ADO Den Haag - Roda
4 - 1

Matchkrönika: Lazio-Parma 1-0

Gabriele Sandri fick ett magnifikt farväl på Olimpico.

Lazio gästades av Parma i dagens drabbning, en tillställning som inleddes med en tyst minut för att hedra Gabriele Sandri, Laziosupporten som avled den 11 november efter att ha blivit skjuten av italiensk polis. Laziosupportrarna visade sin sorg genom att inte infinna sig på arenan de första tjugo minuterna, vilket märktes tydligt. Sekunderna innan matchstart var atmosfären på Olimpico nästan spöklik, i stort sett hela Curva Nord var tom och runtom på läktarplats så lyste åskådarna med sin frånvaro.

Parma inleder matchen starkast, men det dröjer inte länge innan Lazio arbetar sig in i matchen för att sedan ta över den helt. Lazio spelar stundtals helt fantastiskt fin anfallsfotboll under den första halvleken, där Ledesma och Meghni spelar huvudrollerna. Meghni visar att han är fantastisk på att hålla i bollen, och syns väldigt mycket på planen. Jag börjar mer och mer förstå varför somliga säger att han är Zidanes efterträdare, Meghni får oss att tro att bollen är fastklistrad vid hans fötter ibland. Ledesma gjorde även han en grym första halvlek med flera fantastiska passningar.

Efter tjugo minuter fylls Curva Nord och ljudnivån höjs avsevärt. Laziospelarna verkar ta till sig detta och pressen på Parma tilltar.

En stund efter att Laziosupportrarna anslutit till matchen så går De Silvestri av planen och blir utbytt mot Scaloni. En skada eller blev det för mycket känslor för den unge ytterbacken?

Scaloni hamnar i hetluften direkt och får till ett livsfarligt stolpskott efter ett magnifikt pass av Rocchi. 1-0 hänger verkligen i luften i slutet av halvleken och efter ett ribbskott av Firmani så kommer en ”nej-inte-nu-igen-känsla” fram i kroppen. Lagen går till pausvila med ställningen 0-0 vilket känns väldigt orättvist, Lazio visade att man ska ligga betydligt högre än Parma i tabellen. Men oron finns där över de båda virkträffarna, spelarna får inte sluta pressa nu.

Andra halvleken börjar ganska lugnt och det är jämnt mellan de båda lagen. Parma har arbetat sig in i matchen och känns nu mer öppen. Det är vid den här tiden på matchen Lazio brukar tappa. Man har tidigare inte orkat fullfölja i samma tempo som i första halvlek, men idag är det en annan vilja, en annan inställning som genomsyrar Lazio. Jag vet inte om det är den långa vilan eller viljan att hedra Gabriele som ger spelarna energi, men någonting är det som gör att vi får se ett nytt Lazio idag. Spelarnas vilja att vinna går att känna ända hit till Lund.

Mauri gör ett kärt återbesök på Olimpico när han ersätter en tröttkörd Meghni i 65’ och Makinwa kommer in tio minuter senare istället för Pandev. Inga direkt defensiva byten av tränare Rossi alltså. Sista tio minuterna är helt och hållet Lazios och det ska till en felträff från en för dagen anonym Firmani för att frälsa oss.

Det är matchminut 89 och folk börjar så sakteliga resa sig från sina platser runtom arenan och åtminstone glädjas över att Lazio inte förlorade idag. Men Makinwa vill annat och lyckas komma runt på kanten och få in bollen i straffområdet. Där väntar Fabio Firmani och efter touchande på benskydd, hälar, Parmaspelare och allt annat som inte är vrist eller bredsida så letar sig bollen in bakom Bucci.

Nu följer ett av de vackraste fotbollsminnena jag har fått uppleva med Lazio. Firmani sliter av sig tröjan, löper med mäktiga steg mot Curvan där en stor banderoll med Sandri hänger ner över stängslet. Resten av laget är tätt efter och glädjen vet inga gränser.

Eftersom Firmani tar av sig tröjan blir konsekvensen det gula kortet, men aldrig någonsin har ett gult kort känts så irrelevant i sammanhanget.

Gabriele Sandris farväl på Olimpico kunde inte ha slutat på ett vackrare sätt.