Marcus Birro: "Vi är det nya, ta fram det nya"
Vi som älskar den italienska och den spanska fotbollen kan berätta om hur styvmoderligt vi blivit behandlade. "Vi är det nya, ta fram det nya", sjöng Ebba Grön på fina gamla vinylsingeln Scheisse.
Jag tror att den typ av journalistik som Peter Wennman representerar är på väg att försvinna. Jag tror inte det fungerar att briljera med sin okunskap. Jag tror inte framtiden tillhör sportjournalister som aldrig sett ett enda webb-TV-program, men som ändå tar chansen att kritisera det de aldrig sett. Jag tror inte människor vill läsa självgoda, raljerande, fördomsfulla och okunniga journalister längre. Det är en sak att man aldrig sett ett enda webb-TV-program. Fine. Men då ska man heller inte kritisera det man aldrig sett.
Jag avskyr att bli klappad på huvudet. Jag avskyr att bli degraderad till något jag inte är. Peter Wennman får tycka vad han vill om mig. Men han förminskar sig själv genom att raljerande förminska mig till något jag inte är.
Vidare hävdar han att det är tröttsamt med folk som vill hävda vilken liga som är bäst. Jag håller med. Men vem är det som över två sidor faktiskt gör det? Peter Wennman. Ingen annan. Jag har t.ex. bara någon enstaka gång (när jag var ung och grön i SvenskaFans sammanhang) ställt de olika ligorna mot varandra. I själva verket har jag sett fotbollshjärtat som ett väldigt smörgåsbord där man inte behöver välja utan kan smaka lite av varje. Jag har själv genom min medverkan i Canal + fått tillgång till de engelska smakproven. Hjärtat är stort nog att rymma fotboll från hela världen. Så har dock fotbollsbevakningen inte sett ut i Sverige. Tipsextra-terrorn sitter djupt i folksjälen. Och låt den för all del göra det. Ingen vill komma och ta kärleken till brittisk fotboll ifrån Wennman och alla andra.
Men vi som älskar den italienska och den spanska fotbollen kan berätta om hur styvmoderligt vi blivit behandlade av media, av folk på stan, av vänner och bekanta. Det finns fortfarande massor av fördomar runt den italienska fotbollen.
Nu när hjärtat svalnat en aning så välkomnar jag en seriös, initierad och saklig debatt om fotboll och media, om fördomar, och passion, samhälle, om kärlek och inlevelse.
Jag är bara trött på att så väldigt många svenska journalister av okunskap, av lathet, av elakhet eller dumhet hela tiden envisas med att slentrianmässigt falla i fördomsfällan när de skriver om italiensk fotboll (i dag fick jag ett mail från en journalist på DN som lite försiktigt och nästan i smyg höll med mig om detta). Det finns undantag. Simon Bank, Erik Niva, TV4, Jennifer Wegerup är några. Men alla vet att fördomarna lätt plockas fram när vi är inne på italiensk fotboll.
Ett smörgåsbord smakar alltid bäst om man tar lite av varje. Och om man vågar testa nya rätter ibland blir man ofta rikligt belönad. Det handlar om att våga ha ett öppet hjärta.
