Reggina - Juventus 2-1: Sissoko eller Dondarini?
Då är vi där igen - fel person i fokus av helt fel anledning. Men jag orkar inte med en till matchrapport som ondgör sig över Collina och hans gröngölingskår. Dondarini och hans kollegor kommer att fortsätta agera som amatörer, oavsett vad vi tycker och skriver i ämnet. Lika bra att skriva om annat, nämligen en viss Mohamed Sissoko och hans första match från start.
Juventus reste till södra Italien med ett decimerat lag - flera viktiga spelare fick stå över matchen. Visst var det en svår match som väntade, men det borde varit fullt möjligt för de svartvita att ta med sig tre poäng? Och det var inte heller de svartvita ”reservernas” prestation som var främsta orsaken till förlusten, utan andra externa faktorer. Vi gjorde en godkänd första halva, och dominerade totalt Reggina i andra halvlek. För en gångs skull var det också flera konkreta chanser och inte bara spelövertag. Men det ville sig inte, och vi får resa hem till Turin med den tredje förlusten för säsongen inkasserad.
Nog om matchresultatet - med alla saknade spelare fanns det möjlighet få se Sissoko från start. Många, även under tecknad, har ondgjort sig över Nocerinos gjutna plats i startelvan och välkomnade Sissoko i januarifönstret med öppna armar. Hur lyckades Momo egentligen i sin första match från start? Vi försöker titta närmare på några områden:
Närkamperna
Sissokos spelstil, som är ganska vågad och brysk, kanske inte gör sig bäst i en liga där domarna i nio fall av tio blåser till fördel för ”den tacklade”. Att spelare som Nedved, Totti och Filippini x 2 inte gör det lättare med sina rutinerade filmningar är inte heller något som talar för Sissoko. Mot Reggina skötte sig Momo fint, frånsett det nu berömda hjärnsläppet i minut 93. Visserligen börjar han sitt upphopp långt innan Amoruso ger sig in i kampen (frågan är om Sissoko ens är medveten om Regginaspelarens närvaro), men varför i hela friden skall han göra en cykelspark i det läget?
Jag tycker att straffen är hårt dömd, Sissoko kan ju inte gärna försvinna efter upphoppet och det räcker alltså att Amoruso hoppar in i honom för att få straff? Frånsett straffen så fanns flera tecken på att Sissokos aggressiva ”forechecking” kan löna sig mot tempofattiga lag. Han snodde bollen ett par gånger mot Reggina och skapade vassa kontringslägen för Juve. Men för att riktigt lyckas i Serie A behöver Sissoko bli något smartare i sina närkamper - efter det vi sett hittills känns det som att han ibland väljer att tackla i fel tillfälle.
Stöd i försvaret
Det var ganska naturligt att Sissoko fick fylla luckan efter Nocerino, det vill säga vara någon som jagar boll och täcker upp för mittfältsgeneralen Zanetti. Olikt Nocerino, som så ofta jobbade i det dolda, så har Momo ganska svårt att inte synas. Hans knappa 190cm och stora monsterkliv var svåra att undgå. Han stöttade backlinjen fint mot Reggina, men tyvärr dras betyget ner ganska drastiskt då han är delaktig i bägge baklängesmålen. Vid första nickrensade han bollen till en Regginaspelare - efterföljande skott hamnade hos målgörare Brienza. Inblandningen i straffmålet är redan diskuterat in absurdum.
Passningsspelet
Enligt Gazzettan låg Momos passningsprocent i Regginamatchen på ~85% - ganska hyggligt med tanke på att Zanetti låg kring dryga 80%. På det här området borde Sissoko kunna konkurrera ut Nocerino tämligen enkelt. Den kompakte italienaren har inte varit den mest passningssäkre liraren i svartvit, och Sissoko visade mot Reggina att han även är nyttig i uppbyggnadsfasen av anfallsspelet. Han hade flera räder in i offensivt straffområde, även om Reggina var ovanligt tillbakapressade och det därför fanns mycket utrymme för Momo att avancera.
***
När jag försöker summera intrycken av Momos första match från start är känslan blandad. Hans något hårda och stundtals klumpiga stil kommer att orsaka flera frisparkar emot oss i Serie A. Samtidigt känns det som att han kan bli en tillgång om försvarsspelet slipas till en aning.
Zanetti är avstängd i Torinoderbyt, och mycket talar för att Sissoko och Nocerino får starta matchen på innermittfältet. Möjligtvis rätt strategi, i varje fall att döma av senast det var match mot Torino. Det var en tuff och jämn tillställning som avgjordes i slutminuterna. Kanske behövs det två krigare på mitten för att avgöra till Juves favör?
***
Forza Juve!
