Campione vero! Roma plockade hem ännu en seger.
Vinceremo il tricolor. Två vunna titlar under en säsong är fler än en.
Årets säsong avslutades som sig bör med en stor final mellan Italiens två dominanter. En match som kapten De Rossi med sina mannar styrde från början till slut.
Redan från avspark var det tydligt att Roma skulle bevisa vilket lag som är bäst och förtjänar att kalla sig för mästare. Vad Inter hade bestämt sig för att bevisa var länge oklart, utöver att Viera som vanligt ville vara den där killen som kommer in sent och på ett oschysst sätt in i dueller.
Trots det totala spelövertaget hade Roma inledningsvis lite svårt att komma till verkligt farliga avslut vilket mest berodde på att man startade sina anfall i ett högt tempo och ökade vilket ledde till att man hade alldeles för hög fart när den avgörande passningen eller avslutet skulle komma. Efter en halvtimmes spelövertag lyckades man dock få till skärpan på en hörna där Mexes slog till bollen på halvvolley och satte ett mycket tjusigt mål precis vid stolpen strax över huvudet på en uppgiven Zanetti och utom räckhåll från den gamle landslagsmålvakten Toldo.
I andra halvlek var det så äntligen dags för Perrotta att lyckas. Världsmästaren som väldigt ofta lyckas ta sig fram till farliga målchanser genom sina löpningar men som ofta misslyckas tack vare avsluten ofta kommer i en allt för hög hastighet skapade tillsammans med Vucinic Romas andra mål. Perrotta tog sig fram med bollen till ett farligt lägge men la en helt genial passning som ställde Vucinic helt fri med Toldo. Perrotta nöjde sig dock inte med detta utan fullföljde med en löpning och fick tillbaka bollen och kunde enkelt ha slagit in bollen i ett öppet mål. Men en av kvällens allra bästa spelare ville göra något mer av situationen när han såg Chivu i ögonvrån och tog i stället ner bollen och förnedrade Cristal lite extra innan han gjorde Romas andra mål för kvällen.
Eftersom matchen inte hade tänt till ännu och Romaspelarna ville fira en riktig seger och inte bara vinna en avslagen final så fick L'Ambrosianas inhoppare Pelé göra ett tröstmål med en riktig lyckoträff. För att ytterligare skapa stämning i matchen så lät man laget med St Ambrosius-kors på bröstet skjuta i stolpen. Närmare en kvittering än så kom dock inte laget från Milano. Inte ens tack vare sex och en halv tilläggsminuter hotade Romas nionde cuptitel på allvar och Roma kan nöjt se att de avslutade den här säsongen på exakt samma sätt som den inleddes med en seger mot Inter.
Forza Roma!
PS
För övrigt visade det ju sig att jag hade ganska rätt i gårdagens text om hur vissa duktiga journalister på Sveriges bästa sporttidning skulle behandla cupfinalen i och med en viss skånings frånvaro:
"Vid en eventuell Roma-vinst så dyker det i och för sig säkert upp en notis som handlar om att det var Zlatans frånvaro som avgjorde finalen."
Jämför detta citat med hur Sportbladet behandlar matchen. En tidning vars främsta och mest professionella fotbollsbloggar föresten har påstått att Henrik Larsson lämnade landslagssammlingen för att hylla skådespelaren som spelade Robin i filmen Batman & Robin.
