Ronaldo är slut
De flesta av er ryckte nog till då ni såg rubriken. Det är den inställningen jag kommer ha angående Ronaldo från och med nu. Det är alldeles för jobbigt att inför varje hypad återkomst hoppas och hoppas - för att varje gång bli så besviken…
Inter mot Lecce? Jaha, det visste jag inte… Jag visste bara att Ronaldo skulle göra comeback… Varje gång Ronaldo skall till att göra comeback så blir hypen så stor i media att Inter kan möta vem som helst och matchen kan vara hur betydelsefull som helst - det stora samtalsämnet skulle alltid vara Ronaldo och hans comeback.
Jag hade gått och längtat ett tag nu. På söndag så skulle det smälla! Hypen var enorm - varje träning följdes med stort pådrag och varje nyhet om Ronaldos fysiska kondition var det primära stoffet som trycktes. Hela världen hade längtat efter den här stunden. Minuterna inför matchen och fram tills han linkade av planen så var jag ruskigt nervös. Vartenda hårstrå på min kropp stod i givakt. Det var en högtidlig känsla inom mig. Vad händer? Jo, Ronnie linkar av planen med en sträckning i låret. Visserligen så är skadan av en lindrigare karaktär och han kan eventuellt vara tillbaka redan mot Roma om två veckor - men jag kan bara inte tro att det är sant. Känslan inom mig är direkt obehaglig. Jag tror att många delar med mig denna obehagliga känsla. Man behöver inte vara fan av Inter i Serie A för att känna sorg när sådant händer - man behöver bara älska fotbollen - precis som den älskar Ronaldo och det geni han var på planen. Han var och är på väg tillbaka från den skada han ådrog sig i en match mot just Lecce för nästan två år sedan.
Den skada Ronaldo ådrog sig kom att spoliera två år av hans karriär - en karriär som var i dess prime. Hela fotbollsvärlden befann sig i ett chocktillstånd, vi hade tappat vår störste stjärna. Den känsla som man kände inför comebacken mot Lazio var obeskrivlig. Nu var han tillbaka! Hypen var, precis som nu, enorm. Alla minns vad som hände. Efter sju minuter på planen så vrider han om sitt knä.
När jag skriver dessa ord så kommer bilden upp i mitt huvud på Ronaldos ansikte just då han vrider om sitt knä. Jag ryser - det är en obehaglig känsla som fyller min kropp.
Jag minns så väl hans smärtfyllda skri. Bilden på Simeone som blir riktigt ledsen av det som hände. Denna skada skulle hålla han borta från fotbollen ända fram tills nu. Undertecknad hoppades på en comeback redan i slutet av förra säsongen - vilket Ronaldo någon gång antydde. Nu fick jag vänta ända tills bortamatchen i Uefa-cupen mot Brasov. Matchen spelades på en stenhård och knappt spelbar plan som, förutom att skada Ronaldo, skadade även två andra Interspelare. Ett stort misstag av Hector Cuper att låta honom komma in och spela under de givna förhållandena.
Jaha, då var det dags att våndas igen. Våndas och läsa åtskilliga rapporter om hur hans nya skada läker och bara hoppas - hoppas på att han kan komma tillbaka till sitt fornstora jag. Läkningen gick fint och Cuper ville pröva honom på plan från start för att testa hans fysiska kondition. Inte mer än 15 minuter hinner gå innan han sträcker sig i låret… Jag blir så ledsen. Precis som jag skrev så kan han vara tillbaka mot Roma. Jag börjar kunna hur det går till nu. De närmaste två veckorna kommer att vara enormt hypade. Intervjuer kommer att göras dagligen med de flesta inom Inters organisation. Alla kommer att säga att de hoppas och tror att han kommer att göra comeback mot Roma. Interistas världen över kommer att drömma om en comeback där han avgör på Stadio Olympico - jag kommer inte att sålla mig till den skaran. Efter idag så kommer inte hans comebacker till fotbollen vara en dag av glädje som det varit hittills. Jag kommer inte att längta och hoppas på stordåd. Jag kommer inte att följa alla rapporter om hur hans skada läker lika rigoröst som tidigare - jag orkar bara inte. Nästa comeback av Ronaldo kommer att vara en dag av vånda för mig. Jag tror inte att jag kommer att våga titta. Varje gång han skulle få bollen så skulle jag bara vara så oerhört orolig att han skulle göra sig illa igen. Alla längtar vi. Alla hoppas vi att vi skall få återse den gamla goda Ronaldo vars tekniska nummer får oss att tappa andan och älska fotbollen - helt enkelt få oss att tänka på hur underbart livet kan kännas. Men jag tror att skaran av anhängare som vågar hoppas minskar…
Skador i fotbollen är så vanskligt. Har du väl varit skadad så är det lätt att det blir en ond cirkel. Du kommer tillbaka från en skada. Du spelar, inte medvetet, på ett annat sätt. Belastningen blir onaturlig för kroppen. Det är ruskigt svårt att förbereda sig, träning och match är två vitt skilda ting. Tänk dig själv en comeback inför fansen som du älskar och som älskar dig mångfaldigt mer tillbaka. Tro fan att du ger det lilla extra för att återge den kärlek som de visat dig. Oddsen för att du skall ådra dig en skada igen är inte höga… Du kan fråga vilken person som helst som spelat fotboll och skadat sig. Att kliva ur den onda cirkeln är en oerhört svår process. Frågan är hur Ronaldo skall göra det? Jag har inte svaren - jag kan bara hoppas att vi får se honom i stort slag igen.
