Roma - Torino fran Curva Sud
Malkavalkad, vattenkrig och delade asikter om George Soros.
Att det sista hoppet om en gulrod scudetto hade forsvunnit mot Livorno senast gjorde att det var en ganska avslappnad stamning i Curva Sud infor matchen mot Torino. Spelarna gjorde dock sitt for att roa de narmast sorjande pa Stadio Olimpico och resultattavlan visade pa 4-0 redan efter en dryg halvtimme.
Med resultatet i hamn tog humorn och nostalgin over hos besokarna i Curva Sud, som fick bevittna ett rejalt vattenkrig (!) mellan nagra av curvans grupper. Vattenkriget var forst av mindre skala da man nojde sig med att slanga vattenfyllda pasar pa varandra, for att sedan eskalera nar en av Olimpicos brandslackare hamnade i handerna pa en av protagonisterna. Det skrattades och appladerades och de som fick finna sig i att bevittna resten av matchen med blota klader gjorde det med ett leende pa lapparna. Det var trots allt javligt varmt pa Olimpico igar.
Det valdes borgmastare i Rom under gardagen men runtomkring mig skanderade man att det bara fanns en enda vettig kandidat, namligen Bruno Conti, och nar Juan blev utvisad senare under matchen fick han ta emot stora applader samtidigt som man sjong om... Aldair. Andra roliga, ironiska och ibland riktigt absurda sanger hordes fran alla hall och kanter, och nedrakningen vid "Finché vedrai" startade inte med 10-9-8 som brukligt utan redan vid 100.
Annars betonades rivaliteten med Torino, som onskades en snar nedflyttning till Serie B flera ganger under matchen. Roberto Stellone, som hade fatt kanslorna att svalla nar han rok ihop med David Pizarro, var gift med Ivan Drago och Torinos spelare bar samtliga moderiktiga skor av market Superga.
Det mest anmarkningsvarda var dock det som hande precis i borjan av matchen. En del av curvan borjade sjunga "Vi ar inte amerikaner!" for att visa sin asikt i den kansliga Soros-fragan, men fran andra sektioner i curvan horde man starka busvisslingar som forsokte kvava ramsan. De som tidigare hade sjungit mot Soros borjade da genast att sjunga Campo Testaccio-hymnen (anno 1930) for att visa att man inte ville se Romas "kulturella arv" ga forlorat.
Handelsen visar pa att det finns en splittring mellan Romas supportrar i den har fragan, och jag horde aldre supportrar i narheten till och med prata om ett nytt Manfredonia-fall. Utan att dra alltfor stora liknelser till den epoken i Romas supporterkultur - dar varvningen av ex-lazialen Manfredonia 1987 fick CUCS att delas upp i tva olika fraktioner - da varken nutidens fotboll eller curva gar att jamfora med datidens, sa ar det inte bara i Romas styrelserum som utvecklingen blir intressant att folja om George Soros blir klubbens nya agare.
Pa ena sidan finns "romantikerna", som vill fortsatta slass mot den moderna fotbollen, aven om det i sin tur kanske innebar ett lite samre Roma. Pa andra sidan star "realisterna", som insett och accepterat hur fotbollen ser ut idag och saledes inte kanner sig frammande for en utlandsk investerare. Det viktigaste ar trots allt hans planbok.
Forhoppningvis skadas inte Romas supporterkultur namnvart av den har affaren, oavsett vilket slut den kan tankas fa. For vare sig man ar pro- eller anti-Soros i den har fragan, ar det alltid nagot som forenar oss alla oavsett alder, kon, bakgrund, politiska asikter, skostorlek, musiksmak eller tur i karlek:
Oooo-oooo-ooooh
FORZA MAGICA ROMA!
