Roma-Lazio 1-0: Lillebror blev liten igen
Man hade befunnit sig här nere ett bra tag nu. Man hade blivit avklädd och totalt hånad av av Juve-fans i Turin, man hade sett Cassanos återkomst totalt regnet bort, man hade sett varför Di Natale är kung i Udinese, man hade sett en montenegrinsk fotbollskola hemma på Olimpico mot Chelsea. Men, när man väl gick utanför arenan, tårögd och hostande av polisens tårgas kände man att ingen av det förflutna spelade något som helst roll. Det var nu det skulle avgöras, det var detta ögonblick som man skulle komma ihåg.
Medan den ljusblå klubben levde i något av sitt tillfälliga paradis under uppvärmning så fokuserade Roma istället på själva matchen. Mitt under uppvärmningen så avbröt Lazio sitt schema för att springa fram till sin kurva för att tacka alla som för dagen kommit och lyckas fylla den norra delen av Olimpico. Roma spelarna gjorde sitt, det vill säga koncentrerade sig på uppvärmningen.
Precis innan avspark ägnade publiken en tanke år unge Nicolo, 13-åringen som så tragisk nyligen omkom. Banderoller med texten ”Nicolo’ Core De Mamma Papa’ E Simone, Sarei Sempre Nei Nostri Cuori” visades upp tillsammans med ett stort foto av den unga grabben, som senare placerades framför Curva Sud.
Matchen inleddes sedan från Roma-fansen med 5 minuters tystnad, tillägnat Gabriele Sandri. På planen dröjde det dock inte någon längre stund innan det började hetta till med flera tacklingar som alla gjorde sitt för stämningen. Efter någon kort Lazio-press så vände sedan spelet för att det mesta handla om Roma. Det var framförallt spelare såsom Totti, Vucinic, Baptista men även Panucci som de få kvalificerade målchanserna hade att tacka.
Vår kapten för dagen, och för många år bakåt i tiden, hade som vanlig hög uppvaktning på sig från Lazio håll. Han slog stundtals bort många av de svårare bollarna, vilka han ofta väljer, men skärpte sig senare och spelade därefter enklare. Han hade som kanske vanligt kan sägas en väldigt dåligt derby, men trots det, bland de bästa på planen.
Första halvlek var annars en underhållande 0-0 tillställning där dock ingen vågade chansa och ta de extra riskerna som såväl ger utdelning framåt som kan straffa sig bakåt. Avvaktande passningsspel med något uppstick på kanterna var det publiken fick skåda innan det hela skulle börja på allvar.
Några minuter innan andra halvlek dock skulle börja så var det återigen dags för bråk mellan Roma och Lazio-fans på Tribuna Tevere sidan. Långsidan som delas av fansen under derbyt (oftast med stor fördel hemmalaget) brukar ofta tendera till bråk. Denna gång började det med att en äldre Laziale herre började hetsa till bråk. Han srang tillslut fram till Romafansen och ett måttligt givande slagsmål startade där knytnävar oftade missade än träffade. Lazio-fansen som hade något av en liten extra kurva nere i detta hörn tog sedan sina flaggor med tillhörande stänger för att slåss med.
Visserligen ska inget av detta skådas på en läktare men så fans börja fajtas genom att sticka stänger mot de andra fansen börjar de spåra ur. Polisen kunde efter 3-4 minuter äntligen komma och avbryta det hela. Visserligen i tid för att inte något större skulle hände men lagen hade redan kastat en varsin bengalisk eld på varandra.
Fyra minuter in i andra halvlek så kom då det förlösande målet. Precis som i mot den väldigt viktiga matchen mot Bordeaux så var det Baptista som ännu en gång gav oss ett ögonblick av total lycka. Nicken som på Tottis (…) inlägg letade in sig i Carrizos bortre hörn kommer att betyda mycket.
Nämnda Baptista och montenegrinen Vucinic kände som de hetaste i ett annars jämnt Roma. De båda dribblingsbenägna anfallarna lyckades gång på gång att ta sig förbi fler än sin egen gubbe vilket öppnade ytor för såväl dem själva som andra på planen.
Den som belönades mest med dessa ytor var den inbytte fransosen Jeremy Menez som verkligen borde ha levt upp till sitt nya tröjnummer. Menez, som lär ha varit tagen av stundens allvar, visade ingen av den målkänsla som forne derbykungen brukade göra.
Lazio blev av med Ledesma och hade några få inte helt ofarliga chanserna. Det lär framförallt såhär dagen efter vara Goran Pandev som har mest huvudvärk då han missade något som kan kallas klar målchans. Doni räddning ska man inte prata bort men i ett sådant läge ska det bara vara mål.
De avslutande minuterna ville Lazio målvakten Carrizo styra och ställe längst bak i backlinjen. Hans uppspel var dock inte de bästa och hade inte Brighi vart egoistiskt målsugen så kunde Menez gjort sitt första, eller för den delen, Baptista sitt andra i det övergivna tomma Laziomålet.
Man brukar säga att det är skrämmande hur mycket en match kan dela en stad men frågan är om det är mera skrämmande hur mycket en simpel nick ge en sådan betydelse. När säsongen är slut ser vi tillbaka på detta tillfälle som något av vändningen i ligan som sedan kunde säkra vårt spel i nästa år Champions League.
Bilden från läktaren från denna match hittas under denna länk.
Ps. Ber om ursäkt för den något sena rapporten men italienskt bredband är inte att lita på.
