjälp av fotbollen och just Juventus lyckats ta lärdom. Jag har lyckats spegla fotbollen med livet, på flera olika sätt.
Just nu vet jag inte riktigt vad som skall komma sägas, skrivas. Jag är helt seriös - mina damer och herrar. I dagsläget upplever jag den där jobbiga känslan. Ni vet, den där känslan när man vill ha mycket sagt i sådan stor mängd att man inte riktigt vet var man skall börja. Så ni får ta det som det kommer…
Hur som helst så har jag lyckats tippa bort mina pengar på spel, ljugit, svurit och låt mig påstå: roat mig i livet så enormt att jag vill namnge det missbrukning. Jag har även blivit sårad eller sårat emotionellt personer i min omgivning. Tro det eller ej.
Jag menar; jag har klarat av att ta otroligt många fel beslut en man i min ålder kan lyckas ta, beslut som är impulsiva och bestämda på mikrosekunder. Dessa ovannämnda saker är en bråkdel av allt och…
Så har det lett till att jag knappt kunnat titta mig själv i spegeln. Jag nästan brister i tårar när jag tänker på det.
Nåväl, trots allt så har jag lyckats klättra upp från denna kalla period - från mörkret till ljuset. Jag har inte nått målet än men är på god väg. Precis som när Juventus klättrade upp från Serie B till Serie A. Medaljer, ära, och respekt togs bort från vårat Juventus likt saker å ting som togs bort från mig, dig och alla andra.
Detta fick mig inse att saker å ting kan tas bort, ursäkta kommande ordval men jag tänker fan i mig inte låta något tas bort som… något jag, du och Juventus slitit för. Något som är oersättligt, något som inte ens döden kan ta med sig.
Jag vill försäkra er supportrar, speciellt alla Juventini om att vi än idag befinner oss i mörkret, mardrömmen. Något jag med större nöje kallar för ”helvetestunnel”. Den är väldigt lång men ljuset skådas, snart är vi där.
Ingen kan avslöja vad som krävs men till att börja med – tålamod. Kämpa genom tuffa perioder som livet bjuder på likt det domarna ”bjuder” Juventus på. Juventusspelarna är människor, precis som dig och mig. Om dom klarar av att tampas med problemet varje helg så klarar ni också av det. Jag är inte ensam om att tycka som jag gör, Cobolli Gigli tycker att vi blir orättvist behandlade men han har inte sagt upp sig för det. Gianluigi Buffon har uttryckt sig irriterad men han slutar inte heller kämpa. Anledningen beror på att varje individ får betalt för det dom uträttar dvs. Juventus får tillbaka vad som egentligen var och är deras, hårt arbete ger oss slutligen framgång.
Jag har för en gång skull fattat ett väl genomtänkt beslut. Jag har bestämt mig för att aldrig ge upp, konspirationen mot Juventus kommer aldrig att bryta ner mig. Jag trivs med att vinna över motståndare och domare, det ger mig dubbel glädje och 3p.
