CL: Roma - Manchester United 0-2
Trots en helt ok insats mardrömsresultat.. igen.
Egentligen har det varit på gång sedan matchen mot Juventus i höstas. Men det blev aldrig lika tydligt som under de två sista matcherna: den ena, matchen mot Cagliari, som kanske var den sista avgången av Scudettotåget som Roma missade att stiga på. Jag räknade till tio missade målchanser... kanske är det överdrivet. Matchen mot Manchester United igår, ett lag som på allvar håller på att konkurrera ut Ascoli som Romas mardrömsmotstånd, innehöll kanske inte tio missade målchanser. Men väl fyra-fem. En av de sannaste klyschorna jag hört från någon svensk tv-kommentator någonsin är att mål inte är något man förtjänar; mål är något man gör.
Roma och Manchester United inledde båda väldigt försiktigt tills Roma sakta höll på att spela sig in i matchen. Vucinic var lysande på topp och man såg ett spel man sällan ser.. långa bollar på Mirko som höll i dem tillräckligt länge för att tillåta dem som vågade att flytta upp; anmärkningsvärt under första halvlek var det faktum att man flera gånger såg ytterbacken Cassetti anfalla högt upp på Uniteds planhalva samtidigt som anfallaren Rooney försvarade; man hade ju kanske tänkt sig det motsatta, samtidigt var detta en talande ögonblicksbild av Manchesters United spelidé igår. Som gav utdelning. Vackert passningspel mellan Rooney som hittade Scholes inne i Romas straffområde varpå rödlätta engelsmannen lyfte in bollen och där kom en framrusande Ronaldo och nickade bollen bestämt i mål. Målet förändrade inte matchbilden avservärt, då Roma fortsatte anfalla och United försvara. Strax efter målet fick Vucinic en halvchans då han stod tryckte sig förbi ett antal försvarare men hamnade i lite för dålig skottvinkel för att kunna pricka målburen. Halvtidsvila med ett mål i baken.
De första tjugofem minutrarna av andra halvlek bjöd på ett Roma som påminde om Cagliarimatchen. Snabbt spel och ett antal missade målchanser. Stora målchanser för Tonetto, Panucci, Vucinic.. men inget av dem i mål. Alex Ferguson bytten in Hargreaves för att ge sitt mittfält lite mer stabilitet, och resultatet lät inte vänta på sig. Park nickade in en boll på mållinjen mot mål som Doni försökte greppa, vilket inte lyckades, istället hamnade bollen mitt framför fötterna på Roonet som insåg att det bara var att sätta den i mål. Vilket han gjorde. 0-2. Roma var aldrig riktigt nära ett mål.
Bollinnehavet lagen emellan var exakt densamme, 50%. Roma hade 10 hörnor, United 1. Roma hade 10 skott totalt, men åtta av dessa gick utanför målramen. United hade 10 skott de med, men fyra träffade mål. Och två blev mål. Spalletti sa efter matchen att resultatet kanske inte gav en rättvis bild av hur matchen hade varit, men detta är av akademiskt intresse numera.
Den feta damen har inte sjungit klart, men visst är det ett mycket svårt läge Roma har framför sig för att vända detta. Låt gå för att vi saknade hela vår ryggrad i Totti, Perrotta, en halvsjuk Daniele De Rossi och Juan, men vi om några vet hur starka United är hemma. Bara att hoppas på en Spallettimirakel till. Men jag undrar om vi inte spelade bort möjligheten till två titlar i lördags och igår tisdag.
FORZA ROMA!
Roma - Manchester United: 0-2
Cristiano Ronaldo 39, Rooney 66
Roma: Doni; Cassetti, Mexes, Panucci, Tonetto (Cicinho 68); De Rossi, Pizarro; Taddei (Giuly 59), Aquilani (Esposito 76), Mancini; Vucinic
Manchester United: Van der Sar; Brown, Ferdinand, Vidic (O'Shea 33), Evra; Carrick, Scholes, Anderson (Hargreaves 55); Cristiano Ronaldo, Park; Rooney (Tevez 83)
