Juventus föll tungt i Neapel
Nu är det jobbigt att heta Ranieri eller för den delen vara en spelare i klubben. Napoli malde ner Juventus och matchen slutade 2-1 till hemmalagets fördel. Återuppståndelse väntar.
Frenesi är ordet för att beskriva inledningen av matchen mellan lagen från Kampanien och Piemonte. Napoli inledde med att lyfta laget mycket högt och gjorde det svårt för Juventus att ta tag i bollen. Vi såg snabba bollförflyttningar och hyfsat böljande spel.
Atmosfären på planen och inställningen hos spelarna var det inget fel på. Chiellini satsade för glatta livet i backlinjen som gjorde att isprinsessan Lavezzi fick se efter sina fötter lite extra. Nedved hade också vaknat med taggtråd i käften, det fick Maggio smaka på efter knappa 20 minuter. Men mycket mer än så hade inte Juventus.
Hamsik fick en bra chans att göra första målet, men skottet gick högt över. Juventus fick sedermera chansen att försöka hitta luckor i Napolis trebackslinje. Poulsen och Marchisio hade intentioner att finna Del Piero och Amauri, men den sista metern saknades i löpningar och precision.
Det defensiva arbetet för Bianconeris handlade i mångt och mycket om att förstöra Napolis snabba spelvändningar. Ranieri hade troligtvis initierat och poängterat att detta var nyckeln till att hindra Napoli. Dra i tröjor, glidtackla och mycket spring. Helt i mitt tycke eftersom poängen är det som räknas och den fanns helt klart inom räckhåll.
Gargano agerade spelfördelare och spelmotor på mitten för de ljusblåa. Bollarna fördelades givetvis ut på kanterna (Hamsik rörde sig över oerhört stora ytor & Maggio hade köpt pendelkort) och deras spelidé var att försöka nå in med bollar bakom Juves backlinje, men de skapade inte direkt någon farlighet eftersom Zalayeta alltid var två meter fel inne i boxen. Där gjorde Chiellini och Knezevic ett bra jobb.
Dessvärre skapas inte några farliga lägen för Juventus heller, utan de avslutar de första halvlek svagt. I det läget insåg jag att andra halvlek skulle bli jobbig. Dels hade Rejas mannar enormt mycket mer anfallslust och dels verkade Juvespelarna ängsliga och rädda för att ta tag i taktpinnen. Grygera försökte flertalet gånger från sin högerbacksposition och hade delvis viljan men fick inte med sig lagkamraterna.
Inledningen av den andra halvleken bjöd återigen på frejdig kantoffensiv med fokus på Napoli (Reja har komponerat ihop laget bra). Och från ingenstans springer den danske dynamiten Poulsen på en oerhört ovanlig kantlöpning och slår ett väl avvägt inlägg som Juves nykrönte målkung Amauri kliniskt dunkade in på volley. På väg tillbaka in i vinnarcirkeln månne?
I samband med att jag la tidernas sämsta livebet så nickade, inte så käckt men ändå fint, slovaken Hamsik in kvitteringsmålet efter en snabbt slagen frispark. Hängde ni med? Det gjorde inte jag. Matchen var nu skållhet inför de sista 20 minuterna och Stadio Sao Paolo böljade och gungade såsom det ska göra när fotboll ska spelas. Nu var det kamp.
Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att Albin Ekdal skulle göra debut för Juventus borta mot Napoli i oktober 2008, så hade jag förmodligen ringt 112 och begärt akut mental sjukvård till den som sade det. Nu stod han där. Kalla Fakta-Lennarts son. Inför 10 000-tals människor och väntade på att få komma in. Dansken gick ut (med befarad skada) och svensken kom in. Det betyder på lång sikt förhoppningsvis mycket för svensk fotboll. Juventus är en oerhört stor klubb och med en titt på meritlistan, så förstår ni säkert hur stort det är att en ung svensk grabb får göra debut i Serie A.
Ranieri tänkte förmodligen balans och defensiv, när han inom loppet av fem minuter bytte in De Ceglie och just Ekdal. Men helt plötsligt bestämde sig en av matchens bästa spelare, Lavezzi, att ge Ranieris taktik en stor fet smäll i ansiktet. Han fick en gratispass från Juventusförsvaret och skickade in 2-1 innan Ekdal hann säga flaska. Ridå. Vinnarcirkeln blev nu en stor jävla förlorarfyrkant. En grå tung betongklump som symboliserar pessimism och disharmoni så det räcker och blir över.
Överlag var Juventus ofarliga i andra halvlek och det fanns egentligen inget som talade för att de skulle rycka upp sig och ta tre poäng. Del Pieros ansiktsuttryck när han blev utbytt sa mer än 1000 ord och det ansiktet finns nu inristat i den där förbannade förlorarfyrkanten. Giovinco fick inte många minuter på sig att åstadkomma något kreativt. Resan tillbaka från Kampanien till Piemonte blev precis som förra säsongen - utan poäng.
Vi ska komma ihåg att inget lag i Serie A kommer få det lätt på bortaplan mot Napoli. Vi ska heller inte glömma att Juventus saknade 10 spelare. Det är lätt att säga som försvar, men det är en sanning som räcker för mig. Det kan bara bli bättre och nu tar vi sikte på två stora matcher kommande vecka. Real Madrid hemma och sedan Derby della Molle.
Över och ut.
