Matchrapport Roma - Udinese
”Äntligen!” brukade Gert Fylking förr om åren vråla då det var dags att tillkännage årets nobelpristagare i litteratur. Detsamma kände undertecknad, utan den ironiska tonen som Fylking använde, när det var dags att spela ligafotboll i Rom igen under söndagen. Udinese var laget som skulle ställas mot det röda maskineriet.
Att Totti fanns med i truppen hade knappast undgått någon, men chanserna att han skulle spela hela matchen var obefintliga. Att han däremot skulle göra ett inhopp höll vi tummarna för, någonting som tyvärr inte blev verklighet då konungen fick sitta på bänken hela matchen (nej, han såg inte lika ledsen ut som Mancini brukar göra då han får sitta på samma ställe). Det skulle hursomhelst bli intressant att se om Vucinic kunde göra samma skada på Udinese som han har gjort på de lagen som vi mött i Champions League. Med denna formtopp i åtanke dämpades längtan efter kaptenen i alla fall en mikroskopisk andel.
Mirko var den som var först att skapa en målchans. Skottet räddades dock undan. 1-0 skulle inte komma från Vucinic’s fötter, utan det skulle bli signerat en brasse. Det var inte Taddei som den här gången rakade in bollen, utan Juan. En hörna slogs snett inåt bakåt, och precis vid straffområdets yttre kant mötte Giuly upp. Med ett pressat skott (?) fick han bollen in mot straffområdets mitt. Där kom Juan rusande och kunde helt fri stöta bollen rakt på Handanovic. Denne var påväg åt höger och lyckades få bollen rakt på sig. Dock hade han redan slängt sig, och bollen studsade rakt ut på Juan som inte kunde missa. 1-0 och vi hade greppet. Glädjen han sitta kvar i inte ens två minuter. Quagliarella fick en långboll bakifrån som han felvänd tog emot (en bit utanför straffområdets kant), vände om och sköt otroligt distinkt med sin högerfot i Doni’s första hörn. En grym soloprestation av underbarnet Quagliarella, bara att applådera (även om det var motvilligt).
Roma tog nu över spelet, men några direkt farliga chanser skapades inte. Någon halvdan nick här och en småfarlig rusch där från de rödgula, men någon chans som fick en att resa sig ur soffan var det inte tal om.
I den 27:e minuten kom det vi hade önskat oss, en tidig julklapp signerad Rodrigo Taddei (och ett antal felträffar). Efter en tilltrasslad situation fick tillslut Taddei bollen och kunde sätta den i målvaktens bortre hörn, ett skott som avlossades snett utifrån Handanovic’s vänstra stolpe. 2-1! Resultatet stod sig fortfarande vid halvtidsvila.
Handanovic höll på att lyckas bjuda Roma på ett mål i andra halvlek, då han gav alla de som använder klyschan ”målvakter ska stå i mål och inget annat” vatten på sin kvarn. Vucinic fick tag i bollen då Handanovic skulle sparka bort den vid straffområdskanten, men skottet rullade retfullt längs mållinjen och studsade ut över sidlinjen på andra sidan målet.
Roma hade nu de vassare chanserna. Mancini fick i princip öppet mål då Handanovic hade stött undan en djupledsboll framför Vucinic, men brassen lyckades pricka nyss nämnde burväktare.
Några fler direkta målchanser uppkom inte. Med cirka tio minuter kvar lyckades Pinzi få se det röda kortet då han glidtacklade Juan bakifrån då denne iscensatte kontring. Dossena tyckte att detta var helt felaktigt, liksom de flesta Udinesespelarna, och även han fick gå och duscha efter att ha blivit lite väl ivrig i sin kritik mot Saccani.
Floro Flores höll på att förstöra Romas fest. En snygg genomskärare lämnade honom ensam med Doni, som dock räddade skottet. Pipan ljöd, och Roma tog full pott.
Roma: Doni; Cassetti (Panucci 41), Mexes, Juan, Tonetto; De Rossi, Pizarro; Taddei (Cicinho 69), Giuly, Mancini (Brighi 85); Vucinic
Udinese: Handanovic; Zapata, Coda, Lukovic; Zapotocny (Mesto 46), D’Agostino (Pinzi 63), Inler, Dossena; Pepe (Floro Flores 74), Quagliarella, Di Natale
Domare: Saccani
