07/08: Ranieri och ledningen
Resten av laget har fått sina domar, dags nu för Ranieri och de högsta hönsen.
Efter ett år i Serie B var Juventus åter i fotbollens finrum 07/08. Mannen som lotsade laget genom andradivisionen fick, snopet nog, inte ens en chans att fortsätta vid rodret. Deschamps kanske inte lekte sig igenom Serie B riktigt lika lätt som de mest euforiska supportrarna hade trott, men att så pass överlägset ta hem en serie som smiskar allsvenskan om och om och om och om igen är ändå inte alltid så lätt.
Istället för Deschamps kom ”Thinkerman”, Claudio Ranieri. Efter att ha räddat ett tillsynes dödsdömt Parma kvar i Serie A var det nu alltså han som skulle ta Juventus tillbaka dit de här hemma, tillbaka till toppen. Eftersom ledningens ambitioner var att utmana om titeln samt att fixa en Champions League-plats började de även med att hämta in ett par nya spelare. Mest uppseendeväckande och den som kom att få mest förväntningar på sig var en viss portugis som under ett par säsonger hade dominerat på Lyons mittfält med precisa passar och härliga skott. Tiago Cardoso Mendes var mannen som skulle lyfta laget, tillsammans med en annan ny innermittfältare.
Även om Sergio Almiron aldrig fick leva med samma förväntningar som Tiago så var det nog så att det var han som var tilltänkt som mittfältskamrat till portugisen. För första gången på en evighet skulle Juventus innermittfält bestå av två spelande mittfältare. Ingen Tacchinardi, ingen Emerson och ingen Vieira. Så fel det kom att bli och så fel vi kom att få, alla vi som älskade det nya konceptet.
Tämligen snart stod det klart att dessa båda herrar inte kunde leverera vad de var köpta för att göra. Tiago, ”världsspelaren”, såg mest ut som om han hade gått vilse någonstans i spelargången samtidigt som Almiron fick den enklaste pass att se svår ut. Det är väl ändå tvärt om som en bra fotbollsspelare ska göra det? Istället fick Antonio Nocerino och den alltid lika duktiga Christiano Zanetti ta över på mitten.
Under hela säsongen har Ranieris lagbygge befunnit sig mellan den första och tredje platsen. Vilken säsong för en nykomling! Nu är ju dock inte Juventus vilken nykomling som helst, men det måste ändå sättas i rätt ljus och om man försöker bedöma det hela något sånär objektivt så går det absolut inte att klaga. Med tanke på vilka lag som slutade efter Juventus så är det egentligen helt fantastiskt. Ett alltid lika hårt satsande Viola och ett Milan som, hittills, alltid har levererat.
Säsongen 07/08 kan vara början på något stort. Med ynglingar som Sebastian Giovinco och med rutin i världsklass med Alessandro Del Piero är nästa kapitel i sagan om de svartvita påbörjad. Låt oss bara hoppas att ledningen med Secco i spetsen gör en aningen bättre ”mercato” så att vi slipper se det dyraste nyförvärvet på bänken hela tiden.
08/09, Lo Scudetto och Champions League?