2-0 till Roma, Italiens och Roms härskare!
Roma vann med 2-0 i derbyt mot "kusinerna från landet" och som vanligt är vi bäst i Rom. Våra derbyhjältar avgjorde, Supermarco och il capitano!
Matchen mot "lokalkonkurrenterna" Lazio hade hela Rom sett fram emot, säsongens första derby, och det slutade återigen med vinst för de goda, killarna i rött. Jag menar självklart AS Roma.
Hade det inte varit för några Lazio-biljetter som inte sålts hade det varit utsålt på Olimpico, där det trots det var en otrolig stämning, precis som det ska vara på ett derby. De drygt 80,000 på läktarna fick se ett Roma som dominerade de första 45 minuterna från början till slut.
Capello hade till de flestas förvåning (och besvikelse?) valt att ställa Delvecchio åt sidan och använde sig av ett 3-5-2 spel. I praktiken 3-5-1-1 då Totti ändå agerade som länken mellan mittfältet och anfallet. Taktiken fungerade mycket bra då Romas 5 man på mitten dominerade mittfältet och Lazio fick aldrig någon chans att bygga upp något riktigt spel. Nu verkade det dock som om Zaccheroni skickat ut sina ljusblå för en mållös tillställning, och spelet var fruktansvärt defensivt. Jag säger fruktansvärt för att det är verkligen inget man som fotbollsälskare vill se, framför allt inte i ett derby som ska vara en fotbollsfest.
Roma ägde som sagt den första halvleken men utan att skapa några spektakulära chanser, ett skott från Lima var trots allt det närmaste Roma kom ett ledningsmål. Batistuta var osynlig, han var alldeles för ensam uppe på topp då Totti allt som oftast gick ner ett steg för att styra spelet.
3-5-2 systemet lämnar fortfarande mycket att önska vad gäller den offensiva biten, jag anser att det blir för stelt med endast en renodlad anfallare. Defensivt är det däremot snudd på världsklass.
När Batistuta tvingades utgå på grund av en lårskada hoppade SuperMarco Delvecchio, mister Derby, in och jag, och garanterat många med mig, blev lättade och kände en stor optimism inför de avslutande 45 minuterna.
4 minuter in på den andra halvleken slår Emerson en underbar långboll till Delvecchio på kanten som har Nesta mellan sig och Peruzzi i Lazio-målet. Delvecchio drar inåt och gör bort Alessandro Nesta på ett sätt som bara han kan i ett derby och första tanken är att man minst måste förklara honom som Roms 8:e kung. Minst.
Lyckan när ditt lag gör mål i ett derby är total och inte blir den mindre av att Lazios symbol och kapten, Nesta ligger och biter i gräset!
Efter målet begick Roma det klassiska misstaget att backa hem, omedvetet förmodligen, men det tillät Lazio att sticka upp mer och mer och till slut ta över taktpinnen. Romaförsvaret hade mycket att göra i mitten av andra halvlek och Lazio kunde ha kvitterat på inte mindre än tre lysande chanser inom en minut, men Antonioli var värdig utmaningen och klarade elegant allt Lazio hade att komma med. Efter en period av extrem Lazio-press föll de tillbaka mycket, men rädslan för en kvittering levde kvar hela tiden i bakhuvudet.
Slutminut. Lima springer som en galning efter en till synes förlorad boll på vänsterkanten och når den, skickar in den.
Där seglar Francesco Totti, vår capitano, upp mellan Nesta och Stam som bara stod och tittade på när världens bästa (?) nickar in den mellan Peruzzis ben. Glädje? Lycka? Nej, det finns inte ett ord starkt nog att beskriva vad jag kände i den stunden.
Totti blev så där underbart glad (och med all rätt!) och kramade folk till höger och vänster på sin numera obligatoriska väg ut mot Curva Sud, som han älskar så mycket och där han själv är så älskad.
Resten är bara tranportsträcka och än en gång hör jag de underbara orden från den 17 juni; "Siamo noi, siamo noi, i campioni dell'italia siamo noi!"
Ja, mästare i Italien. Och Rom. För alltid och alltid. DAJE ROMA DAJE!
