Tre sköna poäng...
Precis som Christer tippade i vår tipstävling så blev det 2-0 till Inter mot Lecce. En välbehövlig seger för att vända en så smått negativ trend med en oavgjord och två förluster på de tre senaste.
Jag får dåligt samvete över mina känslor just nu. Men jag måste säga att jag känner mig lite less. Precis som jag skrev i min artikel om Ronaldo så hamnar all fokus på hans comeback och matchen i sig är totalt irrelevant i jämförelse. Vill man bilda sig en uppfattning om matchen mot Lecce och höra vad spelarna tyckte om matchen så skall man inte gå in på www.inter.it. Där handlar, som vanligt, allt om Ronaldo. Det står vad läkarna säger, det står vad Ronaldo kände, det står undertecknad upp i halsen.
Jag tycker bara att det är så tråkigt. Nu kommer säkert kritik komma att jag trycker ner Ronnie, men ni som läst allt som jag skrivit på denna sida sen jag började här vet hur jag känner inför honom. Jag har varit med sedan han kom till klubben. Jag har haft "känslor" för honom i många år och har verkligen lidit med honom under hans skadeperiod och hans därtill misslyckade comebacker. Kommentarer från fans som är betydligt yngre än mig och inte har varit med lika länge i gemet viftar jag bort ganska lätt. De måste förstå att om man har varit med ända sedan Inter värvade honom och har följt laget rigoröst t.o.m innan han anlände till laget så är det självklart att man har starka känslor. Det är givet att man hoppas för mycket för sitt eget bästa. Det är kanske naivt att vara så pass säker i mina uttalanden som jag är nu. Men det är min starka tro att om man har följt laget på nära håll i många år så reagerar man naturligt annorlundare än en person som är betydligt yngre och inte har samma insikt och långa förhållande till klubben det handlar om.
En mindre relevant anektdot i en matchrapport om Inter-Lecce. Men jag måste bara dra paralellen till A.I.K. Många yngre fans som tillkommit efter guldet som Gnaget tog hem -98 har varit de som skrikigt högst när motgångarna har infunnit sig de senaste åren. De förväntar sig guld varje år för att det är så gott som det enda som de upplevt. Människor som varit med länge och hållt på A.I.K en längre tid ser den större bilden. De är van med 1-1 mot Brage på hemmaplan och skriker därför inte lika högt vid motgångar.
Vi vann mot Lecce! Skall inte påstå att jag höjde på ögonbrynen efter vinsten - jag hade inte räknat med något annat än vinst. Jag ogillar egentligen såna här matcher. Med "såna här matcher" menar jag de matcher som vi bara ska vinna. De är inte roliga att följa. Vid vinst så tänker man bara att det gjorde vad de skulle (undantaget t.ex matcher som den mot Lecce för två år sedan då vi vann med 6-0). Vid förlust så är det en skandal och röster höjs mot lagets kapacitet och det är en skandal att vi inte ens kan vinna mot ett lag som Lecce... Hur som helst så kommer man inte ur det hela med ett leende.
Vad kan få mig att le med den här matchen då? Det som glädjer mig just nu med Inter är Gresko. Jag är genuint glad för hans skull. I tre matcher med Inter där han har ersatt den skadade Geo så har han visat att han är en fullkomligt kapabel ersättare till honom. Varför inte förstavalet på vänsterbacken till och med? När han kom till Inter från Leverkusen så trodde jag, precis som jag alltid gör med nyförvärv som Inter gör (undantaget Sukur och Okan), att han skulle bli en enorm tillgång. Han hamnade lite på snedden på en gång och det är först nu då Geo har varit skadad som han har lyckats göra en impact i laget.
En annan positiv sak med matchen är att kantspelet för första gången denna säsong funkade galant. Gresko-Guly hade en mycket bra match på sin kant. Även Zanetti-Dalmat funkade mycket bra ihop på högerkanten. Precis som jag skrev i inför-match rapporten så känns det som att Christiano Zanetti känns mer och mer given på innermitten. Denna match så fick han priset som matchens lirare vilket är riktigt kul!. Jag gläds även med Fontana som fick hålla nollan.
Båda målen kom efter crossar av Gresko. 1-0 nickades in av Kallon och 2-0 nickades in av Di Biagio. Inter spelade stabilt men kom inte riktigt igång förräns efter en halvtimme. Detta har nog att göra med tumulten som blev med Ronnie. Efter det så kontrollerade de händelserna mycket bra och Lecce tvingades slå långbollar som Matte enkelt kunde avstyra varje gång.
Jag vågar inte skriva det. Jag vill! Det lockar så himla mycket... Kan ni fatta hur starka vi kommer att bli? Cuper har fått rätt så bra ordning med de killar han har att tillgå just nu. Hur fantastiskt bra kommer vi inte bli så småningom med lite spets i anfallet och högre konkurrens på mittfältet? Det är skrämmande! Jag har alltid hållit fast vid att denna säsong så vinner vi Lo Scudetto. Det är något som jag kommer att fortsätta göra... Det känns bara så... Det ligger i luften... Detta år är Inters år!
Må väl!
