Äntligen en övertygande seger
För första gången den här säsongen kom en övertygande seger med övertygande spel och vilja från spelarna. Är vi på rätt väg nu ?
Stora förändringar gjordes till denna krismatch mot Brescia. Zaccheroni återgick till att spela 4-4-2 och efter snart tre månader av andra konstiga, och misslyckade, uppställningar visades resultatet direkt. Det kan bero på att det här laget spelat 4-4-2 de senaste fyra åren och skördat stora framgångar med den. Dessutom har vi spelare som är som gjorda för att spela med denna uppställning.
Det negativa med denna uppställning är att en kämpe och kanon-spelare som Fernando Couto hamnar på bänken. Stam och Nesta går ju före som mittbackspar. Men annars finns det inget att klaga på med denna uppställning.
Mot Brescia petades även de spelare som vi verkligen fått nog av för ett tag, vilket vill säga Lopez, Cesar, Fiore och Mendieta.
Nu ställdes vi mot ett Brescia utan Roberto Baggio och det märktes för Brescia var inte något vidare. Men för första gången den här säsongen var det Lazio som gjorde att motståndarna såg dåliga ut och inte dem som gjorde att vi såg ut att vara bra. Bara det är gott tecken !
Matchen började bra direkt med en Liverani som kunde få fram passningar som bara skar rakt igenom motståndarnas försvar på ett imponerade sätt. Och efter 6 minuter klackade Crespo in matchens första mål, framspelad av Poborsky.
Efter en halvtimme var Crepo med på en retur och gjorde sitt andra mål för dagen. Några minuter senare fick jag avnjuta årets, hittills, snyggaste anfall. Direkpassningar från egen planhalva som såg till att Crespo kom fri med målvakten, rundade honom och spelade in till mitten där Inzaghi var med och gjorde 3-0.
I andra halvlek försökte Brescia att hålla siffrorna nere men trots det slarvade Calori i straffområdet och Stankovic kunde skjuta in 4-0. I slutet kom Inzaghi fri med målvakten och jag kunde inte tro mina ögon när han istället för att skjuta passade till Crespo som kom bredvid och då hade argentinaren öppet mål och kunde göra sitt tredje mål för dagen.
Övertygande spel, ett övertygande resultat och mycket positivt i allmänhet. Vi ska väl inte tro att alla problem är lösta nu, men om laget kan bekräfta framstegen genom en liknande prestation i nästa omgång så kan vi återigen tro och hoppas på framgångar.
Peruzzi fick ryka in vid ett par tillfällen, som inte var lätta, och gjorde det strålande. Försvaret som ställdes mot Tare och Toni, skötte sig utmärkt. Negro var många gånger på offensiva utflykter vilket skapade problem för Brescia som då fick många att hålla reda på.
Poborsky visade upp de takter som vi fick se när han kom förra säsongen och lyfte laget. Liverani var suverän med sina direktpassningar i djupled. Giannichedda gjorde det han skulle, alltså jobba för flera på mitten, och Stankovic som spelade på vänsterkanten där han inte är van att spela gjorde ett strålande jobb. Han gick mycket in mot mitten, men så gjorde även Nedved då han var i Lazio, så det var mycket lyckat.
I anfallet kom Crespo igång rejält med tre mål. Men Inzaghi ska ha väldigt mycket beröm. Det är han som i anfallet sliter och kämpar och ser till att bollen verkligen stannar på moståndarnas planhalva så att inte man blir av med bollen direkt. Han gjorde ett mål och var grymt osjälvisk på det sista målet.
Vi vann och allt var jättebra. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur resultaten hade kunnat vara denna säsong om vissa spelare, som bänkats alldeles för mycket, hade varit med från start i några fler matcher.
Det är sedan första omgångarna som alla, utom tränarna tydligen, sett att framför allt Stankovic och Inzaghi är i kalasform.
Men vi får nöja oss med det lilla vi får och nu kan vi njuta över denna seger till nästa söndag då vi möter Siena i italienska cupen.
