Säsongssammanfattning del 1
Snart är halva serien spelad och vi passar då på att titta på hur Romas säsong sett ut - spelsystem, viktiga matcher, spelarprestationer - ja inget lämnas orört i denna krönika!
Nu har nästan halva serien spelats av säsongen 2001/2002 och spelarna åkt hem till sina familjer för att fira jul. Vad passar då bättre än att göra en sammanfattning av säsongen så här långt, givetvis sett ur gulröda ögon.
Sommaren som följde den fantastiska fjolårssäsongen spenderades till att framför allt stärka bänken och därmed ge truppen ett djup som den faktiskt saknade innan.
Det var en salig blandning av fotbollsspelare som köptes in, veteraner som Diego Fuser (Parma) och ungtuppar som Antonio Cassano (Bari) anslöt. Andra namn som plockades in var Saliou Lassissi (Parma), Sebastian Siviglia (Atalanta), Iván Pelizzoli (Atalanta), Christian Panucci (Monaco), Leandro Cufrè (La Plata), Christian Cejas (Newell’s Old Boys), Lima (Bologna) och Ivan Tomic (Alavés).
Bland spelarna som flyttade för att göra plats för dessa namn kan nämnas bl. a Hidetoshi Nakata (Parma), Christian Zanetti (Inter), Gaetano D’Agostino (Bari), Eusebio Di Francesco (Piacenza), Cristiano Lupatelli (Chievo).
Allt som allt får man väl ändå säga att Sensi var lyckosam på transfermarknaden, då han lyckades med det han försökte uppnå; nämligen att skaffa en bredare trupp till Capello.
Säsongen inleddes med den italienska Supercupen mellan förra säsongens scudetto-vinnare och cup-vinnare. Matchen spelades på Olimpico mot Fiorentina och Roma fortsatte precis där de slutat innan sommaren och krossade Fiorentina med 3-0. Laget såg oerhört starkt ut och det var inte många som kunde förutse den katastrofala säsongsinledningen mästarna skulle få genomlida. Första matchen i serie A spelades borta mot Verona, Roma klarade av ett 1-1 resultat, där Hellas var det bättre laget. Detta följdes upp med samma resultat mot ett Udinese som lyckades kvittera i slutminuten.
Mitt i all misär i ligan kom århundradets lag i Europa, Real Madrid, på besök för Romas första match i Champions League på 18 år. Det slutade inte heller bra och spanjorerna åkte hem med alla 3 poängen efter 2-1. Roligare comeback i Champions League kunde man fått…
Frustrationen var fullständig när förmodade bottenlaget Piacenza lätt vann med 2-0. Något hade helt tydligt gått snett sedan Supercupen mot Florens-laget, frågan var bara vad?
3 mål på 4 matcher skvallrar om ett anfall som sköt med vått krut, något som varit Romas akilleshäl hela säsongen. En stor del av skulden kan också hittas i det faktum att stjärnorna som lyft laget året innan inte kunde resa sig upp och ta sitt ansvar när laget behövde det. Spelare som Tommasi, Cafu, Candela och Emerson var bara skuggor av sina riktiga jag vilket självklart medförde att spelet inte flöt på.
Efter fyra veckor lyckades Roma dock upprepa sin vinst över Fiorentina i Supercupen i ligan, efter mål i slutet av nye Panucci. Spelet var fortfarande inte bra, i själva fallet så var vi inte förtjänta av tre poäng. Något måste hända, vilket det mycket väl gjorde då Capello bytte från guldvinnande 3-4-1-2 systemet till förmån för ett tråkigare, stelare men säkrare 3-5-2. Första motståndare till det nya spelsystemet var Juventus borta, lättare match finns ju som bekant att spela. Det visade sig dock vara vändningen, Roma vann med 2-0 på Delle Alpi efter att man effektivt stängt ner Juventus i matchen och plockat bort deras stjärnor.
Nu hade Roma hittat ett spelsystem som fungerade och det var till många fans besvikelse att det var 3-5-2 som ansågs (och fortfarande anses) som tråkigt i jämförelse med förra årets finlir.
Veckorna gick med blandade resultat, tills det var dags för en vecka som mycket väl kunde avgöra mycket av säsongen. Inom fyra dagar skulle Roma möta Real Madrid och spela derbyt, säsongens match! Madrid var förvånansvärt tama och det är Real som ska vara nöjd med en poäng, inte Roma. 1-1 efter mål av Totti säkrade avancemanget. I den andra gruppen lottades vi med Barcelona, Galatasaray och Liverpool.
Så var det dags för derbyt, säsongens första och den klart viktigaste matchen dittills på säsongen. Roma vann med 2-0 efter mål av Mr. Derby himself, Supermarco Delvecchio och il capitano Francesco Totti, och så länge man vinner derbyt så har nog många överseende med vilket spelsystem man använder sig av, derbyt mot lazio är ju ändå det viktigaste som finns efter en scudetto – eller hur är det nu, vilket är viktigast?
Spelet ville ändå inte stämma fullt ut i serie A och oavgjorda resultat mot bl a Atalanta och Inter gjorde att Roma aldrig stod för något ryck i tabellen.
Man fixade dock en viktig poäng i första matchen av andra gruppspelet i Champions League tack vare en cykelspark från Emerson mot Galatasaray.
Det var med glädje många romanisti hade tagit emot nyheterna om lottningen i CL, vi skulle nämligen möta Liverpool och kräva hämnd för tidigare nederlag.
Själva matchen var dock ett antiklimax, när båda lagen inte verkade vara alltför intresserade av att vinna matchen. Främst Liverpool var nöjda med en poäng, vilket inte bjöd in till utrymme för någon charmig offensiv från Roma viket ledde till 0-0.
I resterande matcher i december hade Roma lite tur, men spelet verkade ha hittat tillbaka till huvudstaden. Man visade mästartakter mot såväl Parma (där man gjorde en exakt kopia av fjolårets match på Tardini nämligen vände ett 0-1 underläge till vinst med 2-1) som mot Milan och inte minst Chievo nu senast. Matchen mot Brescia som kom mellan Milan och Chievo talar vi tyst om, 0-0 är ett resultat som alla nog helst av allt vill glömma.
Det var de viktigaste matcherna som varit värda att nämna.
