Matchkrönika: En "säker" seger
Lazio såg till att förpassa Catania hemåt till Sicilien med bistra miner efter att Rocchi och Pandev lyckatsnäta.
Jag vet inte om det var Lazio som visade indikationer på något som kallas form eller om det var Catania som var alldeles för dåliga. Men för första gången denna säsongen så kände jag mig lugn när jag såg på matchen.
Allting var som förr, ingenting var som dagens säsong.
Jag kände igen mitt Lazio.
Matchen bara flöt på i ett behagligt tempo.
Det fanns kontroll och säkerhet, blandat med explosivitet och målchanser.
Hur många gånger har Lazio tagit ledningen inom de första 10min denna säsongen?
Hur många mål på fasta situationer har Lazio förmått under hösten?
Nu gick det plötsligt, det flöt på.
Det skall ju sägas att Catania hade sina lägen, försvaret läckte och det kan väl skyllas på att det är allt annat än intakt.
Capitano var tillbaka, och med han det lugn han besitter. Han må inte ha Kolarovs vänster, men han har ett lugn och en inställning som sprider sig i resten av backlinjen.
Inga stora glidtacklingar eller fantastiska offensiva utflykter, utan du vet var du får.
Den spelare som ändå fanns med i mina muntra tankar direkt efter matchen var
Christian Ledesma. Han var fantastiskt bra. Normalt slår han sina öppnande, stenhårda pasningar med en viss felprocent, men igår var han i princip hundraprocentig.
Fantastisk insats Christian!
Och visst syntes det att Mutarelli var tillbaka?
Min älskade Massimo slet förtjänstfullt och jag orkar inte ens klaga på att han stod för ett av de sämsta avsluten jag sett när han blev fri.
Mutarelli är Mutarelli, så är det bara.
Sedan hoppas jag att disskussionen om vem av Megnhi och Mauri som skall spela på den offensiva mittfältsplatsen mot Real Madrid dog ut igår.
Megnhi är mycket, mycket bättre för tillfället.
Han hade lekstuga emellanåt med de stackars Cataniaförsvarna när han bjöd på den ena finten efter den andra.
Och jag blir mer och mer imponerad av De Silvestri.
Killen har en sån jävla grym attityd!
Han slår bort inlägg då och då, skriker något fult innan det är full fart hemåt för att försvara. Inga bortförklaringar, han kollar inte ens ner i gräset för att kolla om det låg någon tuva där. Den killen kommer bli något alldeles speciellt, sanna mina ord.
Om han nu inte redan är det vill säga?
Jag försöker följa de ämnen som flitigt debatteras som på vårat forum, och det hetaste verkar vara hur laget skall formeras.
4-1-2-1-2 eller 4-4-2?
Med 4-1-2-1-2 firade vi stora triumfer förra säsongen.
Men varför har det inte funkat fullt ut under denna årgång av Serie A?
Jag vill skylla en hel del på skador, och en del på dåligt självförtroende och fysisk trötthet.
För 4-1-2-1-2 bygger på löpvillighet.
Det kräver att ytterbackarna är med hela tiden, att de två flankernade innermittfältarna, oftast Mudingayi och Mutarelli, springer så det sprutar mjölksyra ur öronen.
Varje passning ut på motståndarlagets yttermittfältare eller framåtstormande ytterback gör att Massimo och Gaby tvingas löpa 20-30 meter i full fart, under 90min.
Förra säsongen spelade Lazio endast i ligan, och då funkade det.
Då orkade de löpa på detta sättet.
I år så, p.g.a. Lotiotos horribla mercato, tvingas de två krigarna fortsätta löpa på detta sättet, två till tre gånger i veckan då det inte finns kompetenta ersättare, även om Firmani duger när han har en bra dag. Jag väljer att inte kommentera Manfredini.
Fördelen med denna formationen är att vi får ett stabilare defensivt balansspel och mer folk på rätt sida centralt. Men den största skillanden mellan 4-4-2 och 4-1-2-1-2 stavas Christian Ledesma. I en 4-4-2 uppställning skulle han bli bortmarkerad mycket enklare.
Det finns det inget värre och mer stressande än när det finns en släpande, tredje innermittfältare med en känslig fot som inte går att markera. Finns det bara två så går det
att lösa, men tre stycken skapar genast problem. Ledesma är för viktig och för bra för att användas som en vanlig, engelsk box to box spelare.
4-4-2 skulle visserligen innebära mer utpräglat ytterspel, men då vi inte har några direkta jättar som anfallare så tror jag inte att den taktiken skulle falla väl ut.
Så jag föredrar 4-1-2-1-2.
Nu tar vi sikte, i tankar och i böner för oss som utövar det, mot en tisdagskväll i Spaniens huvudstad, mot ett av det största lagen i fotbollens historia.
Alla räknar ut oss, ingen tror på oss.
Lazio behöver inte vinna, inte ens få med ett poäng hem.
Men vi skall åtminstonde skaka de vita och fotbollseuropa för en liten stund.
Det är min dröm.
Lazio-Catania 2-0
Mål: Rocchi, Pandev
Lazio: Ballotta; De Silvestri, Zauri, Cribari, Scaloni; Mudingayi (Manfredini 92), Mutarelli, Ledesma; Meghni (Mauri 76); Makinwa (Pandev 73), Rocchi
Catania: Polito; Sardo, Vargas, Stovini, Terlizzi; Edusei (Biagianti 58), Izco, Baiocco; Colucci (Morimoto 58), Mascara; Spinesi
Ref: Mazzoleni
Sent off: Spinesi 85 (C)
Till sist: Lazio står i 9ggr pengarna borta mot Real.
Kommer testas.
