Vad de gäller anfallet så tänker jag sticka ut hakan lite från massan. Alessandro Del Piero är tveklöst en jättetalang och en världsspelare, MEN. Allt prat om att Del Piero är tillbaks i gammal god form är egentligen lite märkligt. Ska man vara helt ärlig så har han i sin karriär i Juve bara haft en målmässigt riktigt bra säsong, att han bidrar en massa spelmässigt är odiskutabelt. Han är säsong efter säsong i topp i assistligan och drar genom sitt rykte på sig en massa bevakning. Dessutom så är han precis som Zidane var otroligt rolig att vila ögonen på i sina bästa stunder. Men att Del Piero ska bli någon målspottare ska man nog inte förvänta sig, han kommer att ligga mellan 10 och 15 mål, men då ska man även komma ihåg att han slår både frisparkar och straffar så länge han är på planen.

Sen så har vi ju givetvis det lilla gruffet i slutet av matchen, ett tydligt tecken på frustration, en relativt normal reaktion som tyvärr tog alldeles för stora proportioner. Att Montero gjorde något överilat var väl inte så oväntat, han har aldrig riktigt vuxit upp. Men är trots sitt humör en riktig klassspelare. Men han drar på sig alldeles för många utvisningar, han är uppe i 14 totalt nu i Juventus tröjan, mer än ökände Omar Sivori. Davids är som han är, han kommer heller aldrig att lugna ner sig, och när frustrationen steg till sådana nivåer som det gjorde när man inte fick hål på Lecce händer sådana här saker när dessa killar är på planen. Jag försvarar inte deras handlande på något sätt, men att Davids skulle flippa ur förr eller senare satt jag och väntade på hela andra halvlek för han togs riktigt hårt av Leccespelare, jag tyckte faktiskt att han spelade mer disciplinerat än vanligt. Mer överasskande var väl att både Trezeguet och Del Piero var inblandade i slagsmålet, de är inte direkt kända för att vara några hetsporrar. Nu har Juventus ledningen klart och tydligt redan nu gått ut och sagt att de inblandade spelarna ska straffas med böter, givetvis inte särskilt kännbara för dem personligen men att sätta gränser är en principsak.

Jag tycker personligen att Del Piero ska befinna sig i en lite mer tillbakadragen roll, lite bakom anfallarna. De är naturligt för honom, studerar man honom under en match så är hans position väldigt ofta längre ner än var han ska vara. Det fungerar i och för sig bra i dagens Juve när de båda yttrarna är väldigt offensiva. Dessutom så arbetar Del Piero väldigt hårt under matcherna, han springer kopiöst mycket och har på senare år även bidragit relativt mycket i defensiven, men som sagt, någon vass målskytt är inte Del Piero. Därför tycker jag inte man ska prata om att han är ”tillbaks”, han har nämligen varit det i över ett år. Han var väldigt bra förra säsongen, gjorde en hel del mål och passade fram till desto fler.

Jag ska avsluta med att stämma in i tidningarnas hyllningar, årets Juventus är starkt, väldigt starkt till och med. Man måste leva med att tillsammans med Milan vara de självskrivna favoriterna i Serie A den här säsongen, inget snack om saken. Men det är en konst att kunna hantera detta oerhörda tryck. Visst säger ni, men Juventus är ju favoriter varje år. Då kontrar jag med att säga att de inte är på detta viset, inga titlar på tre säsonger nu har byggt upp nästan omänskliga förväntningar. Lippi har i vissa läger i Italien sätts som en frälsare, de som hände under de sista månaderna under hans sista sejour är sedan länge glömt och förlåtit. Man har dessutom för första gången i historien spenderat massvis med pengar för att förstärka ett redan starkt lag. Den dryga miljard som spenderats inför den här säsongen är fem gånger mer än vad som spenderats någon tidigare säsong.

Klarar man av detta oerhörda tryck och kan spela avslappnat samtidigt som man lägger Zidane bakom sig på de sätt man visade i de första matcherna så kommer alla vi med svartvitt blod flytandes i våra ådror att vara väldigt nöjda när vi så småningom ska summera den här säsongen.

Tobias Wennberg2001-09-22 04:29:00

Fler artiklar om Juventus