Bella Juve
Känslan av att vilja mörda någon direkt efter slutsignalen på Oreste Granillo börjar alltmer förtvina. Det gäller att minnas det man vill minnas, och försöka låta objektiviteten vara med när domarens roll utvärderas.
Det är upprörd i Juve-lägret efter vad som hände i Reggio Calabria. Alla förstår varför. Jag tycker dock att det saknas en del reson på sina håll.
Straffen och icke-straffarna. Spontant tyckte jag det var solklar straff när Sissoko kickade Amoruso i örat, eller var han nu träffade. Jag tyckte inte Dondarini kunde göra något annat än blåsa straff.
Det som svider är ju förstås att han inte valde att ge Sissoko straff för en glasklar fällning. Domarens jobb är att se just det, från den position han hade. Ärligt talat tyckte jag inte det såg ut som en fällning, men det ska man tala tyst om när man väger sina egna straffsituationer.
Handsen på Amoruso? Fifty-fifty. Valdez nedbrottning av Nedved? Nja. Det krävs mer. Ska krävas mer. Ibland krävs det mindre. Tyvärr krävdes det mycket mer den här gången. Den fjärde situationen vet jag inte ens vilken det är.
Kontentan är att man gör tveksamma straffar till klara straffar när ens eget lag missunnas, men tveksamma straffar för motståndarna räknas aldrig som klara. Det gäller naturligtvis inte bara straffar, det gäller allt.
Att Dondarini inte ger Juve någon av de två halva och en hela straff man anser sig ha haft rätt till kan man ta, men då vill man gärna att han är lika strikt åt andra hållet. Det var han ju inte riktigt.
Vad som jag personligen tycker är lika illa är den totala bristen på konsekvens. Palladino blev grovt kapad vid sidlinjen, med frispark som följd. När sedan Salihamidzic utsätts för samma sak, men i klart mildare form, åker kortet fram. Hur lätt är det att spela med en sådan domarnivå?
Vi ska ända vara glada att inte Legrottaglie fick rött kort. En domare ska inte behöva tåla att slitas i hur konstiga beslut han än tar. Duca kunde ha brottat ner honom. Tydligen ska Tomas Guzman ha lärt Legrottaglie att läsa bibeln när de spelade ihop i Siena. Det där med förlåtandet är inget Legrottaglie lade någon vikt vid. Ingen har sån småklubbsmentalitet som honom när domsluten går emot.
Jag vägrar att tro på en konspiration mot Juve eller för något annat lag. Jag tvingar mig själv att gå den vägen. Naiv men lycklig och hoppfull. Hopp är ju precis vad vi anhängare till italiensk fotboll lever på.
:::: :::: ::::
Så till det som är värt att minnas. Juve gjorde en utomordentlig insats. Sannolikt den bästa i år, om man bortser från att motståndarna har tavlor och blommor i skåpen istället för bucklor.
Hade det inte funnits tillgång till mätinstrument hade jag gissat att bollinnehavet var ungefär 85-15 till Juves fördel. Sällan har väl ett hemmalag blivit så fastnaglat runt eget straffområde? Reggina hade inte en chans, ändå tog de alla tre poäng.
Camoranesi, Del Piero och Sissoko hade fler klacksparkar per person än vad Totti har på en hel säsong, och då är han ändå landets klackfrekventaste. Juventus lirade verkligen fotboll, fjärran från den gamla Berlin-mur Capello försökte återuppbygga varje gång det var match. Han lyckades onekligen riktigt bra, och jag har funderat på vad jag föredrar: En målchans, ett mål och 1-0-seger eller propagandaspel, fler mål (lördagen undantaget) och förlust?
Jag väljer alternativ två. Bella Juve. Vad är det för mening med en seger som man ändå har glömt 10 minuter efter att man stängt av tv:n? Det är meningslöst. Jag vill beröras, annars kan jag lika gärna dammsuga i nittio minuter plus tillägg.
Fotboll handlar om att vinna, det gör inte supporterskap. Det är en enorm skillnad.
För att återgå till matchen ska vi komma ihåg att Juve spelade utan både Trezeguet och Iaquinta. Med någon av dem på banan hade allt lirande även fått konkreta resultat. Tre, kanske fyra gånger. Palladino bekräftade att han i par med kaptenen är oduglig som anfallare. Han ska vara på kanten.
Sissoko imponerade och kommer se till att vi får se mindre och mindre av Nocerino. Det verkar vara ett folkligt önskemål bland de svartvita supportrarna. Jag hatar kategoriseringar av spelare som "den nye Vieira". Tyvärr är det just vad Sissoko ser ut att vara.
:::: :::: ::::
Att styrelsen skickar ett öppet brev till förbundet och domarföreningen för att klaga över missförhållanden är bara löjligt. Rent konkret, tror de att det blir lättare för en domare att blåsa straff för Juve när han vet att man klagat hos förbundet?
Att gnälla är inte "stile Juve".
