Landström: Konkretism är överskattat
"Jag hoppas att José Mourinho ersätter honom, men inte ens den forne Chelseatränaren hade kunnat göra något bättre med de förutsättningar Roberto Mancini arbetade efter. Champions League är en tävling som kräver rätt proportion av skicklighet, tur och tillfälligheter"
Jag fumlar efter rätt fraser och tankarna flyger omkring i mitt sömniga sinne. Vi tog oss inte vidare, men det kan jag köpa. Burdisso fick återigen rött kort i Champions League, det kan jag bannemej inte köpa. Men så i morse, när jag satt mig vid teven så fick satte jag nästan kaffet i halsen: Roberto Mancini avgår. Om det var svårt att konkretisera tankarna och känslorna kring uttåget ur Champions League, blev det sju resor värre när beskedet kom att Mancini lämnar klubben efter säsongens slut.
Jag hade tänkt börja krönikan med att säga att jag älskar Erik Niva. För det gör jag verkligen, han är en briljant skribent som jag beundrar. När Tottenham vann ligacupen skrev han en krönika om sina känslor kring klubben i sitt hjärta som jag är säker på att de flesta av oss Interisti kan relatera till. Läs den och föreställ er att det är Inter som är laget i hans hjärta.
Förlusten igår var nog de flesta av oss beredda på. Vi hade stålsatt oss inför ett nytt fiasko (även om jag anser att en förlust mot Liverpool inte är någon skam) och när Torres gjorde mål och Burdisso blev utvisad var det mest en bekräftelse av det ”perdazzurro” (öknamn för Inter av motståndarsupportrar, fritt översatt: förlorarsvart) vi är vana vid.
Många av oss Interisti har riktat skarp kritik mot Roberto Mancinis coachande i Champions League. I ligan har vi under flera år sett en coach som vågar. När vi för några säsonger sedan låg under mot Juventus med 0-2 på hemmaplan, så bytte han in ytterligare två anfallare och med fyra anfallare lyckades vi nå 2-2. I Champions League har vi Intersupportrar fått se en betydligt fegare version av Roberto Mancini.
Inför Liverpool-Inter hade hemmalaget värmt upp med en förlust på hemmaplan mot Barnsley (just nu på 16:e plats i Englands andradivision) och 1-4-1 i ligaspelet under 2008. Inter kom med 9-1-0 på de 10 senaste matcherna och laget hade hållit nollan i nästan 400 minuter.
Jag väntade mig ett Inter som skulle ta kommandot och visa att de var hungriga efter Champions League-bucklan. Ni vet vad ni fick se. Och kanske är det just därför som Roberto Mancini får gå från Inter. Liverpools 2-0 seger på Anfield sände in laget i en otrolig formtopp i ligan med 13-3 i målskillnad och fyra raka segrar.
I går var det ett hungrigt och formtoppat Liverpool mot ett Inter som spelat 1-2-1 i ligan sedan förlusten på Anfield. Liverpool spelade som Inter borde ha spelat i det första mötet och vann komfortabelt efter Torres distinkta avslut. Mot Benitez elva gubbar får man inte många chanser under 90 minuter. Mot Benitez väl sammansatta lag får man inte missa sådana chanser som både Julio Cruz och Zlatan Ibrahimovic gör. Vi gör en rätt bra match efter förutsättningarna som Mancinis coachande hade satt oss i.
Sedan finns det ju, som alltid, en herrans massa ”aber”. Kanske hade Mancini en slug plan för bortamötet med Liverpool, som gick i stöpet på grund av Materazzis klumpiga och oturliga utvisning? Och vad ska Mancini göra då vi återigen får en spelare utvisad och hans anfallsduo missar de klara chanser som laget faktiskt skapar? De två lägen som Cruz och Zlatan fick ska och måste bara sitta i ett Champions League-slutspel. Men båda anfallarna har varit skadedrabbade och just här kommer mitt största ”men”.
Vad ska han göra då han har en sådan skadedrabbad trupp? Det ordinarie mittbacksparet är borta för resten av säsongen (Cordoba och Samuel). Den givna vänsterbacken (Maxwell) stukade foten mot Roma och är fortfarande skadad. Vieira och Stankovic har båda dragits med långvariga skador, vilket märks i deras spel. De båda mittfältarna spelar på en nivå långt under den de befann sig på under förra säsongen. På topp har både Julio Cruz och Zlatan Ibrahimovic haft skadekänningar.
Det är ingen hemlighet att jag haft lite svårt för Roberto Mancinis något arroganta ledarstil. Men han har fått alla att dra åt samma håll. Zlatan älskar honom och det verkar vara ett himla ”go” i truppen Därför blir jag lite nedstämd när jag försöker bearbeta beskedet att Roberto Mancini lämnar oss efter den här säsongen.
Jag hoppas att José Mourinho ersätter honom, men inte ens den forne Chelseatränaren hade kunnat göra något bättre med de förutsättningar Roberto Mancini arbetade efter. Champions League är en tävling som kräver rätt proportion av skicklighet, tur och tillfälligheter. Mot Liverpool var kockarna inte i symbios med varandra. Som vanligt i Champions League.
[henrik.landstrom@svenskafans.com]2008-03-12 09:59:00
