Juve Talk 15: Världens grymmaste vinnarmentalitet

Juve Talk 15: Världens grymmaste vinnarmentalitet

Juve Talk är en panel där Juventus-redaktionen gör sina röster hörda. I Juve Talk ger vi vår syn på det som händer just nu i Juventus och inom italiensk fotboll. Nya avsnitt kommer varje onsdag. Hör av dig till oss om du har intressanta frågor du vill att vi ska ta upp.

I januaris sista Juve Talk är det Mikael, Joseph och Saim som sitter i panelen. Johanna ställer som vanligt frågorna.

1. Några spelare skötte sig riktigt bra mot Livorno. Vem var bäst på plan och varför?

Mikael:
Jämt skägg mellan Zanetti och Trezeguet. Zanetti för sina gudomliga framspelningar. Först den känsliga chippassen fram till Trez ledningsmål, och senare djupledspassen som positionerade Del Piero i ensamt majestät med Livornos sista utpost (0-2). Fortsätter vår självklara medelpunkt att spela på det här viset begår Donadoni ett tjänstefel om han inte tar ut honom i EM-truppen. Gattuso har inte stått att känna igen den här säsongen, och ingen kan övertyga mig om att Ambrosini är en bättre fotbollsspelare än Zanetti. Trezeguet då? På grund av målen självfallet. Det finns ingen mer naturlig avslutare i världen. På alla andra ställen på planen ser det ofta allt annat än naturligt ut, men så fort fransmannen får målvittring händer det något. Trezeguet är en paradox. I hans fall kan vi dock vara tämligen säkra på en sak: Oavsett hur många "Trezegol i måltagen-rubriker" Domenech läser kommer han att fortsätta rata Serie A:s capocannoniere.

Saim:
Det fanns flera kandidater. Det har börjat bli tjatigt, men Zanettis precisionspass som rev upp Livorno-försvaret var en fröjd för svartvita ögon. Trezeguet gör alltid en godkänd insats när han gör mål, oavsett om de är snygga eller ”fula” – mot Livorno var det två mycket läckra exemplar. Tyckte också att Legrottaglie gjorde en i princip felfri insats i mittlåset.

Joseph:
Tyvärr hann jag inte se så mycket av matchen förutom att Trezeguet verkade allra gladast och att Belardi - vår ödmjuke målvakt gjorde en bra match. Dessutom känns det skönt att se Del Piero näta – He never runs out of fuel.

2. Bortsett från en massa gnäll och skäll från oss supportrar, så är det en schysst bedrift att ligga trea i serie A after halva säsongen. Hur har Juventus lyckats med det?

Joseph:
Med handen på hjärtat, så har jag inte lagt märke till någon taktik. Det vi har lyckats åstadkomma beror på motivationsarbetet bland spelarna, slitgörat à la Rocky och en hel del press från lagets storstjärnor som sitter högst upp i hierarkin. Tanken är att varje spelare skall ge 100 % och endast otur skall få oss att falla. Resterande spelare som har bränt sina broar (inte offrat tillräckligt) sätts på bänken eller deporteras bort vid d-day (31 januari). (Se exempelvis Almiron - som fick lämna in uniformen och förmånskortet efter en miserabel halvsäsong… det är kört) Räkna in tur, tur med resultat och tur att vi har världens bästa målvakt som stundtals räddat Juventus från fiasko, världens bästa kapten som visar oss vägen tillsammans med världens bästa målgörare. Även andra faktorer är av stor betydelse som fått oss att hamna på tredjeplats.

Mikael:
Det finns en extrem vinnarkultur i Juve som förpliktigar. När spelare drar på sig den svartvit-randiga tröjan förväntas de ge allt och lite till. Den som visar fel inställning och lallar runt på en räkmacka åker ut med huvudet före. "Vinnarkulturen" utgörs naturligtvis också av den klick spelare som kan sägas symbolisera ryggraden i klubben. Det är spelare som har oerhört höga krav på sin omgivning och som vet vad som krävs. Nya spelare som kommer in i den här miljön har två alternativ: Antingen rättar de in sig i ledet och jobbar gemensamt mot deras målbild. Eller också får de söka sig till en klubb där kraven är lägre.

Saim:
Mycket bygger på att vi behöll en stark stomme i Serie B, men att vi också lyckades bygga vidare på detta inför årets säsong. Världsmästarna stannade kvar, och kompletterades väl med spelare som Iaquinta, Andrade och Legrottaglie (får nästan ses som ett nyförvärv). Vi har mycket skadebekymmer, men även om reserverna individuellt sett inte varit lysande så har laget ändå gnetat till sig viktiga poäng.


3. Det hade varit trevligt med ett vettigt försvar ikväll. Hur vill du att vår uppställning ska se ut mot Inter?

Saim:
Jag har tyvärr inte sett Stendardo spela, men har hört bra saker. Kanske kan han kombinera väl med Legro i mittlåset? Då skulle vi kunna köra med Grygera till höger, där han verkar trivas bättre och Molinaro till vänster. Samtidigt är det kanske en chansning att slänga in en ny spelare direkt i hetluften? Belardi är given i målet då Buffon inte ser ut att vara med i den uttagna truppen.

Joseph:
Jag hoppas att vi får se en identisk startelva som mot Livorno där Del Piero och Trezeguet finns på topp, Stendardo från start i ersättning för Grygera. Dessutom vill jag se Juventus offra blod, svett och tårar.

Mikael:
Eftersom Buffon inte är redo får det bli Belardi i mål. Grygera är avstängd mot Inter vilket innebär att Stendardo debuterar i Juve. Han bildar mittlås tillsammans med Legrottaglie. Molinaro vänsterback och Salihamidzic till höger. Zanetti får inte spela mot Cagliari p.g.a. kortskörden, men oavsett det hade jag låtit honom starta mot sin gamla klubb. Tiago tror jag inte att man gör någon tjänst genom att spela mot Inter, därför blir det Nocerino centralt. Nedved ges en fri roll ute till vänster och Palladino får chansen som högerbreddare. En joker att slänga in i andra halvlek istället för Palladino: Camoranesi. Välkommen tillbaka! Iaquinta snackade till sig ett gult kort mot Livorno och missar helgens match. Den urstarke är i och med det given och ges order om att blåsa ut allt han har. Trez inleder på bänken och hoppar in när Del Piero börjat mattas av.

Johanna Alm2008-01-30 12:00:00
Author

Fler artiklar om Juventus

Spelarbetyg efter Juventus 2-2 Venezia: Det här är pinsamt
Inför Venezia-Juventus: Imorgon är en ny dag på jobbet där gamla meriter inte spelar någon roll
Redaktionen söker nya skribenter