Lippi, man eller myt?
I slutet av maj i år stod de klart. Hela Turins kelgris Marcello Lippi skulle återvända till klubben där han slog igenom i mitten på nittiotalet.
Innan han kom till Juventus 1994 hade han under sina elva år som tränare, tränat 10 klubbar. Han fick bara sparken två gånger faktiskt, utan slutade när han kände att de var tid att dra sig ur för att en nedgång var på gång. Eller att han inte kunde uppnå mer. Men i Turin kom han att stanna och uppleva en av de mest segerrika epokerna någonsin i Italiensk fotboll. Den lugne, gråhåriga och ständigt cigarrökande mannen fick snabbt något som kan liknas vid genistatus av Juventus anhängarna.
Han kom från ingenstans kan de tyckas, för någon titel hade han inte innan. Hans största framgång innan tiden i Juventus kom med Atalanta säsongen 91/92, när laget var endast en poäng från en UEFA-Cup plats.
Lippi lade ribban högt redan den första säsongen i Juventus, som inte hade vunnit Serie A sedan Platini var hänförare. I slutet av säsongen hade Lo Scodetto återigen hittat ”hem” till mesta mästarna i Turin. Men de var inte allt, Juventus tog även hem Coppa Italia..
Lippi hade vid detta laget vunnit hela supporterskarans respekt, men sommaren 94 tog var de nära att de vände.
När landslaget kom hem från VM turneringen i USA sålde Lippi, på eget bevåg Världens Bästa Fotbollsspelare, Roberto Baggio till Juventus värsta rivaler AC Milan. Med motiveringen att Baggio sett sina bästa dagar. Ersättaren blev en blott 19 årig yngling från Padovas ungdomsskolor vid namn Alessandro Del Piero. De hela visade sig vara ett rät vettigt drag, Baggio nådde aldrig upp till de höjder han gjorde i Juventus och Del Piero, ja ni vet. Han blev snabbt hela Italiens kelgris. Men sagan om Del Piero tar jag en annan gång.
Den följande åren följdes med ytterligare tre Serie A titlar, en Champions League titel, en europeisk Supercup och en seger i VM för klubblag (en match som för övrig var Zidanes definitiva genombrott). Zidane vållade sedermera stora problem för Lippi, han ville ha en fri roll, medan Lippi slaviskt ville följa sitt 4-4-2 eller sitt 4-3-3 system, vilket ledde till att Juventus mittfält kom att bli relativt defensivt då kantspelarna var tvungna att ta ett större defensivt ansvar för att ge utrymme åt Zidane i mitten. Tilläggas ska väl att Lippi till en början spelade Zidane ute på vänsterkanten, vilket inte direkt var omtyckt, men Lippi hade tillräckligt med karaktär för att trotsa pressen och lät Zidane spela på kanten till dess att Lippi var så övertygad om att han inte kunde vara utan Zidane i mitten.
Dessutom så verkade Lippi för första gången under sin tränarkarriär trivas ordentligt, han påpekade upprepade gånger i media att han hittat hem och att han ville stanna i Juventus så länge som möjligt.
Lippi föddes 1948 i Toscana, närmare bestämt i Viareggio, där han även började sin fotbollskarriär. Som 20 åring flyttade han till Genoa och Sampdoria, där han gjorde Seria A debut 1970. Lippi var aldrig någon stjärna som spelare, han har två B-landskamper i bagaget men inte mer. Han fortsatte i Sampdoria under större delen av 70 talet innan han trappade ner i började på 80 talet, 82 gjorde han sin debut som tränare för Sampdorias ungdomslag, eller Primavera lag. Tränarkarriären började med en 5-0 förlust.
Hans uppträdande på arenan är också ganska speciellt, han har aldrig händerna i fickorna utan de vilar alltid i kors på magen eller på ryggen. Man ser inte Lippi stirra runt i sitt område och gestikulera såsom så många latinska tränare gör, Lippi är väldigt lugn och sansad. Det är som om att han redan talat om allt han behöver för att spelarna ska göra sitt bästa på planen redan innan han skickar ut dem på planen.
Lippis fotboll filosofi är inte särskilt offensiv som många hävdar, han bygger sitt lag på ett riktigt disciplinerat försvarsspel och starka flanker. Men han har en annan attityd än många andra italienska coacher, han strävar efter att hela tiden förnya och förbättra sig själv och sitt spelsystem. Vilket i sin tur ofta leder till att Lippis lag spelar en fotboll som blir offensivare, eller mindre defensiv kanske man ska säga, men hans lag visar helt klart en offensivare instinkt än de flesta andra lag med inhemska tränare. Förhoppningsvis kan han även den här gången skapa en riktig vinnarinstinkt i laget.
Han vill helst spela 4-4-2, som i anfall kan liknas med någon form av 2-4-2-2 uppställning då yttrarna antar väldigt offensiva roller samtidigt som ytterbackarna tar steget upp på mittfältet. Beroende på motståndet kan han även ställa upp med en offensivare 4-3-3 uppställning. Men försvaret är grundpelaren i Lippis bygge, han kan ställa upp fyra innerbackar i backlinjen om det passar. Han har upprepade gånger påpekat att för att spela en effektiv anfallsfotboll så måste man först och främst ha ett välorganiserat försvar.
Han är dessutom känd för att driva sina spelare stenhårt fysiskt, under förra sejouren i Juventus så anlitade han marinsoldater för att ta hand om försäsongsträningen, något som bland annat Didier Deschamps på dåligt humör då han inte direkt trivdes med att stiga upp klockan halv sex varenda morgon i två veckor. Han fick dessutom motta massiv kritik för att han förespråkade användning av kreatin för att stärka spelarnas muskler. Bland andra så fördömde dåvarande Romatränaren Zdenek Zeman detta öppet i media och de talades om att Juventus drev systematisk dopning under Lippi, senare kom det i och för sig fram att användandet av kreatin var väldigt utbredd bland framför allt klubbarna i Norditalien och så länge de inte klassas som dopning kunde förbundet inget göra.
Nu är Lippi som sagt tillbaks i klubben där han gjorde sig ett namn och han är inställd på att nå samma framgångar den här gången. Hans senaste uppdrag som tränare i Inter var inte särskilt lyckat, han nådde aldrig de framgångar som förväntades av honom, för många viljor drog åt olika håll.
I Juventus så har han en bra start i alla fall, han har ledningens förtroende, Luciano Moggi litar på Lippi på ett sätt som han inte har visat till någon annan tränare sedan Trappatoni.
Lippi kommer att förändra Juventus, i alla fall om man jämför med hur Ancelotti styrde sitt lag. Förhoppningsvis så kommer han att föra tillbaks den moral till laget som Juventus visade upp under hans förra period som Juvetränare, vilket gav oss ett lag som kämpade i nittio minuter, som aldrig slutade anfall och som sällan drog sig tillbaks och la sig på försvar. Något som vi i och för sig redan har fått se prov på den här säsongen. Men ge Lippi lite tid att styra upp sitt lag igen, de är lite klurigt att få ett lag att spela bra direkt så Lippi behöver nog lite tid innan vi får se Juve spela på toppen av sin förmåga. Lippi ska se till att laget Juventus fungerar igen, istället för att se till att enskilda spelare framhävs och får stå i centrum. Lippi är nog tillsammans med Inters Cuper den enda tränaren i Serie A som har karaktär nog att likställa alla spelare i truppen, oavsett om de heter Alessandro Del Piero eller Marco Rigoni och med detta kommer även den lagmoral som är så viktig.
