Lazio 1 - 0 Catania: rättvisa är skipad
Lazio tog idag emot Catania hemma på ett soligt Olimpico. Skulle vi efter segern mot Chievo i veckan börja bygga på en ny vinnartrend, eller efter vår svaga oktobermånad ytterligare tappa i toppen?
Delio Rossi ställde upp med alltid givne Carrizo i målet, en backlinje bestående av Lichtsteiner-Siviglia-Rozehnal-Radu, på mittfältet startade Brocchi-Ledesma-Mauri och med en fräsch Tommaso Rocchi fick vår supertrio Zarate-Pandev-Rocchi kampera ihop på topp.
Första halvlek
Lazio verkar anfallssugna redan från avspark och efter enbart en minut får Pandev ett läge inne i straffområdet. Hans skott täcks dock av en försvarare och den efterföljande hörnan blir resultatlös.
I femte minuten vinkas Zarate av för en högst tvivelaktig offside och man kan förnöjt konstatera att vår unge striker redan blivit rejält italiensk, åtminstone då det gäller minspel och vädjande gester gentemot domarteamet...
Första kvarten innebär mycket bolltrillande från Lazio men väldigt få genombrott mot ett oerhört kompakt sicilianskt försvar. Cristian Ledesma verkar ha vaknat på sin goda sida denna söndag och styr spelet med sitt (ibland) så vårdade passningsspel.
Catanias tränare Walter Zenga verkar ha gjort sin hemläxa och låter Lazio föra matchen, en dimension i vårt spel som vi inte riktigt hanterar än. Att vi har ett massivt bollinnehav hjälper inte då det tar tvärstopp en bit utanför Catanias straffområde. Vi lyckas dock under första halvtimmen skapa en handfull halvchanser och är det bättre laget.
Frustrationen stiger inom mig då tanken slår mig; vi har en av ligans absolut mest intressanta anfallstrio men de deltar alldeles, alldeles för lite i spelet hittills i matchen.
Sista tio minuterna av första halvlek är dock Zarate mer aktiv, och när han vid ett par tillfällen får driva in från kanten i hög fart känns han oerhört farlig.
Domare Gava blåser av första halvlek, som trots en stark avslutning från de ljusblåas sida får klassas som en ganska avslagen historia.
Andra halvlek
En inte helt matchtränad Rocchi kliver av i halvtid och in kommer Meghni. Matchbilden liknar inledningsvis föregående halvleks och Catania tar varje tillfälle som bjuds för att låta ett par extra sekunder passera, något som givetvis inte går obemärkt förbi Curva Nord.
I 56:e minuten slår Zarate ett fint inlägg mot Pandev som lite halvhjärtat möter med huvudet då en försvarare försöker rensa bort bollen med en spark. Hade Pandev gått in med hundra procent i den situationen hade jag fått notera 1-0 och ännu ett mål från vår stjärnmakedonier.
Lazio börjar allt mer mala ned sitt motstånd men de riktigt farliga chanserna låter ändå vänta på sig. I minut 69 kliver den ständigt hårt kämpande MC-knuttekarikatyren Cristian Brocchi ut, in kommer Pasquale Foggia som återigen alltså får nöja sig med 20-25 minuters speltid.
I 72:a kommer Zarate farande på kanten och dribblar förbi sin motståndare, men skottet från straffområdeslinjen täcks av en annan försvarare. Den sista lilla skärpan verkar saknas i avsluten idag.
Minuterna passerar och trots att Lazio är det bättre laget börjar "0-0 känslan" infinna sig, något som Catania förmodligen är mycket nöjda med.
I 83:e avancerar Zarate på högerkanten, spelar in till Pandev som elegant vänder bort sin back men dessvärre inte får till ett bra skott. I momentet efter byts Pandev ut och in kommer Inzaghi, som efter sitt mål mot Lecce verkar ha slagit sig in i truppen ordentligt.
Fotbollen är inte logisk alla gånger men ibland segrar den så ädla rättvisan. I matchminut 85 slår Zarate ett inlägg som Foggia får plocka ner rätt ostört, och vår lille napolitanare trycker sedan in bollen i nätmaskorna till vänster om målvakten. 1-0. Foggia sliter av sig tröjan, håller upp den mot Curva Nord till publikens jubel och man riktigt känner stoltheten och glädjen som lyser om planens minste spelare. Underbart!
I 93:e blåser domare Gava av matchen och ytterligare tre poäng är tagna i denna så jämna upplaga av Serie A. Otroligt skönt, och som sagt, väldigt rättvist.
Om någon spelare höjde sig över ett jämnt kollektiv idag så var det i så fall Mauro Zarate, som trots ännu en match utan mål visade hur kopiöst talangfull och högintressant han är.
Planens bäste spelare.
Meghni, Mauri, Ledesma och Rozehnal förtjänar också beröm för dagens insats medan Pandev definitivt kan prestera bättre. Detta var dock knappast hans typ av match, och vi vet allihop vad han kan.
Om två veckor är det derbydags i den italienska huvudstaden. Oavsett hur det går för Lazio respektive Roma nästa helg kommer vi att räknas som stora favoriter, och så har läget inte varit på många år. Jag vet inte riktigt om jag tycker om det, men vad man än tycker är det definitivt en ovan situation för dagens trupp.
Idag är dock idag, och vi ska glädjas över en övertygande seger mot ett försvarsstarkt Catania.
Avanti ragazzi!
