L´Aggancio a Calcio
L´Aggancio a Calcio lyfter fram, berör och tycker till om fotboll i allmänhet och Serie A i synnerhet.
Det är en vecka i frustrationens tecken. Juventus spelar endast oavgjort borta mot ett vitryskt lag från ingenstans. Inter spelar “bara” oavgjort hemma mot Werder Bremen och blåser mig på pengar som jag bara kunde drömma om. Det är en frustration som förmodligen kommer att vara bortglömd om ett par dagar eller så. Den typen av frustration kan jag acceptera - med fotbollen och spel finns det vissa villkor som är svåra att förhandla bort. Om jag inte då nyttjar ett enormt spelsyndikat och köper matcherna. Men det är en helt annan historia.
Jag ska prata om en helt annan frustration, en frustration och ett hat som med åren har vuxit sig allt starkare. Det hat som dagligen florerar och framhävs här på SvenskaFans.com. Det börjar bli riktigt tröttsamt. Människors förståelse och respekt för varandra är numera ett minne blott i många fall och det skrivna ordet används inte bara som en rostig kniv i cybervärlden, utan också som ett fegt sätt att förminska andra till det obefintliga och höja sig själv till skyarna. Klanka ner på andra och utöva ett drastiskt hat utan legitima skäl.
Marcus Birro satte ner foten och tyckte till slut att det fick räcka. Det krävdes mod och en beslutsamhet för att göra detta. Hans agerande är något som ska beundras och respekteras. Birro fick till slut nog av alla de hatiska mejl och personliga påhopp som på ett och flera vis förlöjligade och hånade hans egna värderingar och tankar, den transparens som han ville förmedla. SvenskaFans har tappat en medarbetare som gav en annan dimension och ett djup som är viktigt för fotbollen och inte minst chansen att öka förståelsen mellan olika individer och fotbollskulturella hörn. De personer bakom sina datorskärmar som har använt en ynkryggs medel för att helga era egna patetiska mål, ni borde tamejfan skämmas.
Marcus Birro skriver följande: ”Jag har gjort en skrämmande iakttagelse. Svaghet och sorg provocerar. När jag skriver blogginlägg om min sorg eller rädsla, om vår längtan efter barn, om mina tillkortakommanden eller min litenhet, väller hatet in från rymden. Ska vi bara acceptera detta anonyma förakt för svaghet? Är det en ofrånkomlig del av den nya tiden?”
Det finns hos vissa något som kallas sunt förnuft. En inneboende kraft som säger till dig när något är rätt eller när något är fel. Etiken och moralen finns inte längre hos många som härjar runt på diverse forum här på SvenskaFans. Det förekommer nedvärderande av spelares hudfärg, religiösa tillhörighet, ursprung och allt som man kan tänkas klanka ner på. Dessutom får många skribenter sig oftast en salva av hat och personliga påhopp.
Alla vi tillsammans kan ställa oss frågan ifall det verkligen är så här vi vill ha det? Problemet med ett folk använder forum och bloggar som privata små ställen att hata fritt gäller inte bara Marcus Birro. Det handla om alla som vågar ta klivet fram med sitt namn, sin mejladress eller vad det nu kan vara i bloggar, i tidningar eller på andra offentliga platser. Väldigt många personer lägger ner sin själ och åtskilliga timmar i veckan med offentlighetens namnskylt i pannan för att skapa. Vad får vi för det? Inte mycket, inte ens några uppmuntrande ord och inte ett tack eller något positivt från de hatiska och nitiska som tror de är något bakom deras egen ruttna moral. De har tagit hundratals kliv förbi den gräns som åtminstone förr fanns vedertagen bland oss som inte tappat moralens kompass.
Man behöver inte vara s.k. expert för att tycka eller skriva, utan det är yttrandefrihet som ligger till grund för vår tids moderna kommunikation. Ta tillvara på den som vuxna människor och lämna er smutsiga lilla sandlåda. Tvätta av omoralen och kom in i förnuftets stuga.
Italiensidan tappar en Romanista som ville ge av sig själv till oss. För fotbollens, sin egen och andras skull. Kanske också speciellt för Tottis skull.
