Lazio-Fiorentina 3-0: stående ovationer!
Lazio tog igår en viktig seger efter att ha spelat 90 minuter av andkramande fotboll. Jag kan inte minnas sist jag såg Lazio spela så här bra. Jag ställer mig upp och applåderar. Den här matchen kommer visas många gånger ute på Formello när truppen ska inspireras och när nyanlända spelare ska instrueras i fotboll - ala Delio Rossi.
Ruset har så smått lagt sig efter gårdagskvällens match. Känslan är nästan overklig. Att fotbollen kan vara så vacker och att det är mitt lag som spelar den. Jag har ofta kritiserat Mister Rossi för att ha haft en något tunn taktikpärm. Men igår behövdes igen backup plan, igår spelade laget den fotboll som Mister Rossi alltid drömt om.
Spelet är givetvis en stor triumf för Delio Rossi som fick förtroende att fortsätta leda laget trots att många inklusive jag själv ropat efter hans avgång. Matchen är således en triumf även för Lotito som valde att behålla Rossi. Lotito själv skulle säkert säga att han innerst inne visste att Rossi hade förmågan att få spelarna att prestera igen. Vi andra misstänker att det hade mer med ekonomi att göra – att behålla Rossi var det billigaste alternativet. I vilket fall som helst har vi fans fått svar på tal och jag böjer mig ödmjukast och tackar för gårdagens skådespel.
1. Inställningen
Samtliga spelare igår var hungriga, fokuserade och orädda. Inställning och självförtroende är som vi alla vet den absolut viktigaste pusselbiten i ett lagbygge, den mest svårfångade. Det är både en individuell och kollektiv kraft som verkar i ett komplicerat samspel. Hur vi i den ena stunden kan var uppfyllda av självförtroende och tillit för att i nästa stund vara tomma och vilsna är ett av filosofins och vetenskapens stora kvarvarande mysterier.
Stora ledare verkar i alla fall ha en sak gemensamt. Att hitta mod och skapa självförtroende i andra och samtidigt tygla krafterna som får modet att dispergera.
Delio Rossi har haft svårt att blåsa självförtroende i laget, men kanske är han på rätt väg nu. Själv säger han att korthuset som byggdes upp under 06/07, korthuset som föll under 07/08, nu 08/09 är nästan helt återuppbyggt.
2. Taktiken
Aggressivt försvarsspel, snabba omställningar och spelare som alltid är på flyende fot är grundreceptet för vinnande fotboll i Rossis taktikmapp. Jag vill skriva taktikbibel med det vore osanning. Hur som helst är det en fullständigt magisk fotboll som kan presteras enligt den här modellen. Det krävs dock att motståndarlaget också vill spela fotboll. Det försökte faktiskt Fiorentina igår och det ska dom ha en eloge för.
3. Nyförvärven
Tryggheten börjar bakifrån är det sagt och med JP Carizzo i mål har lugnet som försvann med Peruzzi återvänt. Carizzo har ett lugn i sitt spel som går igenom kamera, tv och når ända hem till tv-soffan. Han behöver bli lite mer explosiv i kroppen men i övrigt har vi en stormålvakt mellan stolparna. Den som väntar på något gott...
För mig står det och väger vem som är den största överraskning i år. Zarate har ju varit ett yrväder och har lyft Lazio ett snäpp med sin entusiasm och intensitet. Förutom sinnet så är Zarate även en gudabenådad tekniker. Har jag inte glasögonen på mig ser jag knappt någon skillnad mellan Zarate och Pandev. Det är om något är ett gott betyg. I går kväll borde argentinaren ha gjort både ett, två och tre mål, men Frey räddade Fiorentina från förnedring. Det ska bli intressant att se hur Rossi formerar laget när Rocchi åter är i form.
För mig är dock Lichtsteiner den största överraskningen. Killen har levt ett ganska anonymt liv i franska ligan och i EM var han ingen spelare som jag la märket till.
Men någon scout i Lazio var på hugget och såg saker som vi nu kommer få mycket glädje utav. Lichtsteiner är inte riktigt lika offensiv och målfarlig som landsmannen Behrami men han tar igen det med råge i försvarsspelet. Igår tog han fullständigt bort Mutu och var hela tiden spelbar ute på sin kant. Lichtsteiner är en fullständigt lysande spelare och måste så här långt anses vara årets kap.
4. Flerfrontskrig
En andledning till förra årets misslyckande var det hårda matchningen. Lazio hade inte en tillräckligt bred trupp för att klara av att spela i Champions League och samtidigt vara slagkraftiga i ligan. Höstsäsongen tog spelarna så hårt både fysiskt och mentalt att man inte orkade komma igen under våren.
I år står vi med en något bredare och mognare trupp och Mister Rossi kan ställa upp med en fräsch startelva i varje match och glimtar av stort spel kan som igår dras ut till en hel match.
Det stora steget för Lazio kommer att bli huruvida man med nuvarande ledning och ekonomi kan växla upp till att bli ett stabilt topplag och samtidigt göra resultat ute i Europa. Vi såg igår att Fiorentina som i år har satsat stora summor inför säsongen trots allt har svårt att kriga på flera fronter. Även våra grannar har glädjande nog problem i år.
__________________________________________________________
Det är roligt att få skriva en sån här krönika. Själv brukar jag få höstdepression när mörkret och höstrusket kommer närmre. Men att få se Lazio spela som de gjorde igår är verkligen till stor tröst. Idag lyser solen och jag mår fantastiskt. Så skulle det vara någon som behöver uppmuntran skickar jag med länken till höjdpunkterna här nedan. Mauris cykelspark är den bästa medicinen för ett tungt sinne.
Höjdpunkter
Forza Grande Lazio
