Roma - Chelsea: Fuori le palle!
Åtta förluster på tolv försök talar sitt tydliga språk och optimismen ligger någonstans vid fotknölarna för tillfället. Olägligt nog spelar Roma mot Chelsea redan imorgon, en match som kan komma att betyda mycket för Romas vara eller icke vara i årets Champions League.
Med ett Roma som parkerar precis ovanför nedflyttningsstrecket, en rad spelare som inte gör skäl för sin lön och en supporterskara som pendlar mellan depression och upprorsstämning är det inga glada dagar för oss gulröda supportrar. Dagens situation är förutom att vara smärtsam för oss alla, samtidigt väldigt förvånande. Med mer eller mindre samma lag som i fjol – då vi som bekant vann cupen, kom tvåa i ligan och slog ut Real Madrid i CL-åttondelen – har vi alltså gjort vår sämsta säsongsinledning på jag vet inte hur länge (någonsin kanske?). Det som först såg ut som en lite trög start börjar mer och mer likna ett fritt fall.
Vem bär skulden till detta mysterium? Det är fråga som är lätt att tvista om. Vissa vill ha Spallettis huvud på ett fat tillsammans med Rosella, Pradé och varför inte avrätta trädgårdsmästaren på Trigoria när vi ändå är igång. Skulden är givetvis gemensam. Det känns som att Spalletti har hamnat i en svacka och perioden då han gjorde oxfilé av fiskbullar verkar vara förbi. Ledningens transferpolitik har också visat sig rätt misslyckad än så länge.
Huvudansvaret ligger dock hos spelarna. Vi pratar om högavlönade vuxna män, många av dem landslagsspelare som uppträder som ett gäng vilsna amatörer – och de verkar inte bry sig heller! På de arenor vi besöker i Italien sjunger hemmasupportrarna ”Serie B, Serie B” åt oss, något som vanligtvis bara tillägnas bottenlag och nykomlingar, eller möjligtvis andra lag med ett långt förflutet i andradivisionen, typ Lazio. Skamligt, helt enkelt. Men ändå ser man de flesta spelarna halvhjärtat springa omkring på planen och hänga med huvuden. Hur är det möjligt?
Francesco Totti är i alla fall tillbaka till mötet med Chelsea. Väldigt glädjande, får man lov att säga. Trots att det råder tveksamheter kring hans hälsa i dagsläget så är det alltid hoppingivande när han är med i Spallettis trupp. Hoppas Il Capitanos närvaro på planen ger övriga spelare en extra boost. Det lär behövas.
Personligen skiter jag i vem som spelar, bara den som gör det visar den inställning vi alla vill se. Jag är inte rädd för att gå mot mörkare tider. Romas storhet går förbi tabellplaceringar och titlar, men är det en sådan framtid som väntar mig så ge mig spelare som svettas blod för den gulröda tröjan.
Till dess – ge mig tre poäng.
DAJE ROMA DAJE!
