Obesjungna hjältar
Alla lag har sina stjärnor, och därmed sina dolda hjältar. Det handlar inte om de som gör grovjobbet som Gattuso alltid fått beröm för, det handlar om dem som alltid leverar utan att alls få lika mycket uppmärksamhet för det som de borde.
Som supporter är det lätt att tycka om en spelare som sätter laget och klubbmärket före egna utsvävningar på vinst och förlust. Det slutar oftast med förlust för personen själv och därmed också för oss supportrar. Nästan alltid är det bara de egna som ser det, att upptäcka en gömd hjälte i en annan klubb är svårare än att bli kär i en kråka.
Här är fem obesjungna hjältar i Juventus som haft stor del i framgångarna på senare tid, utan att för den skull fått tillbörlig cred för det.
5) Marco Marchionni
Att jämföras med Camoranesi är inte lätt. Vem kan ersätta någon oersättlig? Marchionni har fått en del kritik för att vara slätstruken och inte tillföra något. På slutet har han äntligen börjat visa det som tog honom till Juve, nämligens hans utsökta kantspel i Parma. Kvickhet och knivskarpa inlägg är precis vad en ytter ska leverera, och i Ranieris lag ska man dessutom kunna knipa ihop bakåt när nöden tränger på. Marchionni fixar det.
4) Cristiano Zanetti
Han uppskattades högt både i Italiens och norra Italiens huvudstad, utan att någon utomstående begrep varför. Nu vet vi i Turin, vilket med Juves demografiska spridning betyder i hela världen. Det outtröttliga stridandet kombinerat med ett passningsspel i djupled vi knappt sett från en mittfältare i Juve på den här sidan millennieskiftet gjorde honom oemotståndlig. Tyvärr gällde det även för skadevirus, så medan han repade sig fick vi glädjas åt hans smörframspelningar till Del Piero mot Lazio på Olimpico, och åt hans arvtagare Marchisio.
3) Nicola Legrottaglie
Trots att hans partnerskap med Chiellini kallats landets förnämsta tycks få utanför svartvita kretsar vilja inse Ducas storhet. Förr i tiden förknippades han med misstag och spräckta offsidefällor. Det gäller omöjligen i dag. Juventus fällor slår alltid igen när bytet inte kan komma loss. Det nyfunna fotbollslivet har tagit honom tillbaka till landslaget där han var en av ytterst få som övertygade i kvalet under tidig höst. Toppklass i serie A, oavsett om det märks eller inte.
2) Zdenek Grygera
Den klassiska italienska försvarsuppsättningen innehåller en defensiv och en offensiv ytterback. I Juve spelar den attackerande tvivels utan på vänstersidan. Det är med de parametrarna man ska bedöma våra högerbackar, just nu Grygera och Mellberg. Vi minns alla tjeckens första månader i Juve. Det var ett par deprimerande månader. Att han kom gratis hjälpte inte, han var ju en sopa. Ända till matchen i Genua då han pangade in en boll i krysset och tunnlade fram till Juves andra mål. Där vände allt.
Ett år senare står han cementerad på sin högerbacksplats. Ingen kommer förbi, ingen vinner en närkamp, ingen vinner en luftduell. Grygera har gått från ifrågasatt nödalternativ till efterlängtad kugge i en allt skarpare backlinje. Han är ingen Maicon, men det ska han inte vara. Fler applåder till vår yngsta tjeck!
1) Alex Manninger
Fotbollsvärldens otacksammaste jobb? Att ersätta Buffon är en stark kandidat. Vad gör man om man ställs inför en sån utmaning? Man gör som Manninger. Man övertygar alla om att ingen är oersättlig. Manninger har varit rent utsagt fenomenal mellan stolparna. Jag har till och med kommit på mig själv med att tycka det känns skönt med Manninger i mål, för honom kan man alltid lita på. Som om jag glömt vem vi brukar ha där. Det borde motsvara MVG på betygsskalan.
Manningers succé har dessutom väckt nya infallsvinklar i frågan om det är värt att ta emot alla skattkistor Abu Dhabi erbjuder för Buffon. Det finns fler argument för tack vare Manninger, ändå väger skälen emot tacksamt tyngre än så länge. Det finns så många extraordinära attribut hos Buffon. Han är snart tillbaka. Jag beundrar honom djupt, men ärligt talat - vem har saknat honom?
