Inför Juventus-Roma: En speciell match
Det finns olika typer av matcher, hat och kärlek men det är bara en match som innehar allt detta.
Det finns olika typer av matcher. De flesta är vanliga kamper där varken prestige eller rivalitet är inblandat, de tre poängen är således viktigast. De är ofta dessa matcher man vinner mästerskap på, att ha en bred trupp med en drös välbetalda bänkvärmare är viktigt (gärna med en spelare från varje land), något som de senaste årens Scudettovinnare visat.
På steget ovanför dessa matcher finner vi värdiga kvällsmatcher där lag som Fiorentina, Palermo och Sampdoria står för motståndet. Detta är ofta matcherna som för Romas egna del passar bäst, öppet men ändå klasskillnad till de gulrödas fördel. All respekt åt världsmästarna Milan men de har i skymundan av titlarna ute i världen och sensationella värvningar av brasilianare tappat kraft i den inhemska ligan på senare år. Förutom detta så saknar ofta dessa matcher det lilla extra, de börjar ofta med att Totti, De Rossi och Perrotta hälsar på Pirlo, Gattuso, Nesta för att sedan tillsammans sparka lite boll innan man därefter skakar hand igen och åker hem, en landslagsamling på arbetstid.
Då är matcherna mot Inter ofta större, lagen håller ofta till i samma skikt, förut snäppet under Juve/Milan medan nu steget över dessa två. Efter de senaste säsongernas ständiga cupfinaler, Chivus övergång och Zlatan Ibrahimovic har rivaliteten bara ökat. Men ibland brukar man säga att derbyna är viktigare än Scudetton och visst är matcherna mot Lazio i en klass för sig. Roma har ständigt pressen att ta hem alla tre poängen medan Lazio ofta pustar ut när de fått med sig en pinne, något som såväl Lazioredaktionen som Francesco Totti kom överens om vid förra derbyt. Lazio trodde på X:et och Er Pupone förklarade att de är mot de sämre lagen man vinner mästerskapet på, en match för första kategorin alltså?
Matcherna mot Juventus har allt. Rivaliteten har sedan framförallt 80-talet vuxit sig starkare för varje säsong. Tränare som spelare i lagen har rivit upp stora sår som än idag blöder öppet. Prestige för flera år avgörs här, mästerskap avgörs här, detta ofta genom stora spelare. Stora spelare som är symboler för sina klubbar.
Il Capitano, con il numero dieci finns i bägge lagen, dessa matcher har allt.
Det finna olika typer av hat. Måste man som gulröd supporter hata allt som har med de ljusblå att göra? Visserligen är det ett givet men samtidigt lätt nedstämt svar, det är bara så och kommer liksom så förbli, det är inget vi har valt. Ett annat hat är mot Inter och/eller Zlatan Ibrahimovic, det har dock helt andra skäl bakom sig. I detta fall handlar det om avundsjuka, vissa kan ha svårt att ärligt erkänna detta men visst har man svårt att acceptera det lag som sånär alltid är skillnaden på titlar eller ej för Roma. Andra lag i ligan finns det inte några direkta hat till, åtminstone om man ser på fotbollen för att man älskar den. Men när man pratar om Juventus vet jag inte riktigt om ordet hat räcker till. Domare, preparat, norra Italien, Nedved, Capello, Emerson eller bara svartvitt.
Det finns olika typer av kärlek, även detta kan vi tacka Juve för. En förbjuden gulröd kärlek för många finns i Sampdoria. Kvällen den 8:e Februari 2004 är och kommer för alltid vara oförglömlig. Att göra sin bästa match för sitt liv hemma mot Juventus i en sådan viktig match ger en plats i hjärtat oavsett vilken personen i fråga är.
Läget i lagen:
Det har snackats om att Roma ska ha svårt att koncentrera sig på grund av den kommande Real Madrid matchen på tisdag. Men detta är en stormatch och spelarna har inte matchats sen förra lördagen så lita på att allt fokus kommer ligger på rätt ställe. Roma åker till Turin med en mycket stark trupp. Saknas gör endast målvakten Curci, Roma har således den bästa truppen hittills denna säsong. Man lär ställa upp som vanligt, enda frågetecknet är ytterbackplatserna där undertecknad åtminstone hoppas på att få se en pigg Cicinho före Cassetti.
Trolig startelva Roma (4-2-3-1): Doni; Cicinho, Panucci, Mexes, Tonetto; De Rossi, Pizarro; Taddei, Perrotta, Mancini; Totti
Juventus har även de en stark trupp. Långtidskadade Andrade saknas dock tillsammans med Marchionni och Vanstrattan. Deras framtida hopp Iaquinta, har visat form på sistone och det spekuleras fram och tillbaka om han ska få starta denna match. Helt klart är det i alla fall att Raineri inte har någon enkel uppgift att placera in Iaquinta. Trez och Del Piero finns redan där, lösningen senast på Olimpico var ett 3 manna anfall.
Trolig startelva Juventus (4-4-2): Buffon; Zebina, Legrottaglie, Chiellini, Molinaro; Camoranesi, Nocerino, Zanetti, Nedved; Trezeguet, Del Piero
Sen så var det bara en sak till, det finns olika typer av fans men det finns inga i Turin…
