CL: Chelsea - Roma 1-0
En förlust som nästan kändes som en vinst.
Förutsättningarna har inte varit sämre på väldigt länge. Tonetto, Cassetti, Pizarro, Baptista, Perrotta, Juan skadade. Perrotta ur form och småskadad. Totti utan 90 minuter i kroppen på nästan ett halvår.
Och så söndagens kollaps. Oavsett hur påpassligt utvisningen av våra båda mittbackar i matchen före söndagens match, samt inledande offsidemålet, oavsett hur mycket de förutsättningarna fick de blåsvarta ränderna att kännas som svartvita, så kan man inte säga något annat än att söndagsnatten endast har en viss natt i Manchester som rival ifråga om negativa upplevelser för de som färgat hjärtat i gult och rött.
Framför oss hade vi en av de lag som har bäst i form i Europa för tillfället, Chelsea, som även leder Premier League och som på hela säsongen endast släppt in tre mål.
Trots detta förutsättningar kändes Champions Leaguematchen som att man för första gången på länge såg antydningar till den fotbollsmaskin som Spalletti byggde men som verkat spårlöst försvunnen under den pågående säsongen. Ett lag som försvarade sig och anföll tillsammans. Framrusande mittfältare som fick bollen på fötterna via Tottis geniala passningar. Aggressivt försvarsspel med vertikala onetouchanfall som följd. Inget som ledde till farliga målchanser, visserligen, men vi får inte glömma heller att det var en av Europas bästa defensiva lag vi mötte.
Under hela första halvlek fanns egentligen bara en kvalificerad målchans: Lampards frispark räddades av stolpen. Trots detta var det inte en tråkig match. Roma hade till och med en halvchans när Brighi frispelades av Totti med Cech emot sig men skottet täcktes utmärkt ut av John Terry.
Andra halvlek tvingades Aquilani utgå med en skada, vilket innebar att den inte helt friska Perrotta fick kliva in. Genast förflyttades lagets tyngdpunkt längre bakåt på plan, och Chelsea pressade och pressade för ett mål, dock utan att skapa särskilt många riktigt farliga chanser, förutom en nick av Kalou som inte heller helt friska Doni räddade reflexmässigt.
Men till slut lyckades Chelsea spräcka nollan, på ännu en hörna, där John Terry frigjorde sig ifrån Mexes bevakning och hoppade över både De Rossi och Taddei och kunde säkert placera 1-0, otagbart för Doni, med 12 minuter kvar att spela. Målet kom att bli matchens enda.
De flesta romanisti fruktade en ny förnedring. Istället fick de som är optimister se sitt gamla Roma långsamt visa sig igen. Resultatet i den andra gruppmatchen var även den ganska positiv för Roma, då Bordeaux vann över våra slaktare Cluj och på så sätt är avancemanget fortfarande i egna händer. När gruppen lottades hade väl ingen räknat med att slå Chelsea borta, och med tanke på det dåliga spel och dåliga inställning man sett under de senaste matcherna var det ännu färre som inte trodde något annat än att Chelsea skulle även de slakta oss, även utan att behöva få offsidemål godkända.
Man måste även kommentera hur stort det var att höra Roma Roma Roma sjungas över Stamford Bridge. Trots de senaste veckornas skräckfärd är det underbart att känna sig stolt åter igen över Roma. Vår stilla förhoppning är att fansens kärlek sprider sig till spelarna.
FORZA ROMA!!
Chelsea - Roma 1-0 Terry 77 (C)
Chelsea: Cech; Bosingwa, Terry, Carvalho, Bridge; Kalou (Di Santo 77), Deco, Mikel Obi, Lampard, Malouda (Belletti 46); Anelka (Ferreira 91)
Roma: Doni; Cicinho, Panucci, Mexes, Riise (Tonetto 81); De Rossi, Brighi; Taddei (Menez 80), Aquilani (Perrotta 60), Vucinic; Totti
