Ett utdöende släkte
I september 1993, i matchen mot Foggia, gjorde en av modern fotbollshistorias största stjärnor sin debut i det lag vilket han har kommit att bli gud i. I omgången efter gjorde han sitt första mål för sitt nya lag, Juventus. I sin första match från start, mot Parma, gjorde han ett hattrick och resten är, så att säga, historia.
I matchen mot Atalanta gjorde han återigen ett äkta hattrick. Efter att ha varit uträknad, rest sig på niogång efter gång, visar han åter världen att han är en fotbollsspelare av yppersta världsklass. Ofta kritiseras han numera för att inte vara lika kvick i benen som förr, konstigt vore det väl om så inte var fallet. Att man har ett rappare steg när man är 19 år gammal än när man är 33 är rätt naturligt. Man blir heller aldrig lika tålig som när man var fyra år gammal, det får han dock ingen kritik för. Det han har tappat i kvickhet har han dock kommit att vinna tillbaka, och mer därtill, i spelintelligens. Det finns få, om någon, i världen som tänker fotboll bättre än vad denna spelare gör. Man kan riktigt se magin i hans blick de gånger kameramannen fångar den för någon sekund lite då och då. Mannen är givetvis Alessandro Del Piero, ”Il Fenomeno Vero”.
Juventus är för många synonymt med Alessandro Del Piero. För många Juventussupportrar runt om på jorden är Del Piero den ständiga faktorn i deras relation till Juventus. Jag själv kan inte komma ihåg en tid med Juventus innan Del Piero och så är det nog för de allra flesta ”Juventini” av min tid. Del Piero är Juventus, och Juventus är Del Piero.
På samma sätt har Milan Paolo Maldini. I Milan-lägret är han en minst lika stor hjälte som Del Piero är för oss ”Juventini” och jag tror att han ses med samma beundrande respekt även hos andra lags fans. Det finns något magiskt med den typen av spelare. Med över 600 matcher för Milan är han ”one of a kind”, en i sitt slag. I en tid av allt mer kommersiella intressen i fotbollen, allt mer business och allt mer pengar, är denna typ av spelare antagligen något av ett utdöende släkte. Maldini har redan annonserat sin pension, något som han dock verkar behöva fundera över några gånger till innan han riktigt bestämmer sig, och Del Piero kommer inte heller han att kunna spela fotboll för evigt. Precis vad som gäller för oss andra så blir han inte yngre.
Den period som Del Piero går igenom just nu är kanske hans allra bästa på senare år. Den där magiska blicken, som under framförallt Capellos tid, verkade ha slocknat, brinner igen. Glädjen efter alla mål går inte att ta miste på. För Del Piero leker livet och med honom även alla fans. När de hjältar som finns kvar inom fotbollen lägger av kommer det antagligen att ta ett tag innan det kommer fram nya för att fylla deras tomrum. Juventus har Del Piero, Milan har Paolo Maldini, Inter har Javier Zanetti och Roma har Totti.
Det kommer dock att komma arvtagare. Det kommer att komma fram spelare som faktiskt har ett hjärta för den klubb de spelar i och som sätter värde på andra saker än antalet nollor i kontraktet. I skuggan av Del Piero talas det ibland om Giovinco. Om han kommer att bli en hjälte av jämförbara mått är självklart alldeles för tidigt att sia om. Det står dock klart att han har mycket att leva upp till och bevisa. Kanske är det rent av orättvist att ens försöka jämföra honom med Del Piero, kanske är en sådan jämförelse helt omöjlig och därmed även onödig. Ja, så är det antagligen, men har man, på samma sätt som jag har gjort, vuxit upp med Del Piero känns det som ett tomrum som på något vis måste fyllas. Ett Juventus utan en ny nummer tio är inte ett riktigt Juventus.
På samma sätt är nog inte ett Milan utan en ny nummer tre ett riktigt Milan. Ett Inter utan Zanetti blir bara ”pazza”, och ett Roma utan Totti blir bra mycket mer färglöst. Det är ännu en tid kvar av ”hjältarnas-tidevarv”. Än så spelar Maldini lite då och då. Än så visar Zanetti att en spelare med hjärta faktiskt har en roll i Inter. Än så visar Del Piero världen om och om igen att han fortfarande kan.
Passa på att njuta – rätt vad det är så har de lagt skorna på hyllan för att kunna åldras med stil.
