I väntan på Liverpoolmatchen
Liverpool har i sin stora trupp ett antal profilstarka spelare. Flera av dem kan man hitta liknelser med i Inters trupp.
Liverpool på Anfield. Många svenska kärleksförklaringar till detta engelska lag, som nuförtiden har en ganska tydlig sydeuropeisk… ja rentutav spansk touch. Rafa Benitez har öst in ett antal spelare med en mer europeisk än typisk engelsk spelstil. Bara inför denna säsong har det dykt upp Fernando Torres, Lucas Leiva, Andrey Voronin, Ryan Babel, Yossi Benayoun med flera. Man har etablerat sig som kanske det allra starkaste laget i Champions League om man lägger ihop de senaste säsongernas resultat. Ännu en gång befinner man sig i slutspel med en position i ligan där det snarare handlar om att hamna topp fyra än att vinna titeln. Precis som vid tidigare succéer med andra ord och det är extra mycket prestige att göra ett resultat i Europa. Några Liverpoolspelare känner jag har likheter med våra egna hjältar. Här kommer ett gäng paralleller jag sett ibland lagens spelare.
Medias gullegossar:
Steven Gerrard - Zlatan Ibrahimovic
Det finns nog ingen spelare i något lag som behandlas så ensidigt positivt av media som Liverpools lagkapten. Ett enkelt och kort svar på varför det är så kan bottna i Sveriges intima relation med Tipslördag. Inskolningen i att den brittiska sporten ska utföras lojalt, hårt och rättvist. Dessutom får man ju inte bortse från vilken mångsidig spelare Gerrard faktiskt är. En mångsidig spelare med spetskvaliteter i absolut världsklass.
Men framförallt så tror jag att Gerrard är en nostalgisk kärleksförklaring till hur spelare var i England för 20-30 år sedan. Han är engelsman, kapten, egen produkt, spelar en hård och relativt enkel typ av fotboll samtidigt så har hans insatser avgjort oräkneliga matcher. Hans ödmjuka och oskyldiga utsida i en liga där engelska spelare ständigt är inblandade i paparrazzi-sex-drog-skandaler gör att han enkelt kan utpekas som förebild framför många av sina kolleger.
Zlatan har inte haft det lika lätt. Han har verkligen fått gå den hårda vägen till medias hyllningsspalter. Länge låg Sveriges fotbollstyckare i vars en skyttegrav och tjatade om att han antingen inte hade i landslaget att göra eller var vår största talang sen 50-talet. Fler och fler har krupit över till den hyllande sidan och sedan Zlatans genombrott i Italien så är det väldigt få som gnäller på vår egen “Zuper-Zlatan“. Många har till och med anammat hans smeknamn från de italienska sportjournalisterna, “Ibra“. Vilket naturligtvis får det att vändas i magen på oss malmöbor.
Men som Interista får vi också en ny sorts kritik som handlar om den “Zlatanistiska” falangen bland våra supportrar. Alla onyanserade hyllningsartiklar kring Zlatan skulle enligt denna kritik dra till sig en helt egen supporterskara som skiter i Inter och byter lag när Zlatan gör det.
Förutom att Zlatan naturligtvis är en anfallare i världsklass, så har han en medial karisma av en Hollywoodstjärna. Han är helt enkelt väldigt tacksam att sätta på sin löpsedel för att smälla iväg ett par tusen extra lösnummer.
Den gemensamma faktorn här är naturligtvis hur frustrerande det blir för oss fans, när media vill snacka om vårt lag som tio statister bakom den stora profilen. Jag blir trött i huvudet när man ser Liverpool i Premier League och hör kommentatorn snacka om Steven Gerrard som om de vore intima bästisar. Man stänger av eller byter kanal. I Zlatans fall vet man bättre då det är ett lag som man lever med dagligen. Men man förstår att likt mina känslor för Gerrard så blir man som opartiskt fan alldeles överöst med Ibra, Ibra, Ibra… Till slut blir det kortslutning.
De argentinska dirigenterna:
Javier Mascherano - Esteban Cambiasso
Mascherano som man upptäckte i landslagssammanhang och såg regelbundet under och efter senaste VM. Efter de sanslösa insatserna har han bara växt och växt i mina ögon. Som bortskämd Interista årgång 2008 är det inte ofta man tänker på nyförvärv. Men om det finns en spelare som jag hade velat se i Inter så är det “el Jefe” som han tydligen kallas i smeknamnstokiga Argentina.
Mascherano kan kanske uppfattas som lite omodern i sin spelstil som har så stort fokus på försvarsspel från sin släpande mittfältsposition. Men som det försvarsspelet utförs så är det rena rama fotbollspornografin för mig som älskar taktiskt skickliga spelare. Trots att han är född -84 så läser det argentinska mittfältsgeniet spelet på samma nivå som man uppfattar hos rutinerade rävar som Claude Makelele eller Dietmar Hamann.
När vi ändå snackar fotbollsporr, så är det alltid upphetsat när Cambiasso är på plan. Den tidigare så hårfagre mittfältsstrategen har visat att en mer intim trimning inte behöver betyda att man tappar sitt fotbollskunnande. Likt en viss landsman i vår anfallsbesättning. För många av oss interistas så är Cambiasso en självklar kandidat i ett världslag och han bevisar sina kvaliteter i stort sett varje helg.
Den defensiva dirigent som Liverpool har i Mascherano., har vi i Cambiasso. Men förutom förmågan till att med sin energiska spelstil styra Inters pressfällor från mittfältet, så är han ständigt aktuell i avslutningsfasen av vårt spel. Det går inte att hitta en motsvarighet i Europa hur objektivt man än försöker leta.
I två matcher drabbar nu dessa två genier samman och det kommer bli otroligt spännande att se om någon kan lyckas dominera mittfältet likt man är van att se respektive spelare göra i andra matcher.
Mångsidighetens förbannelse:
Jamie Carragher - Nicolas Burdisso
Carragher har gått igenom ungdomsleden i Liverpool och varit klubben trogen hela sin karriär. Han introducerades i A-truppen 1996 och användes de kommande säsongerna på ett antal olika positioner. Han fyllde luckor i mittförsvaret, spelade släpande mittfältare och placerades även som ytterback under en tid.
Inte förrän Benitez tillträdde som manager har han kunnat etablera sig som mittback i Liverpool. När han storspelade i slutspelet av Champions League 04-05 satte han sina kvaliteter på världskartan ses sen dess som en av Europas starkaste mittbackar.
Vår egen Burdisso uppfattar jag som sitter i en liknande situation nu. Han vikarierar så gott han kan på högerbacken och på mittfältet, men han visade förra våren att det är i mittförsvaret han fungerar bäst. Hans samspel med Materazzi och härliga inställning i varje match visade mycket stor potential. Men han är fortfarande inte en given spelare i startelvan, utan väntar ännu på någon form av genombrott. Men med Carraghers snabba utveckling när han förtroendet gavs, känns samma utveckling för Burdisso inte alls avlägset. Kanske stiger Burdisso fram som en världsspelare när tillfälle och förtroende ges.
---
Detta var tre mer eller mindre välformulerade paralleller som jag tyckte var intressanta att peka på i respektive trupper. Förutom liknelser så innehåller även trupperna ett antal spelare som är helt unika. I Inter har vi vår kapten just nu smörjer traktormotorn och kommer att göra ännu en hundraprocentig insats att lägga till de 100-tals som han redan avverkat. Maicon kommer med sina explosiva löpningar göra det svettigt för vem det nu blir som agerar röd vänsterback.
Liverpool som i Fernando Torres har en världens mest intressanta djupledsarbetande anfallare. Vilka dueller det kommer att bli mot Cordoba. Mycket godis väntar på Anfield ikväll.
