07/08: Att minnas

07/08: Att minnas

Säsongen 2007/2008 är som en saga med lyckligt slut. Det finns en massa underbara saker och spelare att komma ihåg, tröjorna var snygga, Iaquinta värvades från Udinese, Treze stannade i Juve och mycket mer. Här följer fem av det mest minnesvärda från året.

Nyförvärvet
En malisk mittfältare, med begränsad speltid i Liverpool, knappt ens tredjeval för tränaren Benitez. Kunde det vara något för Juventus, som hankat sig fram under höstsäsongen med Antonio Nocerino på den centrala mittfältet? Meningarna gick isär, men Ranieri hade bestämt sig. 
Mohamed Sissoko fick chansen - och tog den. Med en slags engelsk auktoritet går han fram över mittfältet, vinner tillbaka bollar och löper kopiöst. Efter en match som spelades utan Sissoko skrev jag: "Jag saknar redan Sissoko, är det inte konstigt hur snabbt man kan bli beroende?" 

* * * * *

Stormatcherna
Någon sa att Juventus inte spelat tillräckligt bra mot de "små" lagen och därför inte lyckats nå en högre placering än tredje. Ja, ja, men strunt i det nu. 
Juventus-Roma 1-0, Inter-Juventus 1-2 och Juventus-Milan 3-2. Vinster mot varje självutnämnt storlag är ett fantastiskt facit och en skön tröst med "bara" en bronspeng i fickan. 

* * * * *

Pånyttfödelsen
Säsongen-93 kom en riktig bollmagiker från Padova till Juventus. Magikern var (är) förstås Alessandro Del Piero och han skulle komma att bli en starkt bidragande del till Juves framgångar. Med Del Piero har Juventus vunnit Serie A sju gånger och Champions League en gång. Under hösten 1998 skadade han sig och bänkades ett antal månader. Sedan dess har han alltid ifrågasatts och betvivlats av så kallade experter. 
För oss riktiga Ale-fans finns ingen tvekan. Han har fått stå tillbaka till förmån för andra anfallare och ändå alltid stått fast vid sitt kontrakt med Den Gamla Damen, till och med när laget tvingades ner i Serie B. En säsong senare står han på toppen igen - kapten Ale fixade en tredjeplats i ligan, en biljett till sig själv i EM och en skytteligatitel. Det finns inte ord för hans storhet. Se en snutt här » 

* * * * *

Tunnelbelysning
För ett år sedan blev det klart att Juventus var tillbaka i Serie A. Ett år i skärselden var över och det var fantastiskt i sig. Som vi hade väntat och längtat. Förväntningar hade vi nog alla. Några av oss trodde på topplacering direkt, och några tyckte att en fjärdeplacering vore det bästa en nykomling skulle mäkta med. 
Det blev en tredjeplats till slut, och en solklar sådan. En tredjeplats är lika med Champions League. En tredjeplats bådar mums för hösten. Snart är tunneln genomåkt. Det är ljust där framme. 

* * * * *

Spelstilen
Återkomsten innehöll både toppar och dalar, för samtidigt som Juve var tillbaka i högsta ligan, så var det inte samma Juve. Det superstabila försvars- och passningsspel vi var vana vid fanns inte på plats. Claudio Ranieri fick utstå svår kritik från fans och press. "Han har ju inte vunnit nåt tidigare", "Vad håller han på med", "Varför får inte Tiago spela" lät det. Efterhand har det ändå kristalliserats ut en sorts respekt för Tinkerman. Med flest antal mål gjorda, hela 72 (jämför t ex med de 64 man gjorde vid ligavinsten 02/03), visade Juventus att det inte var försvarsspel man fokuserade på. Det var anfallsfotboll, flera gånger ren propaganda. Det har sällan varit skönare att vara Juventino/a!

Johanna Alm2008-05-28 12:00:00
Author

Fler artiklar om Juventus