Gästkrönika: När en spelare har gjort sitt
Här kommer en krönika om hur lite hjärta och hur oengagerad en Romaspelare kan vara, och hur man kan försvara detta.
Cicinho var en på förhand riktigt intressant och nyttig värvning inför fjolårssäsongen. Roma, som med sin usla mercatokassa pungade ut hela 12 miljoner euro för den 27-årige brassen, trodde mycket på honom. Flytten från Sao Paulo till Real Madrid ett par år tidigare hade dock kostat Madridklubben knappa hälften av dom pengarna.
Som sagt, en intressant spelare som var välbehövlig i Spallettis system med offensiva ytterbackar, men där priset talar för sig. Vi har sett fantastiska värvningar på högerbackssidan av klubbar som har råd att misslyckas på denna front. Inters köp av Maicon går inte att säga med ord hur lyckad den var med tanke på priset, Bacary Sagna till Arsenal är en annan.
Cicinho är en spelare som alltså kostade mer än dessa. Tusentals romanisti stod på Fiumicino för att välkomna brassen när han kom och ”Cicinho lalalalala!” ekade hem till oss alla genom Youtube-filmer, men sedan dess har det inte gått mycket bättre.
Redan första säsongen hade brassen stora, stora problem. Spalletti hade förväntat sig en Ferrari och fick en Fiat på högerbacken (Ja, jag snor Ranieris uttryck). Lite speltid och med legenden Panucci och hårdjobbande Cassetti i laget var det inget snack om, med tanke på Cicinhos prestationer, att hans bänkvärmande var befogat.
I denna stund sitter Cicinho, som stack från Real Madrid för han inte var helt garanterad en plats och som inte gjort ett gott på fotbollsplanen sedan tiden i Brasilianska landslaget under För-VM och Sao Paulo, och tjurar. Manchester City som med färska pengar och en sjuk transferpolicy sägs hugga och Cicinho går öppet ut att han vill sticka, redan i januari, men Roma bestämmer sig för att behålla brassen.
Andra halvan av fjolårssäsongen går inte heller den bra, dock lite bättre än tidigare. Men man ser fortfarande en Cicinho som med känslor och tankar efter Brasilien-tiden, Galactico-stilen i Real Madrid och en övergång till Roma som tyder på att han borde vara en stjärna i laget, medan han i själva verket är en medioker högerback som ständigt väljer fel stunder att gå och som är helt harmlös i defensiven. Trots att han får tid på sig med inläggen misslyckas han med dom också allt som oftast.
Trots detta, och mycket kritik från romanisti världen över, så finns det någonstans i väggarna att detta ändå är en spelare vi köpt till ett pris som tyder på förbättring inför nuvarande säsong. Man ska få se ”den riktiga Cicinho”, när vi i själva fallet redan sätt den riktiga Cicinho samma dag han kom in på Trigoria för första gången.
Men säsongen 2008/09 började inte mycket bättre den heller. Spalletti, efter en hel försäsong, visar tidigt att Cicinho rankas i klass med gammel-gubben och doldisen Cassetti. Cicinho tjurar vidare, och spelet går inte mycket bättre.
Då, mitt i all skit och under en dålig Romaperiod, går Marco Cassetti skadad och Cicinho är den enda kvar som offensiv högerback. Spalletti litar på brassen, och vad händer… Roma möter Inter på Olimpico i en suveränt viktig match, och där brassen i princip gör 0-1 på egen hand. I och med ett fruktansvärt dåligt lagspelande och defensivt spel är han skillnaden mellan Ibras mål eller inte. Säg vad ni vill, men alla i Roma gör det mesta rätt här förutom Cicinho. Att beskylla Doni för målet är befängt.
Matcher rullar på, men sen kommer vi till ett vägskäl, Bologna borta. Två ”krisgäng” som båda är i behov av poäng, och som Spalletti säger det själv; säsongens viktigaste match.
Personligen tycker jag att Roma gör en otroligt positiv bortamatch med tanke på förutsättningarna. Man ska komma ihåg att det är en typisk match Roma har problem med, och när Francesco Totti ser ut att avgöra matchen blir man nästan tårögd. Till och med på Fotbollskanalen kan man läsa om att ”legionären är tillbaka” och när vår allas stora hjälte firar framför dom romanisti som är på plats ser man en utbytt Mexes komma farandes. Cicinho är inte ens i närheten.
Cicinho spelade som vanligt väldigt mediokert mot Bologna, och trots att hans ”styrka” ska vara inläggen så misslyckades han med dom också. Detta är definitivt värt att poängtera då Cicinho har en omåttligt viktig roll i Spallettis nya 4-1-3-2-uppställning, och inläggen måste sitta gång efter gång. När Tonetto skulle hoppa in bad man till högre makter om att det var Cicinho som gått ut, men icke.
Cicinho står sedan för situationen som leder till Donis skada och gör sen det avgörande självmålet som man skäms så otroligt för. Efter matchen läser man medier omkring på nätet och ja, dom flesta är eniga om samma saker. Och, trots detta, gick brassen nyligen ut med att ”Roma tvingade mig stanna” och att han kan ha missgynnats vid flera tillfällen. Vilken romanista…
Ni som säger att jag har Cicinho som hackkyckling och vill honom illa, tänk om. Bara för jag inte står för någon tokoffensiv klantfotboll som Cicinho representerar, och att han inte har engagemanget för Roma, så ska jag inte bli utpekad som en Cicinho-hatare. All kritik jag ger Cicinho är befogat enligt mig, då han inte verkar ha några goda intentioner med Roma.
Att en spelare med hjärta gör misstag, det kan jag ta. När man förlorar med 3-1 mot Udinese efter en dålig laginsats, det kan jag ta. Men när en spelare på grund av lojhet och inget engagemang ställer till med misstagen ryter jag till.
Internacional ska visst vara intresserade, och jag tror för alla parter att det vore bäst att Cicinho stack omedelbart. Och så sent som idag så rapporteras det också att Roma är beredda att säga hej då, redan till januari.
För mig är det ingen slump att Cicinho gör självmålet på stopptid mot Bologna. Med hans lojhet och dåliga speluppfattning är det inte så underligt att han inte ens han skarva bollen ut till hörna som en hyfsad back. Faktum är att jag redan i paus påpekade på Foro Romano att han skulle bytas ut, annars skulle vi inte vinna. Och, tro det eller ej, jag är varken Messias eller någon spåman. Det var helt enkelt så tydligt att Cicinho gång på gång är nära att klanta till det att det inte gick att undvika. Och att han inte gjorde det med flit, eller att han var ledsen efter målet som vissa påpekar… ja vilken nivå är vi på egentligen?
Nu väntar derbyt, säsongens viktigaste match. Om Cicinho får starta den är det ett hån mot oss romanisti och en säkerhetsrisk utan dess like. Faktum är att jag innan Bologna-matchen kände mig ”contento per il derby”, men den känslan sabbade Cicinho rätt bra. Detta handlar inte bara om ett självmål, utan mer än så. Vilken katastrofal värvning det är, och hur vi i Roma egentligen kan acceptera honom.
Man kan snacka om Emerson, Chivu eller Capello, hur dessa spottade på Roma och sket i oss. Personer som inte är värda speciellt mycket i mina ögon. Men dom gjorde ändå jobbet, på planen eller som tränare. Där har vi skillnaden – Cicinho gör inte ens jobbet. Och att gå ut med att vilja lämna klubben… ja, för mig är inte Cicinho en Romaspelare sedan lång tid tillbaka. Och det som faktiskt stör mig mest, det är hur man som romanista ens kan försvara en sådan pajas.
