Inför Milan-Lazio: Fy bubblan för Shevchenko…
Vi får gå tillbaka till den åttonde februari 1998 för att hitta den senaste segern mot Milan i Serie-A (2-1). Då gjorde Mancini och Boksic de vinstgivande målen. Sedan dess har de varit nattsvart eller rödsvart om man så vill.
Matcherna mot Milan har för mig blivit lite av en masochistisk upplevelse. Det inleds med förhoppning, men som sakta (ibland snabbt) övergår till magsmärta, lidande och en slutsignal som skär genom luften och slår till som en öronbedövade lavett över ansiktet. Fy bubblan för traditionens makt och fy bubblan för Andrei Shevchenko!
Laziodödaren är tillbaka
När Shevchenko lämnade Milan 2006 var min första tanke – ”äntligen har vi en chans att slå Milan”. Ukrainaren hade då under sju säsonger gjort 13 mål(!) på de ljusblå i ligan. Men tyvärr visade det sig att Shevchenko bara var en skarpeggad bödel i ett intrikatare system. För trots hans frånvaro lyckades Lazio inte vinna vare sig under 06/07 eller 07/08.
Inför båda matcherna 07/08 såg det lovande ut. Mötet på Olimpico var ett ypperligt tillfälle av att bryta trenden. Milan hade inlett riktigt svagt (precis som i år) och logiken sa: Lazio vinner. Men givetvis lossnade spelet för Rossoneri och matchen slutade med förnedrande 5-1. Man kan lätt skylla på Nestor Muslera som förvisso var en katastrof, men faktum är att vi blev utspelade.
Senaste mötet i mars var kanske ett än bättre läge för spelarna att bryta förbannelsen. Lazio hade spelat riktigt bra under februari medan ett Milan i usel hemmaform koncentrerade sig på Champions League. Milan ställde upp med en b-uppställning samtidigt som Lazio kunde ställa upp med bästa möjliga lag. Lazio kom att äga matchen och hade det inte varit för en storspelade Kalac i mål och en tveksamt dömd straff, så – ja… ni vet. Men gamle favoriten Massimo Oddo sparkade straffen i mål till 1-1 och skött samtidigt förbannelsen vidare ytterligare en säsong.
Nu står vi här igen. Milan är i usel form medan Lazio spelar bättre fotboll än på länge. Milan har inte fått ut mycket av sin brasilianska Ro-Po-Ka linje och de gamla stöttarna med Maldini i spetsen lär inte vakna till förrän efter nyår. Så nu vinner vi? – Är man vidskeplig och tror på traditionens makt så är det givetvis hopplöst. Men som rationell svensk så går jag in till matchen hoppfull trots att rationaliteten har lett till ett årtionde av smärtsamma lavetter över ansiktet. En god vän och Laziosupporter brukade sätta en hundring på Sheva som målskytt och Milan som segrare. För honom dämpade pengavinsten smärtan, kanske kan lindra lite för några av er andra. Det är bra odds i år. Själv vänder jag andra kinden till och tar smällen när den kommer, jag börjar bli van.
Läget i Lazio
Rocchi och Dabo är fortfarande otillgängliga precis som Firmani, Del Nero och Matuzalem. Meghni är däremot tillgänglig för spel efter en månads frånvaro.
Trolig startuppställning (4-1-3-2): Carrizo; Lichtsteiner, Siviglia, Rozehnal, Kolarov; Brocchi, Ledesma, Meghni, Mauri; Zarate, Pandev
Läget i Milan
Lägligt blev Pirlo skadad i veckan och blir borta under en månad. Vi slipper även Nesta, Pippo och troligen Gattuso som ännu inte hämtat sig från den handskada han ådrog sig under landslagssamlingen för två veckor sedan.
Trolig startuppställning (4-3-2-1): Abbiati; Zambrotta, Bonera, Maldini, Favalli, Ambrosini, Flamini, Seedorf, Kakà, Ronaldinho, Shevchenko
