En svordom i kyrkan
Den finns ingen gräns för hur stor Alex Del Piero är och för vad han kan göra. Därmed inte sagt att han inte kan kritiseras. Det börjar bli dags nu.
Vem hade trott att sci-fi-frisparken mot Zenit skulle få så sura bieffekter? Den gav liv åt ett hopp som började ge efter för den röde med svans. Del Piero kommer alltid lirka in ett par frisparkar per säsong, men tiden då det verkligen var sylvass målchans varje gång är förbi. Det måste vi inse. Och det måste framförallt han själv inse.
Trenden var tydlig redan före Zenit. Det funkar inte lika ofta. Zenit-kanonen gav nytt hopp om att det verkligen går, den perfekta träffen finns där. Varje frispark är ett potentiellt mästerverk. I teorin. Verkligheten är en annan.
Ärligt talat, hur står är chansen att Del Piero får till en sån superträff igen? Vi snackar promille. Ändå försöker han. Som det är i dag är en frispark i icke perfekt läge en bortkastad chans. Det vet man redan på förhand. Det finns inga alternativ. Det handlar inte längre om att Juventus ska göra mål, det handlar om att Del Piero ska göra det. I helvete att laget går först där. När såg vi sedan någon annan slå en frispark med Del Piero på banan? Det händer inte. Han ska ta dem, oavsett allt. Ingen vågar protestera.
Är det verkligen värt att kasta bort fyrtiofem bra lägen i jakten på det perfekta målet? Är inte om ens bara två normala mål värda mer? Trist, javisst. Men om man verkligen gjorde sitt yttersta vid varje tillfälle skulle mer än två av dem resultera. Jag garanterar.
I går var ännu en föreställning med en kapten som spelar mer för sig själv än laget. Varje möjligt läge till eget avslut utnyttjades, oavsett vilka alternativ som fanns. Det är sorgligt. Det är inte sånt vi vill förknippa honom med. Tyvärr har det blivit värre och värre för varje år. Som om han av alla svartvita människor har något att bevisa!
Missnöjet bland de övriga börja synas. Ingen vågar naturligtvis visa det på riktigt. Amauri och Iaquinta är minst diskreta. Heder åt dem för det.
Jag vill inte på något sätt hävda att Del Piero är slut (den dagen kommer aldrig) eller att han bör petas eller något annat. Jag tycker bara han lämnat sitt stora klubbhjärta hemma lite för ofta på sistone och bara tagit med sig egot. Visst, han jagade sitt femtionde Europamål, men nog kommer han hinna göra det alltid.
:::: :::: ::::
När jag ändå sitter här och gnäller... Vad var det stora motivationen bland de stora när de spelade i serie B? Champions League. Hur kommer det sig då att det är de som visar minst inspiration när de väl är där? Juves bärs idag av Chiellini, Sissoko och Amauri. Ska någon av "de gamla" räknas in är det Camoranesi. Han gjorde allas jobb den lilla halvlek han spelade i går. Vad gör resten? Lullar runt och grubblar på sina fondplaceringar? Var Nedved ens med i första halvlek?
Jag trodde aldrig jag skulle sakna Trezeguet. Det börjar bli dags att göra det. Att det ska vara så svårt att få in bollen. Det är klart, det blir ju inte lättare av att inte kunna slå en rak passning till en medspelare. I helgen var det Poulsen, i går var det Sissoko. Och ett halvt lag till.
Formen är inget vidare. Hur vi ska kunna slå Palermo på söndag har jag svårt att se. Det hänger på Iaquinta som åtminstone alltid vill vinna och alltid är beredd att strida för det. Övriga, exklusive Giovinco, behöver komma ner från himlen alternativt få en klar arbetsbeskrivning.
:::: :::: ::::
Secco: Googla "pålitlig vänsterback". Kan inte skada att vara ute i god tid.
