Augustsson: Inte slutet på världen
Domedagskorparna var framme och kraxade. 100 år och bakfyllan var total, så total att Mancini gjorde en fadäs som verkligen var kronan på 100 års jubeliumet. Om det hade varit gamla Inter så hade krisen var total, istället känns det efter några dagars frånvaro från fotbollen att klubben numera klarar sådant här.
Vi tar det från början. 100 år. Centi anni. Klubben som bildades för att de inte fick vara med. Klubben som rakryggat kan stå igenom den italienska toppfotbollen alla decinier firades av som sig bör på San Siro för drygt en vecka sedan. Alla de personligheter som har tjänat och arbetat för klubben ska ha en stor eloge för där vi är idag.
Att sedan bakfyllan blev så hård som den blev var något som klubben ordnade på helt egen hand, mer än motståndet från arbetarstaden Liverpool. Det mesta har handlat om hur bra Liverpool var i de här matcherna. Jag håller inte med. Ser man chansmässigt så har Inter mer och bättre chanser på de första 45 minutrarna i Milano än vad Liverpool klarar av med en man mer i över 100 minuter av numerärt övertag. Går man inte vidare med sådan pungspark som Inter ger bort genom "pazza" ingripande från både Materazzi och Burdisso så har man inget i Champions League att göra.
Liverpool i mina ögon vann inte det här, det var Inter som förlorade det. Burdisso har skämt ut sig nu i två CL kampanjer på raken. Hade jag varit Moratti så hade jag sålt Burdisso av den enkla anledningen som stora härförare förr resonerade när de skulle utse generaler - ta den som har lyckan med sig. Burdisso har inte haft någon lycka i Inter.
När det gäller Materazzi är det mer komplicerat. Ska vi sparka bort den enda Italienaren som kan ta en starttröja i laget? Dessutom en världsmästare med en skalle som kunde få varenda hjärnforskare att gå bonanza. Tutti pazzi per materazzi.
Inter gjorde ett försök och kunde mycket väl ha svängt matchen och alla hade varit nöjda. Istället visade sig några av tendenserna som säkerligen har funnits under ytan i den här framgångstiden som har varit. Spelare som på något sätt inte har fått sin chans har luftat sitt missnöje. När sedan Mancini går ut och säger upp sig, så bevisar det att hans ledarställning i truppen är hotat.
Med Mancini har Inter spelat en mer offensiv fotboll än tidigare, vi har fått betala för hans utbildning, speciellt det första året. Dessutom har bucklorna börjat trilla in. Hans storhetstid har ännu inte nått zenit på himlen, det kanske var meningen att så skulle bli det här året för att ha något att bevisa till nästa säsong.
Det intressanta är att kanske räddade vi Scudetton med att åka ur. Även om den risken är uppenbar för ett Roma som verkar ha fått den balansen som ett mästarlag behöver ha.
100 år av passion. Passion gör ont ibland, det vet alla som har hållt på den här klubben. Men när det väl blixtrar till så finns det inget bättre. Därför är känslan att vara delaktig i supporterskap för en sådan klubb som Inter stort och värd all tid.
Så, för att sammanfatta läget:
CL: Finita
Ligan : 1:a
Cupen: Semifinal.
Knappast slutet på världen. Inte på långa vägar.
