Krönika: Vem har störst hjärta för Roma?
Svaret är inte så enkelt som alla tror...

Krönika: Vem har störst hjärta för Roma?

Det finns spelare som från barnsben älskar sin klubb, vars största dröm är att livet igenom spela i dess vackra färger. Det finns även spelare som kommit till en klubb i utlandet, snabbt blivit utlånad till en lägre division för att sedan komma tillbaka, frälsa laget, bli utvisslad, hånad, för att sedan bli tvungen att skriva på kontrakt.

All ära åt våran nuvarande kapten men ingen kan påstå att det finns någon spelare som på planen visar mer hjärta för Roma än Daniele De Rossi. En av anledningarna som gör den italienska fotbollen så speciell är dess passion. Känslorna som spelarna visar under matcherna kan inte finnas i någon annan liga världen runt. En av de som på något sätt symboliserar detta är just denna unga romare som gladeligen skriver på nya kontrakt på löpande band. Han jagas av flera klubbar men är trogen sitt Roma. Ingen spelare är i närheten att älska sin klubb på detta sätt men frågan är om han älskar Roma mer än Amantino Mancini? 

Många kan tycka, inklusive undertecknad förra veckan, att denna fråga är helt bisarr. Det är inte så konstigt. De Rossi är född och uppvuxen som romare, uppfostrad av en gammal Romaspelare som även blev hans tränare i primaveralaget. Hejade som ung från curvan fram sitt nuvarande lag. Vad kan han bli? Efter Francesco Totti, den största spelare som någonsin spelat för Roma, skäl nog att älska sin klubb och sina fans. Det är en fantastik känsla både för oss fans och honom själv att han spelar för sitt älskade Roma. Men folk måste förstå att han har fler själ för det än spelare som Mancini samt en viss Chivu. 

Chivu skulle till hösten fylla 27 år. En ålder där man inom den närmsta tiden förhoppningsvis har de absolut bästa åren framför sig som fotbollsspelare. Jag förstår Chivu när han skriver på för Inter. Han vill vinna titlar och Roma är (tack och lov) inte en klubb som väller ut ägarmiljoner till nya spelare. Den dagen en rik oljemiljonär köper upp Roma vet ja inte om man ska skratta eller gråta, visst skulle titlarna trilla in oftare, men fotboll är så mycket mer än det, iallafall i Italien.

Mancini är lika gammal som denna rumän men han valde att fira sin födelsedag i Rom med följd av han troligen heller inte få fira någon Scudetto i vår. Att han funderar över sina alternativ är en självklarhet, bara spelare som har sitt hjärta från barnsben i Roma skulle göra något annat. Vi säger att Real Madrid blir för stora under vårkanten, det nya mötet med Mancini bestäms, hur ska han tänka då? Frågan är hur långt han kan komma i Roma. 

Man skulle förstå om han då ville tacka för sig. Han kan efter de senaste säsongernas turer aldrig bli en älskad spelare i Roma, så varför ska han då vara kvar och kämpa tappert när lag som till exempel mästarna Inter själva vill ha honom? Med det i tanke så är det ett under att han skulle skriva på det nya kontraktet. Om han nu mot förmodan skulle göra det ändå skulle man kunna jämföra honom med De Rossi, frågan är om han då inte skulle visat ett ännu större hjärta för sin klubb. För skulle han stanna, så gör han detta för alla utom han själv. Han tjänar inget på det men förlorar pengar, titlar och känslan att någonsin känna sig älskad. 

Vi måste förstå vad spelarna vill med sina karriärer. Att till exempel Rodrigo Taddei pratar öppet om sin kärlek till Roma har sina själ. Han har på allvar aldrig varit nära en landslagsplats, aldrig haft rykten om flyttar till några storklubbar, han ligger redan nu väldigt nära sin högsta möjliga prestationsnivå. Vad kan han bli ihågkommen som? En mer eller mindre ordinarie brasilianare som hade stort hjärta för klubben. Han är och kommer fortfarande lång tid efter hans karriär vara ihågkommen och älskad av Romas fans. Han är nöjd med detta och skriver således på nya kontrakt så fort han får chansen. 

Men en spelare med en sådan stor potential som Philippe Mexes då? Fransosen är fortfarande bara 25 år. Hans öde som Romaspelare kommer liksom Chivus gångna avgöras inom de närmsta åren, innan han kommer upp i den optimala åldern. Antingen så utvecklas detta lovande lag till något stort, ett stabilt topplag i den europeiska fotbollen eller så tröttnar han liksom rumänen på detta och lämnar. Att han talar gott om Roma nu behöver inte betyda att han kommer stanna för evigt, någon som läste att Chivu hade planer på att ge sig iväg för några år sedan? 

Francesco Totti lär under början av sin karriär insett detta faktum även han. En person utan chans att bli en stor symbol för en klubb som Roma skulle inte varit lika trogen som Er Pupone varit under sina 19 år i klubben. Han har precis som Mancini valt bort pengar och titlar. Vi fans är väldigt stolta över detta men vi får inte glömma att han får det viktigaste, kärlek. Detta är ingen skam för någon men vi ska ha klart för oss att såhär är fallet. 

Lämnar Mancini Roma så kommer jag förstå honom, jag kommer inte hata eller önska honom olycka när han lämnat. Visserligen får han isåfall (som han själv ska ha nämnt i förhandlingarna) gärna flytta utomlands men det är inga krav man kan ge, han är bara människa. Stannar han så kommer han missa stora summor pengar, titlarna som motiverar spelarna men framförallt, han skulle aldrig bli förlåten och välkommen tillbaka med öppna famnar, han skulle ha valt bort att bli älskad. 

Det är just denna kärlek som gör spelare som Totti, De Rossi och Aquilani så speciella. Men de är romare och har således sina skäl att stanna, de andra stjärnorna lämnar så fort det verkligen gäller. Men Mancini står nu i valet, byta lag och få allt eller välja bort allt bara för att spela för Roma, det skulle vara stort. Så stort så att åtminstone jag säga skulle säga att Faiolhe har visat större hjärta än De Rossi…

Andreas Helmersson2008-01-23 05:59:00
Author

Fler artiklar om Roma