Gästkrönika: Vad har Juve att sätta emot?
Igår kväll låg jag i TV-soffan och såg Inter - Roma fightas om den italienska supercupen. Jag kunde knappast sluta bli att beundra den spelarkompetens som de båda lagen förfogar över.
Inter har förstärkt på dem positioner där det behövs och har ett på pappret starkare lag än förra året. Dessutom inleder Milanolaget deras Serie A äventyr med den respekt som regerande mästare för med sig och en viss Mourinho vid rodret. Lägg därtill ett grymt bra mittfält, spetsat med en nytänd Mancini, en ”hemvändande” Muntari, en fantastisk Cambiasso och en bara bättre och bättre Zanetti som ”farsan” i laget och man har ett svårslaget mittfält. Glöm för all del inte Zlatan Ibrahimovic i rollen som en av Serie A:s absolut bästa spelare.
Roma å andra sidan har förstärkt med Baptista, som under sin tid i Sevilla hyllades som en av Europas bästa spelare bara för att förståeligt nog inte nå samma framgångar hos kungligheterna i Madrid. Sedan tidigare har man Mexes, De Rossi, Aquiliani och magikern Totti i truppen. Deras allra största styrka sitter enligt min i allra högsta grad personliga åsikt på bänken. I Luciano Spalletti har Romlaget en av de mest intelligenta tränarna alla kategorier, nivåer och sporter. Spallettis enkla men ack så geniala spelidé bygger på blixtsnabba omställningar och sylvassa kontringar. Ett recept som man med facit i hand får räkna till de mest framgångsrika med tanke på den utveckling som fotbollen har tagit de senaste åren.
Milan däremot har kanske inte Italiens hungrigaste tränare (efter alla titlar denne kammat hem genom åren) men däremot en spelarbesättning som till namnen (och meriter) kanske är Italiens bästa.
Vad har Juventus i sådana fall att sätta emot, kan någon därute fråga sig? Den frågan har jag själv ställt flera gånger under sommarens mercato. Försvarets viktigaste spelare Chiellini blir borta från spel efter skadan mot Milan och laget måste förlita sig på Legrottaglie respektive Mellberg i säsongsupptakten. Sedan tidigare saknar mittfältet en sann kreativ innermittfältare även om Ranieri gång efter annan sagt att han inte har något behov av en sådan spelare i det nuvarande spelsystemet. Förvisso har man inför säsongen återkallat supertalangen Giovinco som spås en lysande framtid om allt går planenligt, men trots alla lovord, allt beröm och hype kring den lille magikern finns absolut ingenting som ger några som helst garantier för framgång. Lira boll, det kan killen, men vad säger att han lyckas anpassa sig till livet i en storklubb som Juventus? Att prestera i Empoli och Gli Azzurini i ett OS-mästerskap är inte fy skam men att begära samma bedrifter i Juventus är kanske att begära för mycket. Vi har sett lovande spelare floppa tidigare i Juve och det är allmänt känt att Juventus kanske inte är världens mest harmonifulla klubb för en 21-åring att spela i. Speciellt inte när man har en legend som Nedved att tampas om en plats i startelvan med. Nu är det verkligen inte meningen att vara pessimist men jag vet att många oroas inför framtiden som kommer.
Det finns dock ljuspunkter även i den mörkaste tunnel har jag fått höra. Anfallet är kanske Juventus starkaste lagdel under hela 2000-talet och Camoranesi, Chiellini, Buffon och Sissoko är inga dåliga spelare dem heller. Lägg därtill att det är helheten som spelar roll. Man kan fylla ett lag med enbart superstjärnor utan att dem för den saken presterar på topp tillsammans. Jag minns USA:s herrlag i basket innan Peking-OS och dem förväntningar spelarna hade på sig. Laget bestod av NBA:s bästa spelare, ändå var man varken OS eller världsmästare. Se även på Real Madrid eller Chelsea, det är inte alltid pengarna som ger vinsterna utan snarare hur spelarna anpassar sig efter varandra ute på planen. Allt hänger på hur olika beståndsdelar kompletterar varandra för att skapa en perfekt helhet är som räknas.
Spelmässigt var Juve Serie A:s bästa lag i fjol, varför skulle dem inte kunna nå upp till samma standard även i år? Tänk så underbart det vore om Juve lyckades ge Inter och co en riktig knäpp på näsan och sno scuddetton rakt fram för ögonen på de och andra elefanterna i Serie A. Finns det något lag som andas moral, laganda och segerhunger just nu, så är det Juve. Dessutom är fotbollen ett av jordens märkligaste fenomen med den mystik den bringar, så varför inte?
