Lazio-Inter 0-3
När Inter får ett noll efter bara ett par minuter och därefter går ner på en defensiv 4-4-2 uppställning då har Lazio inget vapen varken fysiskt eller taktiskt att sätta emot. Inter tog igår kväll en rättvis seger.
Jag tänker överlåta själva matchrapporteringen till andra medier och istället slå ner i ett par funderingar som kom upp under matchen.
Taktik
I och med att Inter fick sitt första mål så tidigt i första halvlek kunde Inter dra hem backlinje och innermittfält och spela på kontring. Lazio hade en 30 minuters period i första då man försökte utmana och satte delvis Inters defensiv på prov men på det stora hela blev Rossi taktiskt utmanövrerad av Mourinho.
1. Hörnor
Jag förstår i grunden Rossis tanke med att låta Zárate slå sina hörnor kort ut till Kolarov som sedan ska skjuta in bollen mot mål i hopp om en retur eller tusch. Anledningen är att Lazio saknar riktigt farliga huvudspelare, medan Inter har många. Men idag fungerar det inte. Inter som spelar zonförsvar stod med 10 man i straffområdet. Lazio ställer in tre man i straffområdet och ingen av dessa ställs att stressa målvakten. Så även om Kolarov skulle få på en rökare som lämnar retur så är chansen minimal att en Laziofot kan nå returen. Resultatet blev igår att hörnorna som vunnits med mycket möda blev helt ofarliga. Jag tycker gott man kan köra ”Kolarov”-varianten emellanåt, men inte vid varje tillfälle.
2. Bristande Momentum
Lazio spelar som bäst när motståndarlaget bjuder upp och sätter ett högt tempo. När spelet böljar så fungerar Lazios taktik som bäst. Men när Lazio själva måste sätta upp tempot blir det problem. Igår kväll såg vi tydligt hur Inters försvar åt upp och spottade ut alla Lazios försök till anfallsspel. Ledesmas djupledsbollar gick inte fram beroende på att Interbacklinje låg så pass lågt att det inte fanns någon yta för Zárate och Pandev/Rocchi att löpa sig fria på. Istället går djupledsbollarna i huvudhöjd och Inters mittbackar vinner nickduellerna lätt.
Det går inte heller att vägga/såga sig igenom Inters försvar. Zárate, Pandev och delvis Foggia har har förtjänstfullt väggat sig igenom motståndarlagens försvar men mot Mourinhos briljanta defensiva 4-4-2 är det nästa helt omöjligt. Inters försvarare ligger packade så tätt och hjälper varandra på ett föredömligt vis.
Så det enda som Lazio hade kvar i offensivt vapen är Kolarovs långskott och även om hastigheten är hisnande tar den gode Kolarov fortfarande skott på naivt långt avstånd och det blir sällan riktigt farligt.
Givetvis hade Inter delvis tur att målen kommer i lägena som de gör. Jag menar ett mål direkt efter start och ett självmål i de döende av första. sedan spiken i inledningen av andra (som borde vinkats av för offside). Men det är möjligt om man studerar matchen igen så kanske man kan se en kraftansträngning av Inter just i dessa skeenden av matchen.
Jag tror jag ska ta och göra en hel krönika om det här så småningom med lite illustrationer och så vidare för alla oss ”wannabe”-managers som nu gläds åt att kunna skriva egna kommentarer på virtuella presskonferenser i FM 2009. Men för er andra så stoppar jag min lekmannaanalys här och bara konstaterar att Inter genomför kvällens match fenomenalt. Mister Rossis Lazio blev sönderläst.
Champion
Jag förstår verkligen alla Laziofans som älskar Zárate. Idag värmer det i hjärtat att se argentinaren kämpa som ett djur i andra halvlek. När alla andra spelare ute på plan redan lagt tankarna på nästa match försöker Zárate ta sig an hela Inters backlinje på egen hand. Det är sånär att ha lyckas kopiera Zlatans berömda mål mot NAC.
Diakité var tänkt att ta en backplats redan förra säsongen men i första ligamatchen fick han högerfoten bruten och blev borta hela säsongen. Antagligen kommer han att minnas kvällen för sitt vackra självmål som dödade matchen. Men dessförinnan visade Diakité att han är en mycket bra spelare och kanske kan han bli den kraftfulle mittback Lazio har saknat.
Nåväl låt oss blicka framåt. Lazio har två viktiga och spännande matcher framför sig mot Udinese och Palermo.
Highlights
Forza Lazio
