Gästkrönika: Tuffaste matchen kvar – Ranieri
Han har klarat de högt ställda förväntningarna. Han har klarat att bygga ett klasslag. Dessutom klarade han 0-0 på San Siro. Men den tuffaste matchen återstår för Claudio Ranieri – den mot fansen.
Juventus nya ”Mister” har än så länge gjort ett jättejobb. Han har skapat en centrallinje av högsta klass. Chiellini och Legrottaglie fick lite turligt chansen sedan Andrade skadat sig. I efterhand var det kanske till Juventus fördel, mittbacksparet är ett av Serie A:s hetaste och behärskar både lågt försvarsspel (minns Milan), och högt försvarsspel (minns Inter). Det centrala mittfältet skulle kretsa kring Tiago, men i stället har Ranieri satsat på Nocerino och Zanetti. Ett modigt val som han ofta fått försvara, idag slipper han det. På anfallssidan imponeras vi av Trezeguet (målkåtast i fotbollseuropa?) och Iaquinta som visat sig från sin bästa sida i Juves färger.
Ranieri har tagit chansen att bygga en ny profil för Juventus, långt ifrån det ”tråkiga Juve” som man tidigare gjort sig känt för. Idag spelar laget underhållande, frejdigt och helt utan respekt för motståndet. Ranieri har en framtid på Juventus bänk, det har även Alessandro Del Piero. Juventusikonen har inte gjort någon dålig säsongsupptakt. Mot sämre lag klarar har han klarat sig utmärkt, men mot de bättre är han helt ofarlig förutom på frisparkar där han fortfarande är briljant. Att han startade på bänken mot Milan var ingen tillfällighet, det är inte heller någon tillfällighet att han förlorat sin landslagsplats.
Fabio Capello nådde enastående sportsliga resultat med Juventus, men hos fansen var han inte populär. Vi minns hur Capello ratade ”Alex” gång på gång varpå supportrarna blev fullständigt rasande. De ville ha Capellos huvud på ett fat, serveras Ranieri på fansens nästa måltid?
Ranieri låter bästa laget spela och har tidigare inte gett vika för tunga namn eller fansens förväntningar i sina laguttagningar (minns Tiago). Han kommer inte heller vika sig för Del Piero. Varför?
Helt enkelt för att Iaquinta är en bättre spelare, framför allt då tempot dras upp och intensiteten ökar. Dessutom finns Palladino på bänken vars utveckling går i rätt riktning.
Del Piero kan räkna med mindre och mindre speltid. De flesta vet att han kan hantera det, men de flesta vet också att fansen inte kan det. De har redan gått man ur huse tidigare i år då Del Pieros kontraktsförhandlingar strandade. Vad finns då att frukta för Ranieri? Fansens ilska så klart. Att gå på stan i Turin och veta att stora delar av Juve-fansen hatar honom kan aldrig kännas kul. Det är inte heller en miljö att trivas i. Att peta Del Piero är alltid kontroversiellt. Sådana beslut kan dessutom skapa splittringar inom organisationen som backar upp Ranieri. Och att gå till jobbet och veta att han inte har stöd från vissa av sina arbetskamrater kan inte heller kännas kul, det är inte heller en miljö att trivas i. Trivs man inte på jobbet presterar man inte, som tränare på hög internationell nivå har man inte råd med många felbeslut innan man är arbetslös.
Fansen tänker inte som tränare. Fansen bryr sig om många års trogen tjänst, det gör inte tränare.
xxx
Juventus var bättre än Milan. Notera att de perioder då Juventus var spelförande drogs tempot alltid upp, till skillnad från när Milan hade bollen, då gick tempot alltid ner.
xxx
Vilken EM-lottning! Lagerbäck satt med Iprentabletterna i halsen då Klinsmann drog in Gli Azzurri i ”dödens grupp”. Kanske dags att slå Totti en signal, Don?
xxx
Nedved – precis som Del Piero visade han lojalitet som stannade kvar i Serie B. Precis som Del Piero håller han inte längre mot bra motstånd, faktum är att Nedved inte håller mot sämre lag heller. Han gör ett bra defensivt arbete, har bra rörlighet, men för övrigt kan inte den ”tjeckiska björnen” skrämma en enda försvarsspelare i Serie A just nu. Han har inte vaknat upp ur idet den här säsongen. Väckarklockan ringde och Nedved övertygade mot Milan, men jag tror att Nedved bäddar ner sig och snoozar säsongen ut.
