I väntan på nåt nytt
Vi har vaknat upp till ett nytt år. Till nya möjligheter på det stora smörgåsbordet. Vi står där framme med tallriken, med en enorm hunger, flackande ögon och ett enormt begär. Vad vill vi egentligen ha? Hur mycket får man ta? La vecchia signora kan sitta inne med några svar.
Den senaste Serie A-bucklan försvann ur statistiken men inte från våra sinnen. Vi vill, som en av världens ädlaste fotbollsklubbar, återinträda i tävlingssammanhangen där enbart platsen överst på prispallen betyder något. Där vinnarna sållas bort bland förlorarna och där nya ingraveringar i bucklor tar sin plats. Det handlar lika mycket om hjärta som handlar om smärta. Ranieri och hans armé står redo för att ta sig an fienden. 2009 kommer att bli en sjuhelvetes resa.
Juventus ligger i dagsläget sex poäng bakom Inter och har en enormt svår uppgift framför sig för att i maj kunna betitla sig som mästare. Vi har under hösten sett att det finns enormt med kapacitet i laget som till en början såg ut att få ett väldigt jobbigt år. Men sen kom nyckelmatchen mot Real Madrid på hemmaplan som vände allt. En mental spärr löstes upp.
Del Piero började spela fantastisk fotboll och gjorde flera viktiga mål. Amauri visade sig bli den målgörare han värvades som. Var det inte någon oerhört begåvad fotbollsherre som uttalade sig väldigt kritiskt till den värvningen nu i höstas? Jag kommer inte riktigt ihåg vad han heter. Hur som helst var det bevisligen ingen genuint genomtänkt åsikt som vi numera kan stoppa ner i arkivet och glömma.
Vi kan enbart hoppas på att Amauri och Del Piero fortsätter vårsäsongen på det sätt de gjorde under hösten och den tidiga vintern. Likaså väntas en viss fransman vid namn Trezeguet komma tillbaka och det är ingen nackdel på något vis. I jakten på Inter och med matcherna mot Chelsea, så behövs hans enorma erfarenhet och hans DNA-baserade målfarlighet.
Vad kan vi egentligen förvänta oss framåt våren? I dagsläget finns det troligentre lag som är kapabla till att hämta hem Scudetton - Juventus, Inter och Milan. Det kan bli alldeles för tufft för den gamla damen att utkämpa ett tvåfrontskrig. Jag tror att Chelsea är en förhållandevis bra lottning för Juventus (jämfört med vilka Inter fick) och att vi faktiskt har en god chans att ta oss vidare. Men; det kan kosta mycket energi och det är fundamentalt viktigt att laget inte drabbas av samma skadehelvete som funnits under första hälften av säsongen. Det skulle bli förödande.
Det bästa för Juventus, ur ett Serie A-perspektiv, vore kanske att Inter faktiskt slog ut Manchester United ur Champions League. De skulle på så vis kanske tvingas till att vila spelare i ligan för att lägga all fokus på CL. Men å andra sidan, om vi slår ut Chelsea, så får vi samma problem. Därför känns det ibland fånigt att spekulera så att skallen spricker, men håll med om att det är svårt att låta bli. Det enklaste vore kanske att bara ta en match i taget, ta lidandet och passionen i handen och följa med på den hissnande resan som det kan utvecklas till att bli.
Många har höjt en kritisk röst mot Ranieri. Det är kanske dags att tänka om, att se det positiva som han gjort. Behöver Juventus förstärka truppen? Jag låter det vara osagt. Det så kallade januarifönstret har som bekant öppnat. Det är svinkallt ute och jag har blivit makalöst förkyld. Vi får se hur dessa förlopp artar sig under de kommande 29 dagarna, i väntan på February Stars.
