NEC Nijmegen - ADO Den Haag
3 - 0

Juventus-Napoli 1-0: Effektiv kyla vinner i längden

En ytterligheternas match spelades på söndagskvällen. Juventus mot Napoli, alpkyla mot vulkanhetta. Trots de stora olikheterna lagen emellan är det ändå tydligt att respekten finns där den ska - från båda sidor. Ingen onödig maktkamp innan utan mer en "må-bästa-lag-vinna"-känsla.

Första halvlek
"Lyxiga sneakers", vilket jäkla påhitt. Och vem bryr sig om vem som producerat eländet när jag under samma tid som eftertexterna rullar förbi kunnat se mitt lag i spelargången. Håller ni inte med mig om att det är en av höjdpunkterna? Att se killarna avslappnade, vänliga, taggade, griniga innan match. Istället får man nöja sig med att se lillebror Cannavaro skaka hand med kaptenernas kapten, Del Piero.

Jag hade förväntat mig en inledning i rasande tempo och det var precis vad det blev. Planen från Juves sida verkade definitivt vara att spräcka nollan tidigt.

Trezeguet åker på en varning för en skapligt ovarsam brytning. Inte hans bästa gren. Strax därefter en klumpig brytning av Sissoko och ett onödigt frisparksläge för Napoli. Domizzi efter pet rakt i muren. Pust.

Nedved är pigg och som vanligt mycket bra när han är på humör. Måtte hans arma knän hålla ett par år till. Hans framstötar är dessvärre resultatlösa efter 20 minuter och Napoli lyckas etablera ett litet tryck. De är farliga och ska absolut inte underskattas. Har vi glömt det? Inte nog med att de är respektlösa - de faller lätt också!

Lilla Björnen får ett schysst läge men blåser sparken rakt över det ljusblå målet. Några minuter senare faller han så lätt som bara han kan och frispark till Juve. Den går via muren till hörna trots att det ser ut som en napolitansk näve klappar bollen i farten.

Okej, jag sväljer att Del Piero inte får en straff i stängningsläget, men jag förväntar mig detsamma åt andra hållet. Inga lätta straffar till Napoli heller.

Sammanfattning första
Det är med glädje jag konstaterar att det är en vilt, vacker fightande gammal dam som visar upp sig på Olimpico. Nedved gör en finfin halvlek, Sissoko går från klarhet till klarhet, Chiellini är i storform och Stendardo bevisar att han är en försvarare att räkna med. En liten tagg i skon; efter en halvlek är vi två straffar minus, det är fakta. Jag överser med det, men undrar samtidigt hur länge.

Andra halvlek
Spelarna tågar in till Fatboy Slim, ser målmedvetna ut och vi som gillar spelargångs-vyer får lite upprättelse. En tidig frispark i ett idealiskt läge blir resultatlös men Juve behåller pressen. Trots en och annan kontring från Napoli känns situationen under kontroll.

Iaquinta gör sig klar för inhopp och visst kan det vara dags. Han gör sig bäst mot ett tröttkört motståndarlag där han kan slita ut dem ytterligare. Salihamidzic och Nocerino ut. Iaquinta och Molinaro in.

Tiago är på gång, ett distansskott och strax därefter en målchans från närmre håll.

Alltså, om man ackumulerar målchanser måste Del Piero sätta en snart. Han vill mycket hela tiden. Det är bara utdelningen som är klen. Till slut är den ändå han, som med en otrolig mottagning och passning serverar Iaquinta. 1-0!

Som ett litet tidsfördriv byter Birindelli av Trezeguet. End of story.

Sammanfattning matchen
Ibland går det att spela fantastisk fotboll och vinna på samma gång. Det gjorde Juventus idag.
Jag förstår samtidigt hur Napoli klarat sig så bra så länge. De är otroligt aggressiva och närvarande, släpper inte koncentrationen för en sekund, imponerande. Blåmärkena som Juventusspelarna har när de vaknar imorgon blir en smärtsam biverkning. Tack för en tuff med god match!

Dagens bästa: Pavel Nedved och Sissoko får dela på utmärkelsen. Ett plus också till Stendardo som verkligen gjort en god match och visar Juve-stil.

Dagens reflektion: Hamsik. Finns det verkligen inte en lag som reglerar hur mycket eller blaffigt man får tatuera sig?

Dagens lika-som-bär: Gianello. Napolis målvakt ser ut som Johan Elmanders och Let's Dance-Mattes kärleksbarn.