Igår bjöd Juve upp till dans, i 25 minuter sedan tappade man verkligen takten.
Efter att inte ha gjort ett spelmål i ligan sedan Tudors 2-2 mot Chievo, det vill säga drygt 220 minuter. Brakade det loss ordentligt på Stadio Delle Alpi i söndags. 25 minuter tog det alltså, att göra tre mål och att tysta alla kritiker, trodde man.
För en gångs skull var till och med jag enig med Canal + kommentatorn Jesper Hussfelt om att tidningarna skulle ge Lippi lite arbetsro de kommande veckorna och att matchen definitivt var avgjort. För vilket lag i världen kan ta igen 3 mål på Juve, på 45 minuter? Inte Torino i alla fall, de kunde de inte heller…
Jag satt i soffan och mös under den första halvleken, då fanns det där, viljan, passningarna och framförallt en härlig inställning. Fullt ös in i varje närkamp, hård med schysst, precis som det ska vara, och precis så som Juve ska spela. För det är den typen av tunga lite hårdare spelare som laget är byggt kring för tillfället, på gott och ont. Dessutom så fick vi se tre mål, och för första gången i år en Del Piero som verkligen spelade i sin forwardsroll. Även att han gjorde två mål så var han inte speciellt lyckad, hans bästa match den här säsongen gjorde han mot Rosenborg, sista kvarten då han spelade innermittfältare.
Tillbaks till händelserna på planen, jag tänker inte på något sätt komma med ursäkter om att laget inte är samspelt, att de är för många nya spelare och så vidare, visst det är en faktor men det var inte avgörande i söndags.
Det laget som lämnade planen efter 45 minuter, kom aldrig in på planen igen. När andra halvleken startade så fanns inte Juve på planen längre, utan ett gäng individer som redan ansågs ha avslutat sitt dagsverke. Jag kände på mig rätt snabbt, redan innan Torinos första mål att de skulle bli en tuff andra halvlek, för all glöd och vinnarattityd från första halvleken var borta. Spårlöst försvunnen, kvarglömd i omklädningsrummet, eller rentav åsidosatt av tankar om hur man ska fira derbysegern. Det såg fruktansvärt lojt ut, hjärtlöst på något sätt. Juve har utan tvekan ligans på pappret bästa försvar, ett försvar som på 6 matcher släppt in 7 mål, alla på hemmaplan. De är tydligt att de är nått som inte riktigt stämmer. Laget är hypat, på fel sätt. Lippi behöver lugn och ro om han ska få Juve tillbaks på spåret igen, problemet är bara att detta måste ske snabbt. Lösningen för Juve är knappast att göra ytterligare förändringar i truppen, även om vi verkligen behöver en offensivt stark innermittfältare, men de lär vi få i januari också. Att Juve går en tung höst till mötes är nog ingen högoddsare, i alla fall inte om man fortsätter på samma sätt som man börjat. Man måste spela för laget, vi har fyra fem spelare som gör det, Nedved, Tudor, Pessotto framför allt men även Del Piero och Trezeguet kämpar på bra. Men det räcker inte, de som inte bryr sig själper allt. Backlinjen är ett lysande exempel, Thuram har inte nått upp till normal standard inte Montero eller Iuliano heller, Zenoni försöker och gör ett bra jobb på sin kant, men han är ung och behöver tid. Zambrotta har också varit en liten besvikelsen den här säsongen, han springer och springer men uträttar väldigt lite. Men den som jämfört med sin kapacitet varit allra sämst under inledningen av säsongen är Buffon, de är nästan så att jag tycker att Lippi ska testa Carini nu, om inte så för att sätta lite press på Buffon. Han har gjort fler missar och felbedömningar den här säsongen än sammanlagt de tre senaste i Parma. En sak till exempel är att han inte gått åt rätt håll på någon straff den här säsongen, visst han bjuder på en och annan räddning av absolut världsklass, sådana som bara Buffon kan egentligen. Men det räcker inte, första målet mot Torino gör han en jättemiss på. Lucarelli är visserligen fri, men en Buffon i högform hade varit ute och täckt av varenda lite vinkel för honom och varenda liten möjlighet för honom att lägga in bollen. Dessutom så går han åt fel håll när skottet kommer.
Men framför allt så var det inställningen som felade i söndags, inget lag i världen ska kunna ta igen 3 mål på Juventus. Ironiskt nog så var det väl nästan så att det var Juventus själva som förlorade den här matchen, det var Juve som lät Torino göra mål, som lät Torino ta över spelet. Det finns inga ursäkter, man får inte tappa en 3-0 ledning inte under några som helst omständigheter, det ska bara inte gå. Dessutom så har det inte det minsta att göra med att laget inte är samspelt eller att Juve har köpt massa spelare under sommaren. Man tog ut segern i förskott, en fotbollisk dödssynd. Juve hade tappat den där ledningen mot vilket lag som helst i söndags. Till och med Trelleborgs FF hade dominerat andra halvleken på Stadio Delle Alpi, för Juve la sig ner på rygg, glassade sig i solen och sket fullständigt i allt vad som hade med fotboll att göra. Dålig stil är väl det minsta jag kan säga. Lippis kommentarer om att Torino spelade bra är bara inställsamt skitsnack, han är garanterat Turins mest förbannat man för tillfället, dessutom så lär han ha pressen på sig att göra något, och göra det snabbt nu för detta får inte fortsätta. Juve kan inte match efter match släppa in mål och framförallt tappa onödiga poäng trots att man är det bättre laget, man visade ju i första halvlek att men kan, när man vill.
Dock ska ju givetvis Torino ha all heder för en lysande andra halvlek, i och för sig en halvlek som de tilläts göra bra av Juve. Jag låter säkert jättebitter nu, men de känns ändå väntat på något sätt, visst är jag besviken. Jag har dock varit av åsikten att det inte är inställningen som saknas utan en kreativ mittfältare. Nu måste Lippi vakna till, leta rätt på sina personegenskaper och se till att spelarna trivs på alla sätt och vis.
Fortsättningen finns här
