Vilken besvikelse...
Oavgjort igen. Denna gång var det Bologna som stod för motståndet, i en match som i mångt och mycket liknade den andra 0-0-matchen mot Lecce för någon månad sedan.
Jag trodde verkligen på vinst idag, även fast jag visste att det skulle bli en svår match mot ett Bologna som startat väldigt starkt i år.
Jag hade också hoppats att segern och det fina spelet mot Rosenborg i Champions League i onsdags skulle tända laget lite extra. Men nej då, nu spelar man istället helt omvänt. Mot norrmännen var det fart och fläkt och det skapades massor av chanser. Ikväll hade vi EN het chans. Zambrottas genombrott till höger i straffområdet i den första halvleken resulterade i ett halvhårt skott längs marken som Pagliuca räddade…
Närmare än så kom vi inte, och det förtjänade vi inte heller. Spelet var otroligt fantasilöst (trodde aldrig att jag skulle behöva säga detta, men jag saknar Zidane…), mittfältet var orörligt och anfallarna fick antingen för dåliga bollar att jobba på eller så var de för uddlösa i attackerna.
Något som irriterade mig väldigt mycket var mittfältets (speciellt Nedveds och Tacchinardis) bollar upp till Trez och Alex. Alltid på tok för djupa eller höga för att de skulle kunna nås. Ofta hamnade bollarna rätt i händerna på Bolognakeepern Gianluca Pagliuca.
Passningsspelet var totalt sätt väldigt svagt och framför allt Nedved såg ofta väldigt vilsen ut på sin vänsterkant.
Ja, Juventus var alltså riktigt dåligt ikväll. Men det betyder absolut inte att Bologna var särskilt bra heller. De hade minst lika mycket problem att skapa chanser och det gjorde att det hela blev en trist tillställning på mittfältet med många bataljer och kapningar. Och det ledde så klart till mitt hatobjekt nr 1: filmningar.
Så vare sig man är Juventino, Bolognasupporter eller fotbollsälskare i allmänhet så led man verkligen av det som nog var det sämste Serie A kunnat erbjuda på väldigt länge.
Vi förlorade två poäng och samtidigt drog vi på oss två skador. Först var det Del Piero som i en duell med Macellari landade på sitt eget finger och fick bandageras. Det är nog inte fara på taket, det är ju med fötterna han ska spela. Däremot ser det värre ut för Marcelo Salas som kom in istället för Alessio Tacchinardi med kvarten kvar att spela. När han tillsammans med Bolognas back Falcone kämpade om bollen vred Salas på något sätt till högerknät och både han själv och den gode Falcone kallade på båren.
Det verkar inte bättre än att Salas kommer vara borta ett tag. Fem eller sex månaders frånvaro blir att vänta för chilenaren. Inget ont som inte för något gott med sig; nu får ju i alla fall Amoruso chansen att visa upp sig lite mer…
När jag skrev om Juventus förfärliga match mot Torino för en vecka sedan var det i djup besvikelse och rent raseri. När jag sedan plitade ner några rader och Champions League-matchen mot Rosenborg var jag desto gladare. En chansskapande Juventus spelade fint och vann för första gången på fem matcher.
Nu är man tillbaka på besvikelserutan igen…
Det verkar som om Juve spelar dåligt och sedan vinner, vilket gör att de får en sådan motivation att de tror att de även ska vinna nästa match. Det gör de inte och de stärker dem till att vinna matchen efter det, men då tappar man poäng igen. Var är det vinnande Juve som vi senast hade när Lippi var i Juve?
Jo, det är i Watford, Derby, Fiorentina, Monaco och på Inters skadelista.
Ni vet vad jag menar…
