Krönika: Zidane var är du?

Juventus säsongsinledning har varit tvetydlig. Först två imponerande segrar, sedan tre matcher på rad där laget inte alls presterat vad man kan förvänta sig.

Säsongen började lite för bra, efter två matcher i Serie A, sex poäng, skrev hela fotbolls Europa om hur bra Juventus är, hur bra man klarar sig utan Zidane samt att Del Piero är ”tillbaka”.

Två matcher skapade förväntningar som spelarna inte riktigt orkade bära upp och när sedan Chievo chocköppnade på Stadio Delle Alpi plockades många spelare ner på jorden igen. Visserligen reste sig Juventus igen och man avslutade riktigt imponerade. Att det är ett bra lag Juventus har i år råder det inga som helst tvivel om, kanske bättre än på många år. Men de finns problem, problem som har märkts tydligt redan nu. Chievo matchen visade på en lagmoral av sällan skådat slag. Mycket ska vi tacka Alessio Tacchinardi för, spelaren som kom från Atalanta för att spela för laget vars tröja han alltid villat bära. Han hade ett par svåra år i början och har långsamt växt in i startuppställningen där han idag tillsammans med Buffon är den mest givna spelaren. Han är den spelaren som i Contes frånvaro driver på och framför allt så ger han allt från första till sista vissling. Lippi ska också ta en del av äran för segern och comebacken mot Chievo, han har tillfört en nivå till, till årets Juve. Inte kanske spelmässigt utan på de sätt som han är mest kände för nämligen att motivera spelare, till och med till uppgifter som ibland kan anses vara övermäktiga.

Vi fortsätter, nästa match mot Celtic ska man kanske inte ska klaga allt för mycket på, men en 2-0 ledning ska inte få hämtas in av något lag i världen. Inte om Juve ska kunna anses som ett av världens bästa fotbollslag, som spelarmaterialet den här säsongen tyder på. Nu ska man inte säga något ont om Celtic som trots allt är bland de fem bästa lagen i Storbritannien för tillfället. Men de ska inte vara tillräckligt bra för att hämta in två mål på Juventus, ska man vara riktigt ärlig så var inte Celtic så bra. Utan det var helt enkelt så att det var Juventus som lät Celtic vara bra, man smittades av den gamla Italiensjukan om kan kalla den så. Symptomen är tydliga, ledningar är inte till för att utökas utan för at bevakas. Men tiderna förändras, förr fungerade det alldeles utmärkt att spela på detta sättet i de Europeiska cuperna för lagen i Italien befann sig på en taktiskt sätt överlägset plan, så är inte fallet idag, det finns både duktiga taktiker samt disciplinerade försvarsspelare runt om i Europa. Jag trodde personligen att Lippi inte skulle låta sitt lag göra på detta sättet, men de är nog tyvärr så att ingen tränare i världen kan ändra på detta, de finns djupt rotat i varje Italiensk fotbollsspelare. Traditionens makt väger tungt heter det ju, inte sant? Nu var det ju ingen fara direkt, en 3-2 seger betydde tre sköna poäng. Men om det hade varit en kvartsfinal eller liknande så hade 3-2 inte varit ett alltför bra resultat att ha i ryggen när man åker till Skottland för en retur.

Nu undrar ni säkert vad mitt rubrikval egentligen har med texten att göra, oroa er inte, jag ska alldeles strax motivera det klart och tydligt. Matchen i helgen var bedrövlig, Lecce i all ära, de är i bra form och har visserligen inte förlorat i ligan än. Men när Juve ”ville” spela i lördags så märktes det tydligt att de var några nummer för stora för lilla Lecce, tyvärr så saknades något. De var inte Alessandro Del Piero, de var inte Fabien O’Neill eller någon annan medlem av truppen, inte heller någon annan fotbollspelare utan helt enkelt Zinedine Zidanes ande. Faktum är att när Juventus spel låst sig de fem senaste säsongerna så har spelarna alltid haft en utväg, utvägen hette Zinedine Zidane. De var bara att ge honom bollen och snällt vänta att något skulle hända, ibland gjorde de det, ibland inte. Men möjligheten fanns alltid. Detta kanske låter konstigt, men faktum är att Juventus har varit ruskigt beroende av Zidane som tveklöst är världens bästa fotbollsspelare när han är i form. Var han inte i form så var han fortfarande rolig att titta på men han gör ofta ingen nytta spelmässigt då. I lördags så kändes det verkligen som om spelarna på planen sprang runt och letade efter Zizou, för några egna initiativ kunde de ju inte ta och då låste sig det mesta. Det var på sina håll väldigt fantasilöst, och alla försök rann ut i sanden mycket på grund av att just någon form av Zidane-ande vilar över Juventus fortfarande, vilket inte är så konstigt heller.

Under fem år har han varit den självklare ledaren på planen, spelmässigt. Han har styrt och ställt precis som han velat och även om truppen förändrats ordentligt inför den här säsongen så är det många spelare kvar från Zidane-eran och de har inte riktigt släppt de än. De är klart det är en stor omställning, och jag tycker att laget har klarat det väldigt bra än så länge, jag förväntade mig att Juve skulle sakna Zidane mycket mer än vad som varit fallet hittills. Dock tror jag att avsaknaden av honom kommer att märkas i matcher mot de lite mindre lagen så länge de står 0-0 ett bra tag till. Gör man ett mål så lossnar det givetvis, självförtroendet kommer tillbaks och man börjar ta egna initiativ på många håll, man vågar mer saker och så vidare. Jag tror inte att det är frågan om att en viss spelare måste ta steget fram och driva på laget, mittfältet besitter alla kvaliteter för att på ett värdigt sätt understöda sina anfallare på ett utomordentligt sätt.


Klicka här för fortsättningen

null null2001-09-25 00:25:00

Fler artiklar om Juventus

Spelarbetyg efter Juventus 2-2 Venezia: Det här är pinsamt
Inför Venezia-Juventus: Imorgon är en ny dag på jobbet där gamla meriter inte spelar någon roll
Redaktionen söker nya skribenter