Juventus tappade poäng mot Catania
Många målchanser för Juventus som dessvärre bara fick 1-1 mot Catania. Amuri målskytt igen, men det borde blivit fler mål denna kväll.
Till skillnad från föregående matcher fick den eftertraktade Sebastian Giovinco starta på mittfältet. Ett moln av förväntan låg över Stadio Olimpico och Giovinco hade tillsammans med sina lagkamrater ögonen på sig i denna "måstematch".
Den första kvarten av matchen skulle bölja fram och tillbaka med ett tempofyllt anfallsspel. Båda lagen visade studntals upp en fallen struktur i försvarsspelet och mittfältarna hamnade i några situationer på mellanhand. Marchisio och Poulsen hade behövt haft en mysig och lugn hemmakväll, så de hade kunnat lära känna varandra bättre. Men det blev mer betryggande efterhand.
Efter en dryg kvart slog firma Giovinvo/Amauri till och med ett väl avvägt inlägg från vänsterkanten gick den väldige Amauri upp i duell och skallade in bollen. Giovinco visade upp en ruggig känsla i vänsterdojan som Ale Del Piero måste avundats. Det var Amauris tredje ligamål på de tre senaste matcherna och det kändes oerhört skönt - en kille som man kan lita på. Som en brevbärare - fast han knackar aldrig två gånger och ligger aldrig med damen i huset. Istället bär han den gamla damen på sina axlar och visar sin klass.
Hursomhelst - viktigt att ta ledningen tidigt så att Catania tvingas upp i planen för att attackera och således öppna sig bakåt. Oerhört skönt att slippa stress och ängslan om inte målen kommer.
Walter Zengas mannar var noga förberedda och arbetade sig bitvis in i matchen genom att komma till några avslut utifrån och även genom att skapa lite oreda i Juves box. Kaffet satte sig i vrångstrupen vid ett par tillfällen men Manninger och mittlåset kunde freda sig och hålla 1-0 till paus.
Juventus inledde andra halvlek på ett optimistiskt sätt och ville snabbt få in ett 2-0 mål. Tyvärrr gick det inte som planerat och istället fick Catania chansen (en av få) att kontra och lyckades på ett snöpligt vis kvittera ledningen. Plasmati stötte in ett inlägg från vänsterkanten och Manninger såg så där härligt rödlätt ut om kinderna. Chiellini missade bollen totalt och såg i det momentet ut som mitt kylskåp - något ovig och kantig.
Effekterna av detta kvitterinsgmål blev en orgie i missade målchanser. Både Amuri och Del Piero nickade i ribban, i samma anfall. Herregud, skrek jag och gubbjävlen där uppe gav mig ingen positiv respons. Under de sista tjugo minuterna hade ett stort antal barnfamiljer och deras släktingar kunnat haft en stor picknick på Juves planhalva - tagit fram Ciabattas och Cappuccinos och haft en såndär sjuhelvetes trevlig kväll. Ostörda hade de kunnat sitta där och se Juventus utöva konsten i att missa målchanser.
Del Piero brände 27 riktigt bra frisparkslägen och borde lämnat över till nån annan, men icke. Ibland har den mannen ett lite större ego än vad som ryms i hans lilla kropp. Men vi vet ju vad han kan - bara det att den magiska kraften saknades i denna match.
Catanias målvakt Bizzarri hade onekligen lyssnat på sin coach Zenga och hans råd – ”rädda bollen”. Neved och Tiago kom in sista 10 minuterna och försökte avgöra, men utan resultat. Giovinco var den spelare som i Juve lyfte sig över mängden och med lite flyt hade vi vunnit med 3-1. Sampdoria borta på lördag och då måste krutet vara torrt.
