En poäng i Udine.
Capellos comeback på bänken slutade som vi vant oss vid, med ett tråkigt och ineffektivt spel.
Förutsättningarna var glasklara om än aningen problematiska. Vår kapten Francesco Totti var avstängd och unge Cassano lyckades skada sig dagarna före avspark, således var vi för ovanlighetens skull utan en assisterande anfallare. De problemen syntes tidigt!
Laget delades upp i två sektioner varav den ena bestod av 8 killar som försvarade medan resterande var tänkt att sköta målfabrikationen. Vad än värre var så fanns nu ingen som kunde slå en matnyttig boll till de startande anfallarna – Batistuta och Delvecchio.
Efter den första 45-minuter långa gäspningen kunde jag konstatera att spelet var precis så tråkigt som jag befarat i mina mardrömmar. Låt gå för att anfallet inte kunde producera utan tänkande assistans (Totti) men vad än värre är så är vårt kantspel som bortblåst. Tendensen har funnits där tidigare men det som förr stavades ”tendens” har snabbt ändrats till ”faktum”.
Som om inte det vore nog så snurrade Di Michele mycket snyggt upp Romaförsvaret ett par minuter in i andra halvleken och hade Romaspelarna haft min moral så hade matchen varit slut där. Den reaktion som jag hade ett litet, litet hopp om uteblev och skulle jag varit en Udinesesupporter så hade förmodligen - redan där – öppnat champagneflaskan.
Men som vi påmints så många gånger förut om så kan man aldrig räkna ut fjolårets mästare. Efter att matchens sista 20-25 minutrar stegrat i tempo så slog Ärkeängeln återigen till! Tack vare att bollen studsade rätt efter ett fint inlägg från höger så klippte Batistuta in kvitteringen utan pardon.
Tempot i bortalagets ben stegrades ytterligare och för första gången i matchen så var det vi som hade kommandot. Efter ett par halvchanser så var det dags för ”Zebinashow” igen. Vid ett agerande som påminner om förra helgens slarv så dömde Trentalange straff och allt var återigen nattsvart. Klockan pekade på dryga 42 minuter och Lazio-supportern Muzzi hade chansen att sänka sina forna lagkamrater... Men ”Batman” Antonioli ville annat och räddade snyggt.
Efter det hände inte mycket av värde. Matchens sista sekvens blev dock omtalad. Domaren Trentalange hade beordrat 4 minuters tillägg men innan klockan nåt upp till 49 minuter så blåste han av tillställningen – mitt i en Romakontring!
Capello var vansinnig och hans hårda domaromdöme får avsluta matchrapportern, för ärligt talat så finns inte mycket mer av värde att berätta än det jag nu skrivit.
”Jag är upprörd på grund av att vi fick lida av orättvisor mer än en gång under matchen. T.ex så föregicks Di Micheles mål av en klar hands och hur kan man blåsa av matchen innan matchtiden är slut?
”Resultatet var ändå rättvist. Samtliga spelare spelade under normal standard och passningsspelet var hemskt dåligt. Självklart så saknade vi Totti för han är en spelare som alltid behövs. Men Roma har en stor och stark trupp så vi kan inte fortsätta beklaga oss över att inte han kunde närvara.”
